Men det finns en oro i rummet, en otålighet att komma igång. Vi hälsas välkommen av ordföranden och får information från Riks om vad som är på gång, jobbet med de nya verksamhetsinriktningarna och utfallet av dem.

Årsmötet påbörjas. Det väljs en ordförande i vanlig ordning och röstlängderna kollas av och mötet är igång. Verksamhetsberättelsen är rolig att läsa och jag förstår att det ligger så mycket tid bakom varje ord. De inkomna motionerna gås igenom och beslutas utan att någon har en avvikande åsikt.

En smäll!

Dags för valen av styrelsen och då kommer smällen. Den där spänningen och oron kastas upp i luften och blir som en turboladdning som briserar. Valberedningen tar sats från tårna, rösten skär genom  luften när de namnger ett förslag på en ny ordförande. Luften tar liksom slut och det blir tyst i salen.

Årsmötets ordförande finner sig och begär sluten omröstning och nu börjar ett stilla mumlanden. Vad som jag bevittnar är en kupp som gjorts för att avsätta den gamla ordföranden och det är så tydligt att han vet inte om det. Flertalet av medlemmarna sitter som frågetecken. Jag lovar att stämningen inte blir bättre vid de andra valen.

Det blir ingen bra stämning efter det kan jag säga. Jag får en klump i magen som växer och som trycker på. Årsmötet avslutas och den nya ordföranden tackar och säger några ord till den gamle ordföranden.

– Jag förstår att detta kommer som en chock för dig. Men jag hoppas vi kan samarbeta i framtiden och jag får ett bra överlämnande.

Hen säger inte så mycket men är generad och förvirrad. Jag tänker på hur kränkt jag skulle bli om det var jag som blivit brutalt avsatt. Tar liksom på mig skammen att bli avsatt.

Amerikanska valet…

Dagen efter blev jag uppringd av en medlem som luftade sin tanke, berättade att de hade blivit uppringd av en person som ville värva deras röst. Det kändes som det amerikanska valet och lite udda att göra så.

Hos mig ligger känslan kvar över dagen och jag kan inte riktigt släppa den. För att ena distriktet att gå mot ett mål, behövs det en hel del arbete nu. Först har de förlorat en kunnig styrelsemedlem för jag har svårt att tro att hen kommer att helhjärtat gå in för idrotten. Jag motsätter mig inte valet utan förfarandet.

Varför kunde ingen prata med före detta ordföranden och berätta att de hade fått in ett förslag på ett ordförandebyte. Förklara varför och förbreda hen att det kan hända. Då hade valet inte blivit så tungt för någon. Det var tydligt att det skapade oro för valberedningen att framföra valet också.

Jag personligen skulle bli så kränkt över att något har pågått bakom min rygg, att de varit så fega att de inte ens kan framföra kritiken. Att jag inte ens fått chansen att vara med i processen och få mentalt vara beredd på vad som ska hända. Är det så svårt att vara öppen och inkluderande?