I Sydsvenskan kunde skåningarna läsa om en kanonsatsning i Lund. Kommunen har hyrt en snökanon från Italien.

En vinter i - Lund och Köpenhamn

Tanken är att vid gynnsamma förutsättningar kunna tillverka snö som ju sällan faller på naturlig väg i denna del av Sverige, för att anlägga längdspår i Stadsparken. Kommunen planerar också att tillverka snö för utförsåkning på Sankt Hans backar i den norra delen av staden. För att citera artikeln så ser de ”en framtid med Sankt Hans backar som ett skidmecka”. 

Som lundabo drar jag lite på smilbanden. Det låter ju trevligt och kan innebära roliga aktivitetsmöjligheter för stadens invånare. Samtidigt undrar jag lite över stadens prioriteringar. Inte minst med tanke på att Lund faktiskt ligger i Skåne. 

Jag är kulturgeograf och geografer har länge haft följande ”slagord”: ”Geography matters”. Jag inser dock att geografin inte spelar så stor roll längre, den sätter inte längre ramarna för hur vi bygger och vilka verksamheter som finns på platsen. Åtminstone inte i mer välbärgade delar av världen. Vi kan på artificiell väg sätta oss över naturen. 

Och sjöar i Dubai

Anläggandet av ”konstgjorda” skidanläggningar har pågått en längre tid och blivit mer avancerat de senaste tio åren. Skidtunneln i Torsby har funnits i tio år. 

Ett populärt nöje sedan elva år tillbaka, bland turister och den rikare delen av befolkningen, i Dubai är att åka skidor i inomhusanläggningen Ski Dubai. I ett ökenland. 

Här blir hållbarhetsdimensionen av de konstgjorda anläggningarna tydliga. Nöjet och nyttan måste vägas dels mot miljöeffekterna, dels mot de stora investerings- och driftskostnader som det är frågan om.

I centrala Köpenhamn anläggs en skidbacke på utsidan av ett kraftverk. Enligt planerna ska där rymmas en grön, en blå och en svart nedfart, och längden på backen väntas bli ungefär 400 meter. 

Fler kan göra mer

Så här motiveras satsningen i en intervju i SVT: Danmark är en jättestor skidnation, det tror man inte men det är mer än en halv miljon danskar som åker skidor varje år. Men det vi gör är att vi åker utomlands och det är ganska dyrt, så just nu är det lite en sport för de som har pengar. 

Kanske är det så att denna typ av satsningar kan tillgängliggöra skidåkning och skapa roliga aktiviteter för fler (fast ofta inte gratis).

Man skulle kunna tänka sig att när vi får tillgång till det “exotiska” på hemmaplan så behöver vi inte resa vilket ju skulle vara gynnsamt för klimatet, men så är det inte. Resandet har stadigt ökat parallellt med att vi på artificiell väg lyckats överbrygga naturliga förutsättningar på platsen.  

En annan aspekt som de här satsningarna sätter fingret på är urbaniseringen av idrottsaktiviteter som tidigare var kopplade till olika typer av naturmiljöer.

Granskogen ett minne blott

En gång i tiden ägde klättring rum i bergen och skidåkning i naturliga backar och skidspår i granskogen. Nu kan vi i stort sett utföra alla former av idrottsaktiviteter i städerna. Vi spelar beachvolleyboll mitt i stan. Det är inte konstigt att ju mer urbana vi blir desto fler aktiviteter äger rum i stadsmiljö. 

Det här kommer innebära att autentiska upplevelser och miljöer blir allt mer exklusiva. Det naturliga blir det spektakulära.

Artikeln i Sydsvenskan avslutades på följande skämtsamma (?) vis: Backarna (Sankt Hans backar) är från början en soptipp som skämtsamt kallas Monte Komposti. Det kan ändras till Monte Kompisti. Egentligen är det bara fantasin och plusgraderna som sätter gränsen för hur långt Lund kan gå som vintersportort. 

Hur det är ställt med fantasin vet jag inte, men plusgrader är det för det mesta.