"Kunskap blir till tyckarkultur"

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.
I många sammanhang pratas det om behovet av att motionera, att svenska barn sitter för mycket, att det saknas lust att spontanidrotta. Dvs allt det som var självklart tidigare.
Idrotten är i stark förändring. Willy Berggren har en stor erfarenhet från då och nu - han är inte optimistisk inför framtiden. Foto: Anders Wiklund, TT

 

Jag själv lämnade grundskolan (lärare) för snart 30 år sedan. Då hade ungarna relativt mycket idrott på schemat, idrottslärarna sin scheamalagda förberedelsetimme, idrottsdagar samlade hela skolan, klubbarna erbjöd ett mycket stort utbud,  träningsintresserade ledare ägnade sig åt – ja, just det, idrott i praktiken. 

"Jag har parkerat bilen"

Själv tillhörde jag en generation som levde som vi kände – vi spontanidrottade, gick från och åter till skolan och överallt vi behövde. Varje ledig tid ägnade vi oss åt idrott oavsett väderlek. När jag började tävla frågade jag en dag min far som just kommit hem från jobbet (grovarbetare) om han kunde skjutsa mig med bilen till andra sidan stan där jag skulle tävla.

Han förstod inte frågan utan svarade ”Va? Men, det är ju du som ska tävla. Bilen är ju parkerad”.

När jag i 18-årsåldern började leda träning för barn gick jag på varenda kurs och föreläsning som fanns och vi var många som delade det intresset. Däremellan diskuterade vi intensivt om olika träningsteorier.

Datorn, mobilen, skjuts...

Sverige har alltid varit ett land där merparten har arbetat fysiskt och mycket. Så byggdes detta land. I vår moderna 1900-talshistoria klev unga män (och senare kvinnor) fram ur skogarna och stugorna och slog världen med häpnad på idrottsarenorna.

Någonstans på 60-70 talet kom den stora förändringen… De fysiska jobben började försvinna via teknik och maskiner. Svenskarna tog kontoren i besittning. Bilen blev var mans egendom. Politikerna tjatade om ”mer matte och svenska” i skolan. Idrottsämnet minskade. Idrottslärarnas förberedelsetid försvann. 

Datorn kom och sedan mobiltelefonen. Föräldrarna började skjutsa sina barn ända fram till skolporten. Svenskarna började lägga på hullet rejält. För varje tioårsperiod ökade tioåringarnas snittkroppsvikt med fyra kilo – vid varje mättillfälle. 

Det fanns ingen som varken ville eller kunde prata om förändring. Det brukar sägas om oss svenskar i världen att ”där råder samförståndets kultur”. Ingen törs framföra någonting innan en fråga ”mognat”. Då riskerade man att bli hackkyckling. Ja, och uppriktigt, är vi inte mer mesar som sällan törs framföra en egen åsikt...

En armé av tyckare

I alla fall, barnidrotten gjorde sitt intåg genom att föräldrarna blev angelägna att småbarn skulle ”gå på – fotboll, hockey, friidrott” m m mm. Den spontanidrott som somnat in skulle ersättas med någon timme ledarledd aktivitet – efter att man suttit en timme i rusningstrafiken för att komma till en riktig klubb. 

Föräldrarna gjorde entré som en-gång-i–veckaledare. Kortkurserna gjorde att det flödade ut föräldrar som ledde barnverksamheten. I och sig bra men den kompetens en växande person/barnet skulle behöva saknas. Och som en konsekvens - vi fick en armé av tyckare som i alla möjliga och omöjliga sammanhang framför synpunkter. 

Ibland mycket kloka, men ofta korkade. 

Så kom ett nytt sekel, nu är det 2016…

Plötsligt rynkar beslutsfattarna pannan och säger ”det här måste vi göra något åt”.  Kanske kommer skolan nu att börja införa mer fysisk aktivitet – om inte byråkraterna reglerar sönder innehållet till teori och pappersarbete.

De sitter och slappar

Spontanidrotten då?

Jag hoppas det är fler än jag som på vardagskvällar, helger och lov är ute och rör på sig ute i samhället. Ser ni några barn? Nähä… Var är de? Ser ni några vuxna? 

Ja, under helgerna då några febrilt snickrar och putsar. Ser ni familjer, personer som är ute i våra parker och skogsområden? Nähä, inte där heller.

Svenskarna sitter inomhus och slappar. Det är den nya livsstilen – förutom en minoritet som idrottar och tränar mycket.Den idrottsrörelse där jag vuxit upp och fostrats fysiskt, som ledare och lärt mig hugga i och hjälpas åt håller på att omvandlas till landets största lekis. 

Och beslutsfattarna har svårt att förstå sammanhang och konsekvens. De är frågande, hur kunde det bli så här?  

De styr hårt de ekonomiska medlen till ”rätt saker”. Att uppmuntra idrottsklubbar att i första hand hålla på med idrott kommer snart att vara nåt halvskumt. 

Det har vuxit en slags uppfattning om att fysisk aktivitet är bra för hälsan, jodå, och idrotten borde också kunna ägna tid åt värdegrundsarbete, jämställdhet, integration (skulle det vara något nytt, det har vi ju ägnat oss åt i 50 år), miljöarbete, demokrati (har vi också gjort i mer än 100 år) etc. 

Kom med något nytt, uppmuntra oss , stöd oss till att bli idrottsföreningar igen!

Kompetens allt mindre

Just nu håller man på med statistik över bildningsnivån hos svenska tränare… Intresset sjunker nämligen snabbt och mycket oroande. Den samlade kompetensen i den svenska tränarkåren faller snabbt. Det är nog fullt möjligt att ovan mer ”korrekta och samförståndsfrågor” är något som idrottsrörelsen börjat bli riktigt vassa på. Konstigt vore väl annars.

I toppen på prestationsidrotten finns våra allra främsta toppidrottare, många kända – ännu fler okända. 

Under generationer har landets toppidrottare inspirerat vår befolkning att själva försöka. Halva Sverige började spela tennis och åka slalom när Borg och Stenmark härjade som bäst. 

Svenska fysiologer vann världsrykte på 60-70-talen. Kompetens bygger på att kunna, att ta reda på genom vetenskapligt systematiskt lagarbete. Detta synsätt står inte särskilt högt i kurs i vårt land. 

Dagens tränarkår smälter ihop, våra fysiloger får forska i det som finansiärer (ofta företag) efterfrågar.

Men tycker, det gör varenda människa! Varje beslutsfattare, idrottsförälder och hela den nya våg som svept in i föreningssverige. 

En "gulli-gullidrott

Vi har fått en ”gulli-gullidrott”. Få unga talanger känner lust och motivation att satsa mot sina drömmars mål inom idrottssverige idag. Allt färre ledare vill ge sig in i det åtagande seriös satsande idrott innebär. Man får mest skit för sitt engagemang.

Orsaken till att kompetensen hos våra tränare sakta sjunker blir härigenom uppenbar. Att lägga 10-15 år av sitt liv på ett oftast obetalt arbete som kräver tålamod, hängivenhet och tid – till 90 procent efter den vanliga arbetsdagens slut… 

Nä, tror inte särskilt många vill det.

För att göra detta ännu mer besvärligt, när jag nu ändå håller på att gnälla bildas det ”stormgrupper” som med full energi attackerar de få som ändå vigt sitt liv åt idrotten. I en rörelse som idag samlar ca 2,8 miljoner medlemmar kommer det alltid att hända mindre bra saker, ibland rentav riktigt dåliga. 

Den kärnrörelse inom idrotten som ännu håller ställningarna och vill göra ett bra jobb får återkommande så mycket kritik.

Då kommer media rusande och i deras följe kommer ”tyckarna” – som givetvis är mycket indignerade och vill ställa människor till svars. Vem är ansvarig syndabock att häckla? 

Vad vill jag med detta gnällande?

Jo, jag vill framföra starka känslor och åsikter – och kanske, kanske lyssna till kloka och goda kollegor som liksom jag saknar andan i ”det goda samhället”. Vi som är ganska trötta på samförståndskulturen.

De som aldrig törs gå i täten, sällan framför vettiga åsikter de själva står för, de gör oss väldigt trötta. Och jag gillar inte delar av det samhälle som vuxit fram med egoism, individualism där man bara ser idrotten ur sitt eget sugrör. Tyckarkulturen är inget jag gillar.

Fredrik (inte verifierad)

tis, 2016-10-25 14:27

1. Låta gymnastiken vara gympa igen

En sak som vore lätt att åtgärda är att låta gymnastikämnet få vara gymnastik igen. Jag har nu med stigande förvåning sett mina barn sitta och kämpa med hemläxor och föredrag om träningslära, ledarskap, friluftsliv och gud vet vad. Att helt enkelt testa idrotter, springa och röra på sig verkar ha blivit allt mer underordnat. Om jag har förstått det rätt så beror det på att alla ska kunna få höga betyg i gympa, även om man inte tränar. Annars blir det orättvist. Oavsett skälet så tycker jag man har allt att förlora på att teoretisera gympaämnet. Aktivitet, rörelse och att få inblick i olika idrotter måste stå i centrum tycker jag.

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.
Djurgårdens fotboll redovisar inför kommande årsmöte, onsdagen 13 mars, ett eget kapital på historiskt höga 261,4 miljoner kronor, en  ökning med 51,1 miljoner kronor jämfört med 2022.
Aldrig tidigare har föreningen, bildad 1891, haft en sådan välfylld kassakista.  Av de allsvenska lagen är det endast Malmö FF som presenterar ett högre eget kapital, i storleksordningen 700 miljoner kronor.

Allmänna arvsfonden är mycket viktig, för att inte säga avgörande partl för fler och bättre idrottsanläggningar.i Sverige. Bara under 2023 kom 235 miljoner  den vägen till idrotten..

Därför blir reaktionen kraftig inom idrotts-Sverige när Riksrevisionen något obetänksamt publicerar en granskningsrapport av Allmänna arvsfonden och föreslår att fonden bör avvecklas. 

Den svenska OS-truppen till Paris växer – och ambitioner och förhoppningar gör det samma. Utgifterna också för den delen.

I förra veckan gav SOK klartecken till ett handbollslag, ett bordtennislag, två lagkapper i simning och åtta individuella idrottare.

Det är en idrottslig mobilisering för 100 miljoner.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

- Egentligen har vi inget genuint idrottsintresse, trots att vi åkt både Vasaloppet och sprungit Lidingöloppet, säger Jan Blad,69, företagsledare och gudfader för Amo Handboll, nykomlingar i handbollsligan.

I Alstermo i Kronobergs län finns elit-handbollens mest anonyma lag, men med störst optimism via stor framtidstro. Och med stort stöd av Amokabel, en skandinavisk branschledande koncern med tre kabelbolag som tillverkar olika typer av ledningar och kablar. 

Striden mellan ATG och Svenska Spel fortsätter., Men i en första instans, – Patent- och marknadsdomstolen (PMD), vann ATG. Och nu har även Patent- och marknadsöverdomstolen (PMÖD) dömt till ATG:s förde.

ATG har sedan 1973 registrerat företagsnamnet Aktiebolaget Trav och Galopp hos Bolagsverket. När Svenska Spel 2020 lanserade spel på hästar använde man trots det ordkombinationen ”Trav & Galopp” i sin kommunikation. ATG valde därför att stämma Svenska Spel för intrång i ATG:s företagsnamn.

Den 14 mars släpps podden Radiosporten Hockey och leds av journalisten Magnus Wahlman tillsammans med experten Per Svartvadet. Här ska mixen av intervjuer med stora hockeyprofiler, historierna bortom isen och aktuella händelser ge något den hockeyintresserade publiken inte får någon annanstans.
Radiosporten Hockey med Wahlman och Svartvadet är en podd där lyssnaren i varje avsnitt får höra några av de mest aktuella och tongivande rösterna inom svensk och internationell hockey. Här blandas intervjuer med aktuella och profiler med analyser från programledarna.
Det är nya tider i svensk fotboll, transferintäkter eller intäkter från försäljning av spelare, sätter allt större avtryck i de allsvenska lagens bokslut efter 2023 års säsong.
Nykomlingen BP, som räddade det allsvenska kontraktet via kvalseger mot Utsikten,  redovisar inför årsmötet ett eget kapital på 48,5 miljoner kronor, ett historiskt högt belopp.