Så har det verkligen inte alltid varit. Här en liten anekdot som belyser JVM:ets utveckling från en turnering för närmast sörjande till en mångmiljonindustri.

Finländaren Göran Stubb (som f.ö. även skriver uppskattade hockeykrönikor i Hufvudstadsbladet, Helsingfors) har i många år varit NHL:s chefsscout i Europa och JVM är för NHL-klubbarnas scouter höjdpunkten vad gäller uppföljningen av talanger. 

Sanslös publiksuccé

Året var 1980, Helsingfors stod som arrangör för turneringen och några NHL-klubbars managers hade letat sig till den finska huvudstaden för att kolla om det då färska U20-evenemanget innehöll spelare med NHL-potential. Efter några dagar in på eventet kom en av NHL-bossarna fram till Göran och sade: 

”Här finns inte mycket att se. Jag åker hem.”

Idag åker ingen hem från ett JVM före slutsignal. NHL-klubbarna har inte bara en representant utan tre-fyra spejare, men framför allt har JVM blivit en sanslös publiksuccé, både på arenorna och framför TV-n.

Inget tyder på att årets turnering i Montreal och Toronto (26 december – 5 januari) blir något undantag. 

Tidigare mycket litet intresse

Betänk dock följande: 

• Ännu 1981 var hockeyns hemland så marginellt intresserat av ”World Juniors” att man inte ens tog ut ett landslag utan man skickade klubblaget som hade vunnit det kanadensiska juniormästerskapet. 

• Från många U20-VM på 80-talet och ännu en bra bit in på 90-talet finns inga officiella publiksiffror att tillgå. Sålunda är publiksiffrorna från JVM 1990 i Helsingfors, 1995 i Red Deer, Kanada eller 1996 i Boston, USA ej dokumenterade. Troligen brydde man sig inte att redovisa dem eftersom de var så låga. 

• När jag själv var på plats under JVM 1986, som ende svensk journalist, hade det kanadensiska förbundet vågat sig på att göra staden Hamilton (söder om Toronto) till huvudort, medan andra matcher utlokaliserades till småstäder som Orillia, Newmarket, Oshawa, Guelph, Stratford och Oakville. Idag kan fansen på sådana orter på sin höjd hoppas att få en träningsmatch.

Guldgruva för TV-kanal

Nu sänder den kanadensiska kanalen TSN direkt när deras J-landslag offentliggörs, inklusive när man ”cuttar” de sista spelarna, det är otänkbart att en stad utan NHL-arena blir huvudort och de sex senaste turneringarna i Kanada (inklusive 2011 Buffalo, som är ”nästan-Kanada”) har snittat 10 000 åskådare per match eller mer. Rekordturneringen hittills är 2009 i Ottawa med 14 622 per match och nästan en halvmiljon åskådare på de 31 matcherna. 

För sportkanalen TSN är ”World Juniors” en guldgruva. Under de tio dagarna som turneringen pågår står Kanada praktiskt taget stilla, NHL-matcherna mellan jul och början på nyåret kommer i skymundan och det slås nya tittarrekord praktiskt taget varje år. 

2015 såg 13,4 miljoner kanadensare när hemmalaget slog Ryssland i finalen. 19,4 miljoner – alltså mer än hälften av landets invånare – såg någon del av turneringen. Båda noteringarna är all-time high.  

Därför är JVM en succé

Men junior-VM har ökat starkt i prestige även i Europa, och då framförallt i Sverige och Finland. Vi kan bara gå c:a 15 år tillbaka för att se på den anmärkningsvärda utvecklingen hos oss - från likgiltighet och tomma arenor i Skellefteå 2001 via en klar uppryckning i Leksand/Mora 2007 till att Juniorkronorna blev ett begrepp och hela landets angelägenhet under den fantastiska turneringen i Malmö 2014, då man snittade nästan 5 000 åskådare per match. 

Ifjol satte Helsingfors ett nytt JVM-rekord för Europa med ett snitt på 7,174 och sammanlagt 215,226 åskådare. 

Låt oss bena ut varför hockeyns junior-VM har blivit en sådan succé:

1. Kanada exporterar juniorhockeyintresset

I Kanada är juniorhockeyn en ”egen” sport, och det är den största anledningen till det närmast hysteriska intresset för turneringen när landet arrangerar JVM. 

Den kanadensiska hockeyns själ finns på orter som Kitchner, London, Chicoutimi Rimouski, Kamloops och Moose Jaw. Publiken där är juniorhockeyfans först och främst och många av dem kan rentav ha ett begränsat intresse av NHL. De ser inte juniorhockeyn enbart som en utvecklingsfas, utan juniorlaget är en del av stadens sociala struktur.   

I Europa, där alla juniorlag är kopplade till ett A-lag, kan aldrig intresset bli samma. En som gillar Djurgården Hockey eller Frölunda går nästan aldrig och tittar på favoritklubbens juniorlag. Inställningen är: ”Om junisen blir tillräckligt bra, så ska jag se honom när han har kommit upp till A-laget.” 

Den kanadensiska juniorhockeyns speciella ställning ute i provinserna är anledningen till varför JVM troligtvis aldrig blir lika populärt i Europa som i hockeyns hemland. 

2. TV

Det har alltid varit så, men i synnerhet i den digitala åldern har detta blivit ännu tydligare; det som är stort i Kanada när det gäller hockey blir stort hos oss. Och när JVM-turneringarna lämnade småladorna på den kanadensiska landsbygden och flyttade in i NHL-arenorna i Calgary, Edmonton, Ottawa, Montreal och Toronto – samtidigt som JVM har gått från ett ”trevligt-att-ha” till ett ”måste-ha”-evenemang på TSN – var det bara en tidsfråga innan Europa skulle haka på. 

