”Någon” har anonymt anmält friidrotten genom s k visselblåsning och det beteendet har upprepats två gånger. Konsekvensen blev att ideella ledare har förbjudits att fortsätta agera inom klubben.

Och allra värst, de berörda personerna har uppgett att de inte har fått veta vad de anklagas för och de får heller inte bemöta anklagelserna! 

Är det verkligen sanning?

Man frågar sig om händelseförloppet kan vara möjligt och identiskt med sanningen. Har vi ett rättssystem som tillåter ett sådant beteende?

Det framstår som en Kafka-liknande process som gör de anklagade helt rättslösa. Ingen frågar vad om vad som egentligen har hänt, eller velat ha en juridisk trygghet och process.

Visselblåsaren tycks ha rätt att framföra vilka anklagelser som helst även om dessa skulle vara grundlösa. 

Man måste se det i ett vidare perspektiv. Om det här möjligt kan det alltså ske i vilken klubb som helst och oavsett idrott. Det skulle innebära en katastrof för idrotten, alla klubbar vore i farozonen.

Nu är Ärla IF Friidrott drabbat och man måste beklaga och känna sympati för de ledare som ändå försöker skapa en bra verksamhet och för ett antal aktiva i klubben.

Anmält till  Riksidrottsnämnden

En sak står klar – sista ordet är inte sagt i den här skandalen. Det måste finnas en lösning och klarhet!

De drabbade behöver stöd. Själv skickade jag en anmälan till idrottens högsta instans– Riksidrottsnämnden (RIN). Jag förutsätter en objektiv prövning 

Jag kan inte stillatigande se det här ske. Jag vill veta mera. Jag vill lita på systemet.

Nu har tre veckor förflutit sedan min anmälan till RF.

I går fick jag veta att ärendet överlämnats till svensk friidrottsförbundet p g a att det är ett ”internt idrottsärende” som ska hanteras av specialidrottsförbundet – trots att det alldeles tydligt att huvudstyrelsen i Ärla IF – med ett antal idrotter under sitt paraply som är anstiftaren. Nåväl, friidrottsförbundets generalsekreterare ringde mig och berättade detta. Han hade ingen idé om hur detta ska hanteras men håller med om att det är oacceptabelt att friidrottsklubbens ledare inte fått rätt att försvara sig, om det överensstämmer med sanningen..

Jag kontaktade sedan de ledare som blivit avstängda. ”Men, det här är obegripligt. Vi har pratat med friidrottsförbundets handläggare, hon känner den SISU-ansvarige-som känner Eskilstuna stads ansvarige – som är vän med en i den anmälande huvudstyrelsen”.

Misstankarna bara växer

Om detta är sant har vi en situation av Vänskapskorruption. Man stöder varandra, håller med, RF sviker, övriga viker undan, och ingen ingriper... Så typiskt för konflikter med svenska organisationer där den utsatte blir lämnad i rättslöshet. Den vanliga juridiken gäller inte och absolut ingen är ansvarig. Själva huvudfrågan ignoreras.

Om detta är sant och Ärla friidrotts ledare har utsatts för justitiemord m å s t e vi ledare i svensk idrott kliva fram! 

Kärnfrågan framstår ytterligare.

Varför agerar inte RF, Eskilstuna kommun, SISU Södermanland och Svenska Friidrottsförbundet mera kraftfullt? Och rättssystemet? Och hur pålitligt är egentligen systemet med visselblåsare? Någon surar till och gör en visselblåsning, anonymt och en hel klubb kan tvingas läggas ned... 

Här blir den lilla människan hårt drabbad – när folk inte kan prata med varandra och systemet slår till!