Men de borde få mer stöd

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.
Uppfattningen att "idrottare mår bäst av lugn och ro på hemmaplan och borde stanna kvar på den mindre orten” upprepas lite för ofta. Visst, det är kanske möjligt, men själv tror jag inte ett dugg på det, skriver Willy Berggren.
Ungdomar i träning - så långt fungerar det på landsbygden, men sedan krävs resurser, sedan krävs att de flyttar. Tveklöst, menar Willy Berggren. Foto: TT

 

Under mina 45 år som tränare inom friidrott har jag ofta hamnat i diskussion om vad som är bäst för våra idrottare. Frågan är intressant eftersom väldigt många talanger kommer just från de mindre orterna och flyttar förr eller senare till städerna. 

Men vad är då bäst?

Här finns resurserna

Här blir frågan nästan aningslös - som om det finns många olika alternativ. Så lätt är det inte. Själv tror jag absolut att det är bra för unga att uppleva trygghet i sin hemmiljö, att ha nära till den lokala idrottsanläggningen och ofta få träffa idrottens eldsjälar som ställer upp för barn och ungdomar, ha nära till skola och kompisar och slippa tidskrävande vardagsresor.

Men, det kommer en tid då de flesta tvingas välja. 

Den tiden sammanfaller ofta med att grundskolan eller gymnasietiden är slut. Man måste välja utbildningar som inte finns på den mindre orten. Många av barndomens vänner har flyttat, många idrottskompisar har slutat etc. Tränarnas kompetens kanske inte räcker längre än ungdomsnivå. Den lokala klubbens resurser klarar inte att finansiera resor till större tävlingar, mästerskap och läger på landslagsnivå. 

För de flesta idrotter handlar det om pengar i storleksordningen 50 – 100 000 kronor per år bara för att kunna erbjuda en framgångsrik 20-åring möjlighet att konkurrera på sin nivå. Här pratar vi inte om nån lyxtillvaro utan endast om vad det kostar för att få vara med i form av rese, logi och anmälningskostnader ett helt vanligt år.

Så, konsekvenserna av att försöka besvara frågan om storstan eller landet blir smärtsamt tydlig att det handlar om livsval där högskolorna med sitt stora utbildningsutbud finns, där många människor samlas, i de större städerna. Där finns de stora klubbarna, där finns flest yrkestränare mm.

Ingen samsyn i Sverige

Sen har vi ett stort problem i vårt land… Det är frånvaron av en nationell samsyn där vi tillsammans skapar ett stödsystem för att hjälpa unga idrottstalanger från ungdomsnivån över till seniornivå där dubbla karriärer – idrott och utbildning har allmänt stöd och erbjuder ett program som hjälper dessa unga att ”nå sina drömmars mål”. 

Sverige är ett U-land på det här området. 

I de flesta utvecklingsländer har idrottens organisationer, hand i hand med utbildningssystemen ett såväl ekonomiskt som administrativt stödsystem som erbjuds den som har talang, vilja och ambition att göra en seriös satsning. 

Ta intryck från utlandet

Nyligen fick jag höra om en av flera orter i Spanien som har ett sådant  konkret utformat system med stora resurser. Här finns ett universitet med 30 000 studenter. 4  000 av dem går på särskilt program för dubbla karriärer inom kombinationen idrott-studier. En stab av anställda yrkestränare och ledare hanterar detta stöd i idrottarens vardag. 70 procent av Spaniens OS-deltagare kommer från det här universitetet. 

Liknande system finns i Frankrike (Le Insep utanför Paris), team Denmark, Englands 9 ”Hubar” utplacerade vid lika många universitet där tre-fyra idrotter är högprioriterade. Så här kan jag räkna upp motsvarande i Canada, USA, Tyskland, Nya Zeeland, Australien, Japan m fl.

Men, frågan gällde storstan eller landet.

Mitt svar är - först trygg hemmiljö, sen måste ungdomarna välja och anta den utmaning som den större stadens resurser erbjuder. 

Men fel på systemet

Men, vi borde sedan länge ha ett nationellt stödsystem som gör att våra unga idrottare slapp godtyckligt hamna i miljöer som liknar lottning. 

I Sverige finns knappt någon miljö med resurser som behövs för en seriös toppsatsning. Klubbar i all ära, de har några av de stödområden som behövs framförallt specialkunskap om den egna sporten. Men, jämfört med en ”Hub” saknas väldigt mycket i stödet (bostad, idrottsanpassad utbildning, ledar och tränarteam med hög samlad kompetens, ekonomiskt stöd mm). När ska vi skapa detta?