Idag är det otänkbart för en svensk hockeyfan att inte ha JVM på SVT under mellandagarna och första veckan in på det nya året. Trots att många av Juniorkronornas matcher sänds på okristliga tider, har SVT noterat flera matcher med 1 miljon eller fler tittare. På juniorsport!

3. Du ser morgondagens stjärnor idag

Junior-VM ger upphov till en nyfikenhet och sätter fantasin i rörelse som senior-VM inte är i närheten av. De som tittar på JVM vet att spelarna bara om något år eller två kommer att spela i NHL. 

De som inte når dit, eller kommer tillbaka från NHL inom några år, blir bärande spelare i SHL eller i en annan europeisk liga. JVM är alltså en perfekt förhandsvisning av morgondagens stjärnor. Vår ständigt ökade kunskap om NHL och NHL-draften bidrar till denna nyfikenhet och intresse. 

Speciellt i Kanada uppfattas dessutom JVM som den sista oskyldiga eller oförstörda nivån där ungdomarna spelar ”for all the right reasons” innan de äntrar en professionell värld där löner, kontrakt, kollektivavtal och eventuella lockouter blir en del av den yrkesmässiga vardagen. 

4. Spelet

Man säger att en JVM-spelare har bara två växlar: snabbt och snabbare. Spelet blir därefter. U20-pojkarna, som idag är så otroligt mycket mer välutbildade än vad juniorerna var tidigare, bjuder på en svårslagen underhållning. 

Det går undan, det går framåt, spelarna är ännu oförstörda av sofistikerat taktiskt tänk och kanske det bästa av allt – de begår misstag. De som minns OS 2014 i Sochi vet att taktiskt perfekt hockey, spelad av aldrig så skickliga spelare som nästan aldrig begår misstag, kan bli mördande tråkigt.

JVM är det närmaste man kommer hockeyns ursprung, det var så det var tänkt att hockeyn ska spelas. Dessutom: vartannat JVM spelas på små, nordamerikanska rinkar. Det som från början är bra, blir därmed ännu mer sevärt. Det är också det som är anledningen till varför många (spelare och åskådare) drabbas av depression när man efter JVM återgår till professionell seniorhockey.  

5. Kontrasten till ”riktiga” VM

När var det senast ni hörde att en spelare tackade nej till junior-VM? En 17-19-åring som är aktuell för att tas ut skulle ge sin hörntand, sitt lillfinger eller en annan försumbar kroppsdel för att få vara med. Dels kan ett junior-VM bli ett minne för livet, dels kan det bli en språngbräda till ett liv som professionell hockeyspelare.  

Visst, NHL-klubbarna släpper oftast inte juniorer som har tagit en plats i NHL-laget, men för övrigt står junior-VM för sin varudeklaration, det är mästerskapet för världens bästa juniorer och alla som tas ut är med. Här finns en kvalitetssäkring som sportens ”riktiga” VM tyvärr har stora utmaningar med. 

”Riktiga” VM med 16 lag omfattar 64 matcher och tre helger i april och maj. JVM, med tio lag, har etablerat sig under en perfekt tid på året där tio dagar och 31 matcher känns som en perfekt dos. 

Det publikt mest framgångsrika senior-VM någonsin (2015 i Prag) hade ett snitt på 11,589 åskådare. Tre JVM har haft högre snitt, 2009 i Ottawa, 2012 i Calgary/Edmonton och 2015 i Toronto/Montreal. 

Med största säkerhet kommer årets turnering – i Montreal och Toronto – bli det fjärde JVM:et som slår det bästa senior-VM vad gäller publik. 

6. Sveriges och Finlands uppryckning

Sedan 2010 har USA och Finland vunnit JVM två gånger var medan Ryssland, Sverige och Kanada var sin gång. Detta i en turnering som tidigare med eftertryck dominerats av Kanada och Soviet/Ryssland. Sveriges och Finlands uppryckning som producenter av talangfulla juniorer har banat väg för att JVM även håller på att bli en stor grej i Europa. 

Unikt rättighetsavtal

Själv minns jag med skräck den andra JVM-turneringen jag jobbade med för det internationella ishockeyförbundets räkning, 2003 i kanadensiska Halifax. Juniorkronorna förnedrades av värdlandet med 8-2 och var senare ett vitryskt stolpskott från att bli nedflyttade till JVM:ets B-pool. 

Sedan kom förbundets och Tommy Boustedts nu så berömda juniortemautredning och 100-punktsprogrammet och resten är historia. Från att ha varit en slagpåse blev Sverige världsledande vad gäller talangutveckling. 

Tack vare främst Sveriges och Finlands förnämliga arbete på ungdomssidan kan ett JVM-arrangemang även vara lönande i dessa länder. 

Men fortfarande är det marknadsmässigt och kommersiellt en väldig slagsida åt Kanada och deras ishockeyförbund vad gäller junior-VM, och detta via ett unikt rättighetsavtal som Hockey Canada har med det internationella förbundet. 

Häromveckan blev det förresten klart att JVM 2019 går i Vancouver och Victoria på västkusten och då kommer Kanada att ha arrangerat vartannat JVM sedan 2006. Turneringen har blivit en enorm kassako för det kanadensiska förbundet.  

Men detta är en story för en annan dag.