Jämfört med andra länder är vi långt framme – men långt ifrån bra, fortsätter Sevana med osedvanlig säkerhet och pondus. Svenska fotbollförbundet har fattat grejen, kanske inte så konstigt med bakgrund av den mångfald som fotbollen i Sverige representerar. Förutom en snygg och påkostad filmtrailer kring svensk fotbolls inkluderingsarbete - där bas och budskap dundrar rakt in i hjärtat, så har Svenska fotbollförbundet värvat en integrationssamordnare med högsta trovärdighet.

Det handlar i grund om vilka demokratiska värderingar vi har att förhålla oss till, och där mänskliga rättigheter och inte minst FN:s barnkonvention kan ge oss de riktlinjer som vi behöver för att kunna arbeta inkluderande inom idrotten. Vi måste prata om svensk lagstiftning för att få en attitydförändring.

Samhället har förändrats

Sevana berör, genom sin kunskap, utbildning och egna erfarenheter. Vi kan inte kompromissa om barns rättighet till sin fritid”. Lite underhållande är det nog också att se hur äldstes sätter kaffet i vrångstrupen när Sevana poängterar att det krävs kompetens och kunskap för att inkludera fler, samt till viss del arvodering i ett komplext arbete som inkludering och integrationsarbete innebär. Samhället ser inte ut som det gjorde för 50 år sedan. Herrarnas kinder blossar röda - att Sevana inledningsvis poängterat vikten av ett ideellt engagemang har snabbt glömts bort, när arvodering kommer på tal.

Vi är långt ifrån bra. Det kan sticka rätt så rejält i ögonen på flera inom föreningsidrotten. Det är tydligt. Den egna erfarenheten talar samma språk, då det finns arvoderade, nej förresten heltidsavlönade ledare klädda i svart och gult som väljer att lägga tid och energi på att tala sådana som mig tillrätta kring föreningslivets förträfflighet på alla plan. I det här fallet gäller det nog att prioritera sitt arbete för att nå förträfflighet.

Wallenstam upplyftande

Upplyftande, är det däremot att Idrottens affärers artikel om Hans Wallenstam och hans syn på idrott, är IA:s mest lästa artikel genom tiderna. Förutom att det är befriande att läsa kring Hans åsikter kring att vinna eller förlora (och att båda delarna ingår i idrotten) så är det även rätt skönt att höra en miljardär lyfta fram betydelsen av en värdegrund och vad det innebär för människors uppträdande. Det som är mest hoppfullt med detta är att det finns ett stort antal herrar (mestadels) inom föreningslivet som ser en miljardär som sin störste förebild.

Tyvärr så finns det samtidigt människor på såväl förbunds- som föreningsnivå som anser att värdegrunden är något som man arbetar med vid sidan av själva verksamheten. Jag anser att det är ett stort problem när personer med ledande befattningar på förbundsnivå anser att det räcker med att ta in RF:s värdegrund på tränarutbildningsnivå och tro att det på så vis borde stoppa hjärnskakningar och boxning i rink istället för ring.  

Nej, jag avslutar hellre likt inledningsvis - i positiv anda och med hopp om bättring med ytterligare två exempel. Svenska Innebandyförbundet och deras utvecklingsmodell, som inte bara låter utmärkt på pappret, men som också pådrivet av kompetenta personer på förbundsnivå, nu också ska implementeras på regional nivå och rakt in i föreningsverksamheten.

Mångfald gav framgång

Slutligen, den småländska kampsportsförening, vars ordförande - stor vit, tatuerad man med rakat huvud med ett gediget engagemang - poängterar vikten av att lyfta frågan kring vilka värden som en förening ska stå upp för. Ett resonemang som grundades på hur viktigt det är att skapa medvetenhet kring jämställdhets – och integrationsarbete på såväl styrelse, som på verksamhetsnivå. Föreningen som från början bestod av tio, vita, tatuerade män med rakat huvud uppvisar nu en mångfald av utövare och styrelserepresentanter där personer med olika bakgrund, ålder och kön får ta plats. De sportsliga resultaten har heller inte låtit vänta på sig. Ett exempel på hur en medveten föreningsstrategi och värdegrund kan göra stor skillnad för att inkludera fler och samtidigt lyfta idrottsliga framgångar i föreningsverksamheten.