Tyckarkulturen förstör idrotten

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.
Svensk idrott tappar i en internationell jämförelse. En förändrat samhälle och bristande stöd är de två största orsakerna. Men det finns flera skäl. Allt är inte regering och andra beslutsfattares fel.
I Sverige måste bli mer medvetna om betydelsen av kompetens och träning, menar Willy Berggren med mångårig erfarenhet som ledare. Foto: TT

 

Förutsättningarna har och ska förändras över åren. Men varför ska det behöva bli sämre? Vi borde lära av dåtiden och nya upptäckter.

Världsledande

När jag själv var ung idrottare på 60- och 70-talen var det oftast eldsjälar som drev idrotten i våra föreningar. För många av de personerna var det en livsstil, för klubbarna och idrottarna var de oumbärliga. Den ”vanlige” ledaren/tränaren i idrottens Sverige hade en omloppstid om åtta-tio år i snitt. 

Självklart drog de s k eldsjälarna upp antalet snittår. Tränarna var oftast självlärda. De läste mycket, diskuterade träning och prestation. I och med att svenska forskare/fysiologer inom idrott blev en växande skara och världsledande inom idrottsrelaterad forskning växte intresset för prestationshöjande träning. Namn som PO Åstrand, Bengt Saltin, Borg, Björn Ekblom, Bertil Sjödin m fl blev världsauktoriteter inom dessa områden. 

I spåren uppstod en flora av kurser, seminarier och utbildningar, bla GIH:s tränarutbildning. SISU och förbunden mötte detta växande intresse med otaliga utbildningar.

Sämre villkor för tränare

Idag är omloppstiden för en ledare/tränare ca ett och ett halvt år i svensk idrott. Merparten av dessa ledare finns inom barnidrotten där många föräldrar följer sina egna barn. Färre jobbar inom ungdoms, junior och seniornivå. 

Och - intresset för fortbildning och utbildning har minskat markant. 

Kanske vardagsledaren har fått mer att göra på ordinarie arbete, hemma och på fritiden. Den högre tränarutbildningen lockar alltför få. Efterföljare till Åstrand och Saltin m fl syns knappt. 

Vad värre kanske är - det finns knappt någon växande arbetsmarknad att tala om för de som ändå väljer att utbilda sig inom idrott, framförallt som yrkestränare. Mer än hälften av de som går igenom högre tränarutbildning får andra jobb än att vara tränare för tävlingsidrottare. De blir klubbadministratörer, PT på gym mm i stället.

Man gör så gott man kan…

Självklart ska vi stötta de ledare och tränare som ändå bidrar till att leda verksamhet inom svensk idrott.

De gör vad de kan för att göra en bra insats. 

Det ska de ha heder för, särskilt som flertalet gör det helt ideellt och på sin fritid. I samma takt har strukturen förändrats. Med en växande barnverksamhet i klubbarna har också kraven på olika uppgifter bara ökat och ökat. 

Samhället har lagt ansvaret för barns och ungdomars hälsa på klubbar, ledare och tränare. Och med villkorade stödpengar. Därtill har många av barnens föräldrar höga förväntningar på att just deras behov blir tillgodosedda. 

Det är en bakvänd utveckling. För mig som har fostrat generationer av idrottare är det inte lika självklart att bli tränare i en klubb utan att fundera flera gånger om vad jag vill använda min fritid till – eller rentav min eventuellt tränarkarriär till.

Omvärlden har accelererat!

Det här är en beskrivning och förklaring men ursäktar inte att Sverige nästintill saknar ambitioner att hänga med, kanske rentav leda en utveckling inom prestationshöjande idrottsverksamhet.

Idag ser merparten av världens utvecklingsländer nyttan, ekonomi, marknadsföring och goodwill via idrottsliga framsteg. De satsar seriöst på att vara med i denna tävlan. Det gör inte Sverige.

Våra tränare tappar kompetens i en internationell jämförelse och det sker med förfärande fart. Samtidigt som tränar- och ledarutbildning har en hög akademisk och yrkesmässig status i omvärlden finns bara en låg status och få karriärmöjligheter för svenska tränare. 

Därför kan vi inte vara bra

För, ärligt sagt – det finns väl ingen som är så okunnig om kompetensens betydelse, om forskningens och prestationsutvecklingens betydelse att han/hon/den tror att man kan sitta på läktaren eller framför TV:n och tro på under, att amatör/fritidstränare med aktiva som idrottar på fritidsbasis med kunskaper från 60-talet kan konkurrera med omvärldens tränare med kompetens och resurser på 2000-talet?

Varför tror någon att svensk fotboll ska kunna vara på Europanivå när tränarna oftast saknar formell kompetens, rekryteras inom egna familjen och de aktiva drivs fram inom egna leden? 

Gör gärna samma jämförelse idrott efter idrott och ni inser varför allt fler norrmän och kvinnor i täta led vinner allt inom skidor, spanjorer vinner allt i fotboll, tyskar och öststatare allt inom tyngdlyftning och brottning samt en lång rad andra idrotter. 

Vi måste lita till fakta

I omvärldens tränarkulturer bygger man kompetenscentra med experter inom olika områden som bärs av samma grund, nämligen den enskilde idrottarens bästa. 

Vad får vi för tränarkompetens när det mesta som kallas resurser, vilja och systematik saknas? Svaret är enkelt: Vi får en Tyckarkultur!

Liksom i alla andra ”okunniga” sