Idrottens klassresa genom åren

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.

I en tid då hela vår idrottsrörelses existens hotas kanske det är extra viktigt att ställa frågan -  Vilken idrott behövs?

.Om vi följer idrottens från dess start genom historien fram till idag blir det en brokig läsning.

Hela 1900-talets idrott byggde på att träna för att tävla, våra främsta idrottare blev hjältar och följdes av i stort hela nationen. Våra föreningar utvecklades ur 1900-talets samhällsbyggande och blev vår största folkrörelse. 

Att motionera är en relativt ny företeelse när arbetet förändrades från kroppsarbete till mer stillasittande, Barnen – ända fram till 60-talet fick mycket idrott och aktivitet genom skolan. På fritiden lekte man idrott. I skolan fanns ganska många veckotimmar och idrottsdagar plus att merparten barn var ute och lekidrottade på rasterna.

Själv inspirerades jag av Rekordmagasinet där våra främsta porträtterades, sen Idrottsbladet och Sportradions sändningar.

 Här träffades olika generationer

När jag började idrotta på tidigt 60-tal byggdes föreningarnas idrott på tonåringar, juniorer och seniorer upp till ca 30-årsåldern. Vi tränade för att tävla. Vi fostrades i våra klubbar genom att ofta få hjälpa till (sälja lotter, julkalendrar, ordna loppmarknader mm). Idrottsföreningen var också en skola i konkret demokrati och samarbete. Här träffades olika generationer oavsett politisk färg, ursprung eller social status.

Vid 18 års ålder blev jag också tränare, ganska vanligt då att låta tonåringar träna unga som gick på högstadiet.Under mitt liv som idrottare, tränare, ledare, förtroendevald, arrangör mm har stora förändringar skett. Dåvarande RF-ordföranden Karl Frithiofsson ledde svensk idrott att stå självständig och fatta egna beslut om sin inriktning. Regering bidrog med årligt verksamhetsstöd som INTE fick innehålla pekpinnar eller vara villkorade.  

Sen började annat hända…Större klubbar började ordna barnidrott perioder av året, vanligen mot avgifter- intäkter som ofta användes för att finansiera elitsatsningar. Fler anläggningar behövdes, kommunerna ställde upp – men började villkora tilldelning av tider med prio barn.

Med barnen kom också föräldrarna där många drogs in som ledare och tränare. I skolan minskade idrottstimmar, ändrade fritidsvanor minskade barn och ungas spontanidrottande.

Prio hos många föreningar blev barnen. Många föräldrar fick förtroendeuppdrag i styrelser och bidrog till klubbarnas ändrade prioriteringar. Allt oftare började tävlande, att göra resultat, att satsa, att stötta elitsatsning upplevas som något negativt laddat. De växande motionsloppen inom löpning, cykel, simning, orientering, skidor mm skapade ett

växande intresse för mer seriös träning långt upp i åldrarna. Numera är material, utrustning, ny teknik – ofta till stora kostnader en enorm kapitalmarknad med många intressenter.

Tappat sitt ursprung

En allvarlig konsekvens – är att merparten av landets idrottsklubbar idag tappat sitt ursprung, sin själ om man ska vara tydlig. Vad är en klubb idag? Barn, ungdom, elit, bredd, veteran, motion, lek, allvar?

En sak vill jag sticka ut hakan med: Barn ”går på idrott” en kort tid och sen byter, deras föräldrar, motionärer, prylidrottarna – är sällan en kulturförstärkare för en idrottsklubb. Det har alltid varit och är – tonåringar, juniorer, seniorer – i ålderspannet ca 14 år (högstadiet) upp till ca 30 år (börja jobba och familj) = 15 år av en idrottares liv som är kärnan som bär en fungerande klubb. Det är här man tränar ambitiöst, tävlar, resor, läger, jobbar tillsammans för att finansiera, gemenskap och upplevelser.

Kanske går svensk idrotts klubbliv mot sitt slut? Kanske är det andra driftformer som tar över. Kanske företag inriktar sig mot hela denna stora rörelse – som i den växande individualism vill idrotta på egna villkor, egen tid och plats och ständigt söka egna kickar, med sina hörlurar, prylar, utrustning, kläder mm.

Men, då upphör också hela den idrottskultur som förr kallades ”fysisk fostran”, där djupt engagerade tränare och ledare – som la större delen av sin fritid på sin klubb…där unga fick lära sig passa tider, ordning på sina prylar, fokusera, jobba hårt mot uppställda mål. Men, de upplevde gemenskap som ofta ledde till livslång vänskap, kärlek och relationer, glädje och upplevelser,

möjlighet att resa och se världen. Få av dagens före detta toppidrottare ångrar en sekund av sin egen idrottssatsning, inte heller de som inte ”blev något”. Merparten talar med glädje,

 goda minnen om sin idrottstid

Idag är stillasittande tonåringar en stor utmaning. Kanske är det 30 år av tjatande och fokus på barn som gör att barnen tröttnar på idrott och slutar idag i snitt i 10-12 årsåldern. Allt färre tonåringar finns kvar i föreningarna. Allt färre attraheras av föreningsidrott. Mycket talar för att vi måste byta dagens åldersfokus och satsa rejält på våra tonåringar – både ur perspektiven hälsa, träning/tävling och lärande om praktisk demokrati, gemenskap mm. 