Ett hopp i nuläget är att RF tagit initiativet till Riksidrottsuniversitetet där fyra av landets större lärosäten är med i uppbyggnaden av något nytt och nödvändigt. 

Men, här måste idrotten och lärosätena få hjälp med nya resurser – helst från regeringen för att detta ska bli något trovärdigt. Det går inte att ”koka soppa på en spik”. Finns det någon av läsarna som har någon idé om hur vi får våra politiker att bry sig, engagera sig och avsätta resurser till mer än ”floskelpolitik”?

En sådan ”floskelpolitik” är de nästan 100 miljoner som öronmärkts för att integrera nya svenskar i idrotten. Vi behöver ökat ekonomiskt stöd till ex ovan för de idrottare som redan nu har svårt med sin vardagliga överlevnad. Att i ett sånt läge öronmärka så mycket pengar inom det området där idrotten sen länge redan är överlägset ”bäst i klassen” känns ju nästan som ett hån. 

Vad menar politikerna? Vilken planet lever de själva på?

Olof (inte verifierad)

tis, 2016-06-21 09:41

1. En storstadsbo har talat...

Som man frågar får man svar... ber man en storstadsbo tycka till om det storstad vs småstad så är väl svaret givet. Willys krönika är ju just inget annat än tyckande, helt utan akademisk bakgrund. Per capita/utövare skulle jag gissa att stockholmsområdet ligger långt efter i de flesta idrottsgrenarna. Och det finns ju dessutom ganska skralt idrottsintresse i området.

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

AIK Fotboll, noterat på NGM, hade intäkter från rörelsen på 65,6 miljoner kronor under det andra kvartalet i år, jämfört med 57 miljoner motsvarande kvartal i fjol.

Och som av en lycklig händelse genomförde AIK ytterligare en mångmljonförsäljning på fredagen då Lamine Fanne såldes till Luton. 

På två affärer har AIK tjänat nästan 100 miljoner.

I slutet av året öppnar Göteborgs Tenniscenter, efter ombyggnad och anpassning av en anläggning som tidigare var Padel Center Delsjön. 

Bakom satsningen står fem göteborgare med ett stort engagemang för svensk tennis. En av dessa är den förre storspelaren Magnus Gustafsson som nu får en permanent bas för sin verksamhet som sedan 2012 är inriktad mot att utbilda och utveckla unga talanger i regionen. 

De blev kollegor och vänner. Sven-Göran Eriksson tränade Degerfors fotbollslag, Curt Einarsson tränade Boltics bandylag i skiftet mellan 70- och 80-tal. De var värmländska kollegor i början på ny karriär.

Vi hade mycket att diskutera eftersom vi hade likadana erfarenheter, minns Curt  och tänker framför allt på åren 1975-91

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Det sker synnerligen lämpligt. Dagen innan invigningen av Paralympics i Paris kan Sveriges Paralympiska Kommitté visa upp ett  nytt vässat sponsorkontrakt medJYSK som huvudsponsor, Ja, i själva verket är det en fortsättning på en enighet från 2006,  sedan växte och i dag gäller  flera parasportförbund runt om i Europa.
Sveriges Paralympiska Kommitté och Parasport Sverige har lyckats förlänga uppgörelsen med JYSK i ytterligare fyra år och 2006 och nu förstärks avtalet när företaget kliver upp som huvudsponsor. 

Piteå HC fick den gångna helgen ett härligt besked. Klubben tog hem veckans premiumvinst, win–win, på 100 000 kronor i senaste dragningen av Folkspels nya JOYNA-lotteri.

– Så välkommet. Vi har många hål att fylla, säger ordförande Kjell-Anders Johansson.

Nu är vi långt från Tipsextra...  Premier Legaue i TV serveras  vid tio supersöndagar med  välknda profiler vid sidlinjen, nämligen Fredrik Ljungberg, Peter Schmeichel och Jaap Stam.

– Det känns väldigt häftigt att ge tittarna en studio på plats i Premier League. Ett nytänkande som vi är väldigt stolta över, säger Viaplays sportchef Erik Westberg.

IFK Norrköping blir starkt kritiserat, Klubben går nu ut med  Information om att det bllir  en större ekonomisk förlust än väntat i det kommande bokslutet. Lägre intäkter och färre spelarförsäljningar än förväntat är skälen. Samtidigt är landslagsspelaren,  Linus Wahlqvis,  mycket kritisk och menar att klubben slarvade bort en övergång när hans förra  radarkamrat, Alexander Fransson ville återvända till klubben, men nobbades av IFK.