Var finns analysen, debatten, strategiska besluten?

De stora frågorna om svensk idrotts betydelse, vad vi vill vara, hur våra föreningar ska få drägliga förhållanden, hur klubbarna ska slippa ses som ”kunder” som ska betala för sig, hur vi ska återvinna eldsjälarna som balans mot ett snabbt växande föräldraengagemang (en gång i veckan-ledare), hur samhällets krav på byråkrati-administration effektivt tar död på alltfler ledares vilja att engagera sig.

Frågor som kräver svar

• Den stillasittande tonårsgenerationen som förskräckande snabbt försvunnit från idrotten måste återvinnas – varför vi inte kämpar för fler idrottstimmar i skolan?men hur? Var tog frågorna om att bygga kompetens vägen? 
• Kommer man också att diskutera varför samhället – som enligt tidigare generation tillåtits villkora stödet trots att idrotten skulle vara suverän i förfogandet av medel? (Karl Frithofson ). 
• Idag finns ju detaljregler för varje krona. Varför blev det så? Varför höll ni inte emot?
• Varför är plötsligt idrottsrörelsen ansvarig för varje barns väl och ve på fritiden?
• När togs de besluten? Mig har ingen frågat trots 55 år som klubbledare.

Det är så många frågor som för länge sedan borde varit huvudfrågor – för att stärka och utveckla svensk idrott.

Tack vare alla enskilda ledare

Trots detta totalt missriktade arbete lyckas många idrotter att lyfta sig, faktiskt. 

Åter är det engagerade och kraftfulla ledare som med drive tar sin idrott framåt. Men, sällan har RF gått i täten. 

En mer konflikträdd organisation finns inte i vårt land.

Kära ansvariga i RF, tänk om det skulle vara så att en ny generation ledare nu kliver fram – som vill diskutera de stora och viktiga frågorna – lyfter samtalen över de ständiga leende befattningshavarna som alltid ärså positiva men aldrig får nåt synligt gjort .I RF styr ”samförståndets diktatur”. Ingen har någon bestämd åsikt om någonting. Saker ”processas”. Plötsligt finns beslut men, ingen ansvarig.

De senaste åren har jag själv varit med i tre områden där inget väsentligt sker:

Inget sker, absolut noll

En ny syn på utvecklandet av idrottsanläggningar

- En arbetsgrupp presenterade ett helt nytt tänk- utan någon som helst reaktion.Enkelt och rakt som skulle påverka mängder av medborgare: Fyll varje anläggning med attraktiva ytor som lockar barn, unga, bredd, elit, vuxna och veteraner till spontan fysisk aktivitet.

Idag används stora anläggningar endast av en eller två idrotter – på deras villkor och endast få timmar per dygn – under varm årstid. Resultat: Total tystnad. 

Elitidrottarens dubbla karriärer (livet efter karriären)

- En nationell satsning på utbyggt stöd inom elitidrott och högre studier

- Idag slutar merparten av landets talanger alltför tidigt. 

- Den första vågen efter grundskolan, den andra efter gymnasiet, den tredje efter högskolan.

Stödet är pinsamt dåligt och Sverige ligger oceaner efter de flesta nationer i västvärlden. Det pratats och pratas men händer väldigt lite.

Samtidigt rapporteras hur landets elitidrottare lever under existensminium.

Visselblåsningens förfärliga konsekvenser

- RF:s roll som ”idrottens egen domstol”. Visselblåsning från en enda miss-

nöjd idrottare förstör livet för en ledare/tränare som under årtionden vigt sitt liv åt idrotten. På oerhört svaga grunder sällar sig RF med stöd av SISU, specialförbund m fl – där ingen utredning sker, där bevis saknas, bara påståenden, anklagelser konkretiseras sällan. I den ovan beskrivna

samförståndskulturen ställer sig idrotten bakom den fört framförda anklagelsen, ledaren fälls oftast ohörd. Ingen är ansvarig. Någon missnöjd

idrottare ofta med föräldrar som har egen agenda driver detta till absurbda konsekvenser.

Framtidens hårda bestraffning

”Den döende elefanten” - svensk idrott behöver något mycket, mycket bättre. En aktiv och arbetande organisation. Får detta fortgå kommer svensk idrott som vi känner den att vara död om 20-30 år. Det blir som med miljön… Plötsligt är det försent.