Vi tog reda på hur många ”elitidrottare” som finns i Stockholm?

Utifrån 54 tillfrågade specialförbunds kriterier om elit hittade vi 4 560 killar och tjejer

Tidigare har vi genomfört en enkät om våra unga idrottares behov. Nästan 1000 individer svarade följande:

Så tycker de unga

- Livet är för stressigt,  jag tränar ca 4 tim/dag, reser 2 tim/dag

- Jag sover för lite, hinner inte mer, snitt ca 7 timmar

- Tränarens kompetensnivå. 90 procent av de unga trodde inte att deras tränare kunde föra dem till deras drömmars mål.

- ”Jag vet inte var jag kan hitta information om hur man kombinerar utbildning och elitidrott”

De senaste 30 åren har tränarna på dessa idrottsgymnasium efterfrågat en fortsättning efter gymnasietiden.

”Det är ju när man är 20 år om den allvarliga toppsatsningen börjar!

Var är det stöd som behövs”?”

Några få idrotter bygger egen intern kultur (lagidrotter som fotboll, innebandy, ishockey, handboll mm).

Övriga måste luta sig mot ett föreningsliv där deras talanger finns ute i klubbarna med mestadels fritidstränare som sitt stöd.

När RF inte förmår driva denna fråga tar lokala initiativ över. I Falun, Umeå, Karlstad, Östersund, Växjö och

Malmö skedde just detta. Här finns en överlevnadsinstinkt där man vill vårda sina idrottare.  Lokalt har många bra initiativ skett.

men i huvudstaden,  Nordens största stad, Stockholm, finns inget, idrottsgymnasium.

Här är man rentav fientlig till elitidrott. Man vill inte ens försöka

Som att prata med en vägg

kommunicera med politiker och beslutsfattare är att försöka prata med en vägg, fel med gelé! Ingen svarar, ingen bryr sig.

När RF efter många års velighet äntligen försökte göra något samordnat och startade Riksidrottsuniversitetet kändes

det hoppfullt. Men kvarnarna mal oerhört långsamt. De 4560 idrottare vi kommunicerat med hat förmodlingen ännu

inget hört om något nytt stöd trots snart fem år av pratande….

Men, frågan som måste ställas är grundläggande….

Är det någon som bryr sig?

Vem bryr sig om de enskilda idrottarna? Redan 2012 sammanställdes undersökningen om idrottarens behov.

Idrottsgymnasierna har aldrig fått plats i Stockholm. Staden ville inte stötta, RF drev inte på….Tiden går, tick, tack.

Ett väl organiserat stöd inom utbildning och idrott är i hela västvärlden känt och beprövat, bevisats som något bra, som ger bra studie och utbildningsresultat, kostar lite, ger idrottarna det som de efterfrågar och behöver.

I Berlin, Köpenhamn, Amsterdam, Bryssel, Oslo m fl fungerar detta utmärkt. Men, där är också deras politiker

positiva och bidrar, deras motsvarighet till RF likaså. Varför inte hos oss?

Vem fasen är det som stretar emot?