Samtidigt går idrotten mer och mer isär. Dels minskar antalet klubbar som har verksamhet, dels blir stora klubbar alltmer företagsliknande – framförallt inom de stora lagidrotterna. 

Mindre idrotter och liten klubb är ingen särskild lyckad framtidskombo.

Varför kommenterar inte fler på RF?

I min förra krönika föreslog jag på fullaste allvar att göra fyra stora underavdelningar under RF med företagsliknande elitverksamhet i en avdelning, motion, barn och ungdom respektive tävlingsinriktad klubbverksamhet i var sin avdelning.

Jag fick massor av positiva reaktioner, dels genom kommentarsfältet i IA men framförallt via mail och kommentarer från kollegor inom idrotten. 

Jag fick faktiskt inte en enda negativ reaktion. 

Däremot  är det som alltid fullkomligt tyst från den samlande kraft som ska hålla ihop idrotten – RF. Kanske har ingen där läst, ingen vill ta i ämnet, ämnet får vänta tills en eventuell motion väcks nästa år av något medlemsförbunds valde representant – eller, som vanligt får förslag som detta sakteliga dö i den vanliga tystnaden.

Dessa stackare tjänstemän

Personligen hyser jag respekt och vänskap gentemot många av de tjänstemän som har sin dagliga gärning inom RF-familjen. Liksom oss andra gnetar de på med sina åtaganden och har att utföra vad valda ombud gemensamt beslutat. 

Det kallas demokrati och sker enligt de former man en gång bestämt. Här går inget fort – oavsett krisläge.

Själv håller jag på att nå den ålder då man inser att det går att se en bortre horisont. Samtidigt känns det märkligt att den idrottsrörelse jag själv verkat i under ett helt liv mer eller mindre vänder huvudorganisationen ryggen – eftersom det händer så lite. 

Ute i vardagen gnetar idrottens eldsjälar vidare med dagliga utmaningar för att få den egna verksamheten att åtminstone rulla på. 

Över tiden blir de geografiska vita fläckarna där ingen eller en tynande idrott finns allt fler. Huvudorganisationen vänder papper, har möten, följer slaviskt fördelning av statliga och kommunala medel – utifrån alla möjliga värdeområden som styr dessa tilldelningar.

Öppna upp!

Vad var det nu jag vill diskutera?

Jovisst, vitalisering av vår idrottsrörelse, anpassning och omorganisation av hur idrotten idag ser ut, mötesplatser där vi inte bara håller med utan ifrågasätter rörelsens riktning, diskuterar vad idrotten egentligen borde göra. 

Idag är ju själva idrottsutövandet den minsta punkten på dagordningen. Ska jag ägna min tid åt att skriva krönikor för den som borde läsa men inte orkar eftersom det kräver ett annat tänk?

Kaptenen på fartyget Titanic var övertygad om att skeppet inte kunde sjunka och reagerade inte förrän det var försent. Har vi råd och tid med det när det gäller vår idrott? 

För den som orkar finns det fakta där det tydligt går att läsa trender och tendenser om vart vårt fartyg är på väg. Är det bara jag och några som håller med i det tysta som tycker att vi inte ska säga hur vi upplever detta?