Det handlar om en studie från Ersta Sköndals högskola under namnet ”Ideellt arbete inom idrottsrörelsen”.

Hur ser trenden ut för framtidens ledarskap inom idrotten?, frågade jag mig. Vad har de fått fram i konkreta fakta?

Samma bekräftelse

Jag läste med stort intresse. Egentligen framkom inget nytt, inte heller någon vikande trend mot vad vi tror oss veta, men det var en påminnelse om de starka förändringarna.

Jag påminns om en undersökning från år 2000 då företaget CMA Resaurch presenterade fakta som visade att den samlade ledarinsatsen i idrotten motsvarade 250 000 heltidsanställda fritidsledare. I klartext, då hade vi ett stabilt ideellt ledarskap över tid.

Men redan då såg man en skillnad i över vem/vilka som stod för ledarskapet. 

1980 utgjordes arbetet till 75 procent av eldsjälarna och 25 procent av en-gång-i veckanledarna. Främst förklarat av barnens stora intåg i idrotten. 

2000 hade dessa siffror bytt plats. Eldsjälarnas antal hade minskat i förfärande snabb takt. 

Nu har Ersta Sköndal gjort en undersökning om det ideella arbetet för perioden 1992-2014. 

Fakta att ta till sig

Bland mängden av siffror och statistik växer en rad intressanta slutsatser fram.

- 600 000 personer verkar ideellt inom svensk idrott

- Intresset för ideellt arbete är stor i vårt land, mer än de flesta länder i västvärlden

- Man rekryteras oftast av närstående till ledaruppdrag i en förening (65 procent )

- Ens egna föräldrars engagemang ökar markant motivationen att arbeta ideellt 

- 74 procent av ideella ledare har egna barn i verksamheten

- 39 år är snittålder för aktivitetsledare, 49 år för administrativa och styrelseuppdrag

- Ledare i åldern 30-59 år utgör 62 procent , 16-29 år utgör 20 procent 

- Män är i majoritet aktivitetsledare, kvinnor inom administrativa – men totalt utgör kvinnor halva den ideella kraften inom idrotten

- Endast 37 procent har genomgått någon form av utbildning för sitt ledaruppdrag

Rapporten vimlar av siffror och trendförklaringar.

Alarmerande

Jag ser några viktiga och alarmerande färdriktningar utöver glädjen att den ideella kraften är oförändrad i vårt land.

Tonvikten på idrottens ideella arbete gäller barn och ungdomar. Här finns det absolut dominerande antalet ledare. 

Viljan att hjälpa till är påtaglig och glädjande, men, men... 

Andelen en-gång-i-veckan-ledare fortsätter öka. Och samtidigt lägger våra tonåringar av med idrott i allt lägre ålder. Antalet talanger som sen fortsätter att satsa ute i klubbarna blir färre.

Det ger dåliga vibbar. Vad händer då på sikt?

Bristande kompetens

Minskad kompetens för uppdrag utöver personlig förmåga fortsätter och det innebär en oroande trend om en allt större bristande kompetens. 

Den låga utbildningsgraden skrämmer i en tid då hela samhället vädjar om att få barn i rörelse.

Och idrotten och landets femte största ekonomi – tävlingsidrotten – saknar allt fler professionella ledare! 

Behovet av kunnigt folk är större än någonsin så det här känns inte alls bra.