Jag förvånas ofta – och upprörs över den totala frånvaron av diskussion om vad vi inom idrotten vill? Vart är vi på väg? Jo, jag vet att RF tagit fram något som kallas ”5 resor” ellernåt sånt. Men, varken jag eller någon jag känner har fått vara med. Resultatet blir väl som det mesta denna pappersorganisation gör idag – ett akademiskt dokument som få begriper.

Men, hur vill vi att idrotten ska utvecklas? Hälften av våra 22 000 idrottsklubbar har liten eller ingen fungerande verksamhet. Sedan 70-talet har de liksom glaciärerna halverats.

Det blir allt fler orter utan fungerande idrott, våra eldsjälar orkar inte med kommunernas, myndigheternas växande byråkrati och krav på egen finansiering.

Naturlig uppdelning

För några år sedan föreslog jag en uppdelning av idrotten, av det som RF idag härbergerar…

1. Barnidrott under eget paraply i nära samverkan med skolan.

Betala våra idrottsklubbar rejäl ersättning om de vill utbilda och ställa upp med kompetenta ledare och tränare.

2. Föreningsidrotten för de som själva tar ansvar för sitt idrottande, 14 – 35 år.

Här kan en avskild idrott helt fokusera på träning och tävlingsverksamhet, arrangera små och stora tävlingar, motionslopp, mästerskap och popularisera sin idrott i moderna former.

3. Motions och friskvård i alla dess former. Varje enhet är helt fristående från varandra, kanske underförbund, men kan givetvis samverka på många olika sätt. Men, äntligen kan vi få en fungerande idrottsrörelse igen där inte mängder av särintressen och myndighetskrav blir till denna pågående soppa av förväntningar och krav. Varje enhet bör vara helt  självständig! Frågan blir då SF:ens roll?

*****Willy Berggren

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

Riksidrottsförbundet, RF, avvisar, regeringens förslag om en skärpning av den svenska spelmarknaden. Det var i somras som socialförsäkringsminister Ardalan Sherkarabi överraskade spelmarknaden med krav på så kallad ”särskild måttfullhet  vid marknadsföring”.

Regeringen vill strama åt och begränsa spelreklam och jämställa reklam för spel med reklam för alkohol och tobak. Därav kravet på särskild måttfullhet..

Djurgårdens supporterförening JO-anmäler polisen efter derbyt, r apporterar Fotbollskanalen

Utlösande var att flera poliser använde pepparspray mot bland annat Djurgården-supportrar vid söndagens allsvenska derby mot AIK.

Striden i Hockeyettan fortsätter, trots  Ishockeyförbundets uppmaning att avbryta bojkotten mot Boden och Karlskrona och vägran att spela matcher I de lagens arenor. 

På fredagen meddelade Piteå Hockey att fredagskvällens möte med Boden Hockey i Björknäshallen är inställd.  Olof Östblom, ordförande i förbundets tävlingsutskott är informerad och har lämnat över ärendet till tävlingsnämnden, ordförande Jonas Sandberg.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Mycket kreativitet krävs för att knyta upp sponsorer. Nu presenteras ett nytt och unikt upplägg med Sportbladet, Obos och Blocket som partners till Damallsvenskan.. Upplägget är att erbjuda fansen att för en dag flytta hem till två spelare!

Till skillnad från en stor del av övriga spelmarknaden representerar de allmännyttiga lotterierna ideella organisationer och gynnar bl a idrotten med miljoner årligen. Nu går Miljonlotteriet, Folkspel och Kombispel samman och bildar SVALO (Sveriges allmännyttiga lotterier). Skälet är att antalet aktörer på spelmarknaden ökar och SVALO ska värna om om de allmännyttiga lotteriernas intresse. 

Ett hockeykaos som saknar motstycke.

Örnsköldsviks HF vägrade i söndags att möta Bodens HF i Hockeyettan,  och inför onsdagens omgång signalerar Mörrum att de vägrar att spela mot Karlskrona.

 Bakgrunden är den uppslitande striden med ligaorganisationen och domen från Riksidrottsnämnden (RIN) där Ishockeyförbundet beordras att ändra i sina tävlingsbestämmelser, paragraf 6:1.

Ytterligare en svensk fotbollsforward stiger i anseende utomlands. Jesper Karlssons karriär fortsätter. Nu är det frågan om vilken internationell klubb som vinner köpslåendet. Jesper har bara att välja mellan etablerade klubbar efter åren i holländska Alkmaar.