Svensk idrott är i stort behov av stora förändringar  Det behövs en ny och aktiv riksorganisation som är indelad i områden Här är mitt förslag:

1. Elit och tävlingsidrott – starkt stöd till landets idrottsklubbar

2. Barnidrott utifrån barns förutsättningar

3. En helt ny satsning på skolidrott

4. En nationell samling för friskvård, träning och friluftsliv

5. Veteranidrott

6. Arrangemang på alla nivåer inklusive stöd för internationella 

tävlingsarrangemang

7. En total förändring av landets idrottsanläggningar enligt  devisen ”idrott hela livet”

8. Ett uppbyggnadskrav på rejäla ekonomiska resurser till idrotten

9. En nationell idrottsforskning med målet att både vara lokal och i världsklass

Nu är det dags att samhället visar att vi är viktiga! Viktigast!

Krävs genomgripande förändringar

Det är dags för genomgripande förändringar av svensk idrott! Antalet föreningar minskar dramatiskt, endast 10 procent av landets tonåringar rör sig de 60 minuter varje dag som är mininivå utifrån Folkhälsoinstitutets krav, 7 procent av 35-55åringarna aktiveras enligt minikraven. Stockholms idrottsanläggningar ligger tomma större delen av dygnet men har rusningstrafik några få timmar med inkomstbringande barn som vill leka fotboll.

Detta är en oacceptabel situation. Varför sker ingen förändring? Varför envisas en tyst Idrottsnämnd i Stockholm att bara fortsätta som om inget förändras? Varför envisas idrottsförvaltningar med att se idrotten som kunder som måste betala för att använda redan skattefinansierade anläggningar?

Vi gläds åt svenska framgångar via TV och andra media. 

Skandalöst dåligt statligt stöd 

Våra skidåkare och skidskyttars framgångar visar hur viktig våra elitidrottare är för vår nationella självbild, vi behöver inspireras och ha förebilder. ””Mästarnas mästare” och andra program gör oss glada, stolta och sentimentala. Men, dessa program döljer smärtsamma brister i vad som är sant.

Sveriges Riksidrottsförbund erhåller ett skandalöst dåligt statligt stöd som ska räcka till mycket men.

Det blir i praktiken en munkavle för att inte kritisera en lång rad av regeringar som tagit idrottens enorma ideella insatser för givet med styrningar som är oacceptabla. 

Men, snart är det slut! Ska detta fortsätta har nedräkningen för både folkhälsan, stillasittande tonåringars fysiska status och landets största folkrörelse börjat.

Nu är det bråttom att kreativt bygga för framtiden. Våra nuvarande tomma idrottsarenor som bara nyttjas få timmar på dygnet måste få nya och kreativa former som både inbjuder och lockar många, många. Siffrorna talar sina tydliga språk.