I själva verket hade övriga aktiva och ledare i friidrotten starka invändningar mot hur ledarna behandlades.

Janne var den som personligen drabbades hårdast under de här åren som historien har rullat vidare . Till saken hör att Gunnar var hedersordförande efter 40 års oförvitlig tjänst. Oavsett betydelsen av trions ledargärning inleddes en Kafka-liknande process  och det talades yvigt om att ”vittnen” hörts.

Men, vilka dessa var  ”hemlighetsstämplades”! Janne och övriga anklagade ledare fick inte ens veta vari deras brott bestod. Och övriga idrottare (över 25 personer)– som hade Janne eller Jennie som sin tränare har inte blivit tillfrågade och fått ge sin version - trots att de själva krävt det. 

Intern agenda

Känslan av att ett fåtal personer i Ärlas huvudstyrelse agerade efter en egen intern agenda växte sig allt starkare. Den kritik som framfördes av friidrotten renderade senare i att den ene efter andre avstängdes från fortsatt ledarverksamhet, två personer har uteslutits ur föreningen och, samtliga har fått näringsförbud. Uteslutningen har dessutom ingen laglig grund, vilket kan läsas i svensk författningssamling där det i princip är omöjligt att utesluta någon i en svensk förening. 

Hanteringen i denna synnerligen märkliga process har utgått från ”de tres gäng” (Ärlas ordförande, vice och sekreterare). Flera idrottare har skrivit öppna brev till huvudstyrelsen och ställt sig på de anklagades sida och indirekt protesterat – utan något som helst resultat. 

En anmälares version tycks betyda allt medan ord och uppfattningar från andra berörda ignoreras och  betraktas uppenbarligen som totalt ointressant. 

Historien och förfarandet måste betraktas som  enav de absolut största och märkligaste skandalerna i svensk idrott. Här finns en total avsaknad av rättvisa och objektivitet.

I kIartext – det kan det räcka med en enda missnöjd idrottare som känner sig förfördelad för att i grunden förstöra en 40-årig oförvitlig ledarinsats.

Kommunens agerande

Eskilstuna kommun via kultur- och fritidsförvaltningen där Ärlas ordförande ingår i Fritidsnämnden med sin vice ordförande, tillika kommunpolitiker slöt upp bakom avstängningarna. Svenska friidrottsförbundets generalsekreterare och tjänsteman i värdefrågor ställde sig också bakom förslag till beslut, men här ska noteras – utan utredning, utan att höra vittnen! Hur detta rimmar med svensk rättspraxis är en gåta.

RF/SISUS:s representanter gjorde inte heller utredning, som ska vara självklar utan slöt upp bakom övriga kritiker och domar. När Ärla friidrottsledare överklagade till RF och Svenska friidrottsförbundet inleddes inga logiska utredningar. Beslutet stod fast.

Med en och samma grund, egentligen ingen alls, ansåg ingen på ansvarigt håll  att beteendet var märkligt, att man skulle stanna upp och själva ifrågasätta det egna beteendet.

En enda aktivs  kritik blev till en visselblåsning som startade processen som saknat alla delar i vad som kännetecknar ett rättssamhälle. 

Så här går det till i Ryssland och Turkiet – och numera Sverige. Det ska inte vara möjligt. Någon borde ha stoppat vansinnet

Jag läste de totalt 15 dokument som skrivits i samband med Jannes, Jennie och Gunnars visselblåsning och avstängningar samt Marit och Bjarnes uteslutning ur Ärla Idrottsförening…

Allt är en misär Egentligen helt osannolik. Men i dag protokollförd och obeveklig 

Tyckanden och ogrundade anklagelser genomsyrar en schematisk hantering. En mindre grupp ledare i Ärlas huvudstyrelse har startat denna hetsjakt och drivit egna agendor. Kommunen, RF, SISU och Friidrottsförbundet har aningslöst tagit detta för sanningar – utan saklig grund.  Vid de få tillfällen dessa anklagade skulle få komma till tals fanns inga som helst objektiva samtal utan de tvingades höra anklagelser utan att få veta i sak vad de hade gjort för fel. Därpå kom en dom som inte gick att överklaga. Och inte nog med det - de ca 900 000 kr som friidrottens ledare arbetat ihop under två år konfiskerades av huvudstyrelsen.

Jag har skrivit, frågat, sökt var och en av de som ställt sig bakom denna förfärliga historia: Eskilstunas fritidschef som hänvisar till Ärlas Joakim Granberg, ordförande sitter i kultur och fritidsnämnden, vice ordförande Åsa Gindemo kommunpolitiker och Ärlas huvudstyrelse, sekreterare och ansvarig för utredning Anna-Carina Carlsson och Pär Karlsson  – som inte har  gjort någon utredning. Azoka  Nnamaka, värdegrundsansvarig i friidrottsförbundet, Friidrottsförbundets generalsekreterare, Torbjörn Berglund RF/SISU, Conny Dahlkvist RF/SISU. Björn Eriksson, tidigare ordförande i RF. Den sistnämnde har ingen åsikt alls. 

Ingen svarar

Dessa och fler därtill – INGEN svarar, alla har gjort sig onåbara för frågor och svar. 

Stefan Axberg Kultur och fritidsförvaltningen ansvarig för föreningsstöd som samarbetat med huvudstyrelsen och krävt utökad bestraffning av ledarna i form av avstängningar trots att ledarna följt de direktiv de hade fått. Ändå fick de en kollektiv bestraffning utan utredning och därtill repressalier även efter att de hade lämnat Ärla IF. 

Camilla Delac Enhetschef för Arenor och föreningsstöd, Kultur och fritids-förvaltningen stod bakom de vistelseförbud på kommunala arenor som ledare önskade när startade en ny klubb och ville boka tider på kommunala arenor. 

Orsak: ”De var en utbrytare klubb.” löd omdömet och. flera personer uppger att nu att de fortsätter,  Stefan ihop med Camilla att trakassera ledare som lämnat Ärla IF genom att lägga pussel med uppgifter om dem aktuella ledarnas privatliv, vilka dessa pratar med privat och vilka de umgås med – allt till last för den nya klubben. Om detta är sant bör polisanmälan för trakasserier anmälas.

Om det nu ”bara” handlade om denna bedrövliga händelsekedja i Eskilstuna skulle ju misstanken om ”ingen rök utan eld” uppstå.

Nu avslöjas flera skandaler

När jag började skriva om vad som hände i Ärla blev jag kontaktad av en rad tränare i kanot, konståkning, simhopp m flera. Det finns flera tragiska och liknande fall i idrotts-Sverige. 

I samtliga fall framkommer uppgifter om exakt samma förfarande. En missnöjd ung idrottare gjorde en visselblåsning – och plötsligt fanns en grupp personer som klev fram och agerade exakt som i Ärlafallet.  Likaså betedde sig ansvariga i specialidrottsförbund som livrädda för smitta och tog direkt parti för visselblåsaren. Sedan skyndade tjänstepersoner från RF/SISU till. 

Det märkliga är att Susanne Mechbach, Göran Kentä – RF:s ansvariga, och en handfull förbundspersoner som drev värdegrundsarbete i respektive specialidrottsförbund gång på gång agerade på samma sätt. 

..och ingen utredning

Inga vittnen, ingen utredning, bara en visselblåsning som aldrig föranledde juridisk granskning. Den anklagade fick inte veta vad man anklagades för - ärendet hemligstämplades. Tränaren fick både närings och vistelseförbud. Precis som i Ärla finns ingen objektiv rättsinstans som kritiskt granskar hela ärendet, ingen som kräver vittnen, eller vägrar att medverka om det inte sker en noggrann utredning. 

Vad som är sant eller falskt i själva sakfrågan kan jag inte ha någon uppfattning om. Men, visselblåsningens konsekvenser innebär här ett fullkomligt rättshaveri, där ingen upprättelse finns att få

Eftersom myndigheterna överlåtit just visselblåsningens hantering till RF går det inte att polisanmäla eller koppla in fristående jurister. Precis som i Ryssland och Turkiet hanteras dessa ärenden i en sluten värd där den enskilde är fullkomligt rättslös. Jag har bett media i form av DN, Uppdrag Granskning, Kaliber m fl att syna fakta. Jag har anmält till granskningsnämnden, till JO och nu senast nye Justitieministern. 

Ingen vill ta i en visselblåsning. Sista steget blir till EU:s internationella CAS. 

Detta får inte fortgå. Den kultur som bär tystnad, tyckanden, subjektivitet mm måste raseras. Sverige som land, idrotten och enskilda måste vägra att acceptera att någon överhuvud taget hanteras så här. I totalitära stater sätts ovan i system för att göra sig av med obekväma. 

Tystnadskulturen

I Sverige råder en tystnadskultur där man håller tyst och väntar tålmodigt tills det blir lugnt igen. 

Den ”svenska modellen” av konsensus råder. Man håller med tills konsensus gäller. Det finns ingen ansvarig. På så sätt väntar man tills det är över. Att en rad oskyldiga idrottsledare fråntas alla uppdrag, kanske de som ger dem mening i livet – och döms utan rättslig prövning till livstids straff och det  finns ingen som tar ansvar  för. Jag säger – FY FAAN för ett sådant parallellsamhälle!

Det sägs att Sverige är ett av de minst korrupta länderna. Hur dessa idrottsledare behandlats visar motsatsen.

Men i själva verket hade övriga aktiva och ledare i Ärla IF:s friidrott starka invändningar mot hur ledarna behandlades. Janne var den som personligen drabbades hårdast under de här åren där historien har rullat vidare. Till saken hör att Gunnar var ”hedersordförande” efter 40 års oförvitlig tjänst. Oavsett betydelsen av trios ledargärning inleddes en Kafkaliknande process och det talades yvigt om att ”vittnen” hörts.

Men, vilka dessa var - ”hemlighetsstämplades”!

Janne och övriga anklagade ledare fick inte ens veta vari deras brott bestod. Och övriga idrottare– som hade Janne eller Jennie som sin tränare (över 25 personer) har inte blivit tillfrågade och fått ge sin version - trots att de själva krävt det.

Känslan av att ett fåtal personer i Ärlas huvudstyrelse agerade efter en egen intern agenda växte sig allt starkare. Den kritik som framfördes av friidrotten renderade senare i att den ene efter andre avstängdes från fortsattledarverksamhet, två personer har uteslutits ur föreningen och, samtliga har fått näringsförbud. Uteslutningen har dessutom ingen laglig grund, vilket kan läsas i svensk författningssamling där det i princip är omöjligt att utesluta någon i en svensk förening.

”De tres gäng”

Hanteringen i denna synnerligen märkliga process har utgått från ”De tres gäng” (Ärlas ordförande, vice och sekreterare). Flera idrottare har skrivit öppna brev till huvudstyrelsen och ställt sig på de anklagades sida och indirekt protesterat – utan något som helst resultat.

En anmälares version tycks betyda allt medan ord och uppfattningar från andra berörda ignoreras och betraktas uppenbarligen som totalt ointressant.

Historien och förfarandet måste betraktas som den absolut största och märkligaste skandalen i svensk idrott. Här finns en total avsaknad av rättvisa och objektivitet. I kIartext – det kan det räcka med en enda missnöjd idrottare som känner sig förfördelad för att i grunden förstöra en 40-årig oförvitlig ledarinsats.

Eskilstuna kommun via kultur och fritidsförvaltningen där Ärlas ordförande ingår i Fritidsnämnden med sin vice ordförande, tillika kommunpolitiker slöt upp bakom avstängningarna. Svenska friidrottsförbundets GS och tjänsteman i värdefrågor ställde sig också bakom förslag om besluten, men här ska noteras – utan utredning, utan att höra vittnen! Hur detta rimmar med svensk rättspraxis är en gåta.

RF/SISUS:s representanter gjorde inte heller utredning, som ska vara självklar utan slöt upp bakom övriga kritiker och domar. När Ärla friidrottsledare överklagade till RF och Svenska friidrottsförbundet inleddes inga logiska utredningar. Beslutet stod fast.

Med en och samma grund, egentligen ingen alls – på ansvarigt håll ansåg tydligen inte någon att beteendet var märkligt, att man skulle stanna upp och själva ifrågasätta det egna beteendet.

En end aktiv och vederbörandes kritik blev till en visselblåsning som startade processen som saknat alla delar i vad som kännetecknar ett rättssamhälle.

Så här går det till i Ryssland och Turkiet – och numera Sverige. Det ska inte vara möjligt. Någon borde ha stoppat vansinnet

Jag läste de totalt 15 dokument som skrivits i samband med Jannes, Jennie och Gunnars visselblåsning och avstängningar samt Marit och Bjarnes uteslutning ur Ärla Idrottsförening…

Egentligen osannolikt

Allt är en misär Egentligen helt osannolik. Men i dag protokollförd och obeveklig

Tyckanden och ogrundade anklagelser genomsyrar en schematisk hantering. En mindre grupp ledare i Ärlas huvudstyrelse har startat denna hetsjakt och drivit egna agendor. Kommunen, RF, SISU och Friidrottsförbundet har aningslöst tagit detta för sanningar – utan saklig grund. Vid de få tillfällen dessa anklagade skulle få komma till tals fanns inga som helst objektiva samtal utan de tvingades höra anklagelser utan att få veta i sak vad de hade gjort för fel. Därpå kom en dom som inte gick att överklaga. Och inte nog med det - de ca 900 000 kr som friidrottens ledare arbetat ihop under två år konfiskerades av huvudstyrelsen.

Jag har skrivit, frågat, sökt var och en av de som ställt sig bakom denna förfärliga historia: Eskilstunas fritidschef som hänvisar till Ärlas Joakim Granberg, ordförande sitter i kultur och fritidsnämnden, vice ordförande Åsa Gindemo kommunpolitiker och Ärlas huvudstyrelse, sekreterare och ansvarig för utredning Anna-Carina Carlsson och Pär Karlsson – som inte gjort någon utredning. Azoka Nnamaka, värdegrundsansvarig i friidrottsförbundet, Friidrottsförbundets GS, Torbjörn Berglund RF/SISU, Conny Dahlkvist RF/SISU. Björn Eriksson, tidigare ordförande iRF. Den sistnämnde har ingen åsikt alls.

Dessa och fler därtill – INGEN svarar, alla har gjort sig onåbara för frågor och svar.

Stefan Axberg Kultur och fritidsförvaltningen ansvarig för föreningsstöd som samarbetat med huvudstyrelsen och krävt utökad bestraffning av ledarna i form av avstängningar trots att ledarna följt de direktiv de hade fått. Ändå fick de en kollektiv bestraffning utan någon utredning och därtill repressalier även efter att de hade lämnat Ärla IF.

Och, flera fall ska avslöjas

Camilla Delac Enhetschef för Arenor och föreningsstöd, Kultur och fritids-förvaltningen stod bakom de vistelseförbud på kommunala arenor som ledare önskade när startade en ny klubb och ville boka tider på kommunala arenor.

Orsak: ”De var en utbrytare klubb.” lö omdömet och. Flera personer uppger att nu fortsätter Stefan ihop med Camilla att trakassera ledare som lämnat Ärla IF genom att lägga pussel med uppgifter om dem aktuella ledarnas privatliv, vilka dessa pratar med privat och vilka de umgås med – allt till last för den nya klubben. Om detta är sant bör polisanmälan för trakasserier anmälas.

Om det nu ”bara” handlade om denna bedrövliga händelsekedja i Eskilstuna skulle ju misstanken om ”ingen rök utan eld” uppstå.

När jag började skriva om vad som hände i Ärla blev jag kontaktad av en rad tränare i kanot, konståkning, simhopp m flera. Det finns flera tragiska och liknande fall i idrotts-Sverige.

I samtliga fall framkom uppgifter om exakt samma förfarande. En missnöjd ung idrottare gjorde en visselblåsning – och plötsligt fanns en grupp personer som klev fram och agerade exakt som i Ärlafallet. Likaså betedde sig ansvariga i specialidrottsförbund som livrädda för smitta och tog direkt parti för visselblåsaren. Sedan skyndade tjänstepersoner från RF/SISU till.

Det märkliga är att Susanne Mechbach, Göran Kentä – RF:s ansvariga, och en handfull förbundspersoner som drev värdegrundsarbete i respektive specialidrottsförbund gång på gång agerade på samma sätt.

Inga vittnen, ingen utredning, bara en visselblåsning som aldrig föranledde juridisk granskning. Den anklagade fick inte veta vad man anklagades för -ärendet hemligstämplades. Tränaren fick både närings och vistelseförbud. Precis som i Ärla finns ingen objektiv rättsinstans som kritiskt granskar hela ärendet, ingen som kräver vittnen, eller vägrar att medverka om det inte sker en noggrann utredning.

Vad som är sant eller falskt i själva sakfrågan kan jag inte ha någon uppfattning om. Men, visselblåsningens konsekvenser innebär här ett fullkomligt rättshaveri, där ingen upprättelse finns att få

Eftersom myndigheterna överlåtit just visselblåsningens hantering till RF går det inte att polisanmäla eller koppla in fristående jurister. Precis som i Ryssland och Turkiet hanteras dessa ärenden i en sluten värd där den enskilde är fullkomligt rättslös. Jag har bett media i form av DN, Uppdrag Granskning, Kaliber m fl att syna fakta. Jag har anmält till granskningsnämnden, till JO och nu senast nye Justitieministern.

Ger inte upp

Ingen vill ta i en visselblåsning. Sista steget blir till EU:s internationella CAS.

Detta får inte fortgå. Den kultur som bär tystnad, tyckanden, subjektivitet mm måste raseras. Sverige som land, idrotten och enskilda måste vägra att acceptera att någon överhuvud taget hanteras så här. I totalitära stater sätts ovan i system för att göra sig av med obekväma.

I Sverige råder en tystnadskultur där man håller käften och väntar tålmodigt tills det blir lugnt igen. –

Den ”svenska modellen” av konsensus råder. Man håller med tills konsensus gäller. Finns ingen ansvarig. På så sätt väntar man tills det är över. Att en rad oskyldiga idrottsledare fråntas alla uppdrag, kanske de som ger dem mening i livet – och döms utan rättslig prövning till livstids straff finns ingen som tar ansvar för. Jag säger – FY FAAN för ett sådant parallellsamhälle!

Det sägs att Sverige är ett av de minst korrupta länderna. Hur dessa idrottsledare behandlats visar motsatsen.