Varför ska jag vara idrottsledare?

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.

Idag frågar jag mig: Varför ska jag vara idrottsledare

Och som en följd: Vill Sverige ha kvar sina idrottsklubbar och det ideella ledarskapet?

Vem har bestämt att jag, idrottsledaren,  ska ansvara för andras barn. Med allt vad det innebär, som träning, instruktioner, uppförande, rutiner plus att söka bidrag till projekt, ta ansvar för folkhälsan, och det gäller alla, svenskar som invandrare, med olika vanor och rutiner. Vara en del avlandets största folkrörelse. Ägna större delen av min fritid att till att få klubben och verksamheten att  att fungera. Och att ständigt stå till svars. Vem bestämmer egentligen att jag ska ha det på det viset?

Mina egna svar på frågorna: Förmodligen – ingen reaktion! 

Det vimlar av tjänstepersoner ”som bara gör sitt jobb”. Om jag/vi vill få stöd uppstår kraven på rapportering, projektbeskrivningar, följa juridiska regelverk, tvingas till möten med ansvariga på dagtid  - allt i en oändlighet. 

Vi vet att 95 procent av allt föreningsarbete sker helt ideellt på fritiden. Att svensk idrott fungerar bygger på att en armé av frivilliga är beredda att lägga massor av tid och engagemang för sin klubb.

Det måste bli ändring

Drivkraften är lusten, att det är kul, att få bidra till ”det goda samhället”. Men, den nästintill ”pösiga” kravmaskin som möter oss så snart vi vill göra något kan inte accepteras längre!

I dag betraktas vi som kunder på anläggningarna. Detta är oacceptabelt! Dessutom, när något fel/övergrepp etc händer måste idrotten som helhet Inte behövas skuldbeläggas. Jag vill inte bli sammankopplad eller känna ansvar för pedofiler, övergrepp, brottslighet ”därute” bara för att de råkar uppstå bland idrottens 3,5 miljoner medlemmar. Däremot-som privatperson och ideell ledare känner jag stort personligt ansvar och är beredd att stå för det område jag valt att verka inom.

Vi betraktas som självklara

I tidigare två artiklar har jag tagit upp ”barnens utveckling och behov” och hur våra idrottsanläggningar utformas och används. Merparten tyckare verkar ju ta det självklart att vi idrottsledare ska ansvara för barns idrottande och ungas hälsa. I första hand är det ju föräldrar och skola som har det fulla ansvaret. Vi idrottsledare vill ju hålla på med idrott

Det är fullt rimligt att idrotten får såväl ekonomiska som arenaförutsättningar att erbjuda barn idrott. Ingen törs påstå att en vuxenliknande utformning bygger på barnens behov. Dagens barnidrottare lägger oftast helt av med sitt idrottande i 10-12-årsåldern. Vi är nog alla överens om att RF:s devis om ”livslångt idrottande” är riktigt bra och tankeväckande.

Egentligen kan det vara jättenkelt. Om samhället erbjuder bra ekonomiska förutsättningar kan olika lokala idrotter gå samman, säsongsanställa unga ledare, få förtur till anläggningar med breda förutsättningar till allsidig utövning. Och ha material och utrustning lättillgängliga.

Detta kan relativt enkelt fungera över hela Sverige. Sen kan vi sluta att tjata om ”tidig specialisering”

Lagstadga dessutom om idrott varje dag på skolschemat. Sluta snacka! Sätt igång! 

Fysträning i skolan - givetvis

Det är en självklarhet med idrott och fysträning varje dag för ungdomar.

Men många av dagens unga lockas inte av idrotten. Men, den utformning av barnverksamhet jag föreslår kan även överföras till ungdomar. Sen finns undersökningar som tydligt pekar på ungas behov av all behållning  via gemenskap, upplevelser och mätbara framsteg. Här måste idrotten bli mycket bättre på att möta ungas behov och forma verksamhet . Fortfarande har många av ungdomarnas föräldrar och skola stor del i ansvaret att locka och lotsa in unga i en sådan idrottsverksamhet. Jag pekar åter på behovet av samhällsstöd och finansiering av detta. Inget förändras av sig själv.

När det gäller våra föreningar måste samhället gå in med stöd. Samhället måste sluta se våra föreningar som betalande kunder. "politiker, nämnder och förvaltningar är till för oss, inte vi som är till för er" brukar jag envist betona för förvirrade tjänstemän när de försöker skjuta över ansvaret i en mängd olika frågor. Varje gång blir dessa personer lika upprörda, ändå, märkligt nog.

Om samhället vill ha några föreningar i framtiden måste det bli slut med att ta betalt för träning och tävling vid anläggningarna.

En ideell ledare som ställer upp år efter år med sitt arbete erbjuder en verksamhet värd hundratusentals kronor. Att då bli bemött med en attityd  som som "att vårt arbete är självklart" och tt vi dessutom ska ska dra in pengar tillatt betala hyror etc är oförskämt och helt oacceptabelt. Välmående idrottsföreningar med  bra stöd till engagerade ledare  är en förutsättning för att idrottsrörelsen får en bra framtid.

Idrottens roll i samhället

När Sverige gick med i EU 1995 förlorade varje specialidrott upphovsrätten till sin idrott. Plötsligt startades en mängd olika verksamheter via privata initiativ eller nya företag.

Träningsverksamheter, löpning och långlopp, akademier, idrottsveckor i temaformer mm blev inkomstbringande för dessa men – en ökad konkurrens för idrotten som livnärt sig på detta. 

Ibland tillför dessa initiativ nya kreativa lösningar, men ofta bidrar det till att små klubbar tappar sina redan små intäkter. 

Idag är det få politiker som förstår vilken omfattande påverkan de nya aktörerna har på den tradiionelllla idrotten. Det handlar ju inte bara om ”att röra på sig” utan är lika mycket demokratifostran, att lära sig ta ansvar, arbeta mot individuella och kollektiva mål, få vänner för livet – och själva essensen - att idrotta.

Om detta med idrotten som något större än ”fysisk aktivitet” ska vara viktigt, måste det vårdas. En väl fungerande idrottsrörelse med stöd, som  jag tidigare har utvecklat, kan växa och ge så många så mycket bra. Här finns en rörelse som är partipolitisk obunden, där människor i alla åldrar, kön och etnisk härkomst kommer samman. Detta är nåt fullkomligt unikt och värt att bevara och som gör vårt samhälle starkt.

Slutord: Time for change!

Jag tycker fysisk aktivitet, träning och föreningsidrott för barn, ungdomar, bredd och elit, veteraner – idrott hela livet är oerhört viktigt och ett ansvar för hela samhället.

Barns idrottande har lite för ofta blivit en konfliktyta där idrotten skuldbeläggs. Självklart ska det allvarliga tas allvarligt oavsett var det sker. Men, om vi vill ha en vital idrottsrörelse som kan utvecklas in i framtiden måste denna erbjudas möjligheter att både förändras och utvecklas. 

Om samhället vill ha bra barnidrott kan idrotten vara det kompetenscentrum som erbjuder barn lekfull och varierad idrottsverksamhet. Men, om en idrottsorganisation som bygger på stort ideellt engagemang ska fungera måste den få resurser. Barn och deras föräldrar kommer aldrig att bygga en förening över tid – då det ligger i barnets intresse att byta, prova på, leka sig fram. En förening måste bygga på medlemmarnas engagemang där fler unga och vuxna vill ta plats, få vänner för livet, engagera sig, känna ett demokratiskt ansvar mm.

Det finns  inget motsattsförhållande i detta, bara det faktum att ens ålder gör skillnad på möjlighet till olika deltagande. 


Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

Med röstsiffrorna 23 för och 17 mot valdes på lördagen Håkan Svensson, 56 år, till ny ordförande i den ideella föreningen Hockeyettan. Håkan var tidigare ordförande i AIK ishockey i fem år och har suttit som ordförande , tre år,  Hockeyallsvenskan.

Motkandidat var Christer Englund, tidigare ordförande i Svenska Ishockeyförbundet,. Han lanserades av den grupp föreningar som uttalat stöd för avgående ordföranden Ronnie Glysing, 64 år.

Efter lunch på måndagen hörde n iväl jublet som ekade över hela Sverige… när beskedet kom - Regeringen och Folkhälsomyndigheten gav klartecken tilll höjningen för 500 åskådare per sektion vid idrottsevevemang. Klubbarnas kassörer hördes mest i hyllningskören, för klartecknet betyder mycket för intäkterna i alla klubbar. 

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Enskede IK är en av Stockholmsregionens största fotbollsföreningar med 2000 aktiva spelare och 400 engagerade ledare. Nu belönas klubben ordentligt. EIK har tecknat ett sexårigt sponsorkontrakt med RYK GROUP, en familjeägd koncern som investerar i framstående entreprenörsledda bolag. Avtalet är det största i föreningens historia och garanterar klubben ett miljonbelopp varje år under avtalstiden. 

Överskottet som ideella Folkspel har delat ut till svenskt föreningsliv det senaste verksamhetsåret uppgår till inte mindre än 352 miljoner kronor. Det slår alla rekord!.Det kan jämföras med året innan, då utdelningen blev 232 miljoner. Störst del av överskottet – 978 000 kronor – har Södertälje Sportklubb tjänat ihop genom sin lottförsäljning. 

¬¬– Ett oerhört viktigt och väsentligt bidrag till vår verksamhet, säger SSK:s klubbdirektör Robert Andersson. 

Thomas Wassberg är aldrig omöjlig. Oavsett TV-kanal och äventyr ställer han upp. När nu Discovery satsar på ett nytt utmaningsprogram är Thomas en av deltagarna. Bland de övriga märks Lisa Ajax, Mikael "Soldoktorn" Sandström och Maria Montazam, Klas Eriksson, Magdalena Graaf, Danyel Couet, och Alexandra Zazzi. 

Djurgården inleder 2022 med att värva Victor Edvardsen, den hett eftertraktade målmaskinen från Degerfors som nu ansluter för att boosta den blårandiga offensiven under de fyra kommande åren. I fotbolls-Sverige talas det om en rekorddyr övergång, möjlige den dyraste någonsin. Djurgården tvingades lösa 

Notabelt är att han fostrades i IFK   Göteborg. 2015 gallrades han bort vid klivet från juniorlag till A-lag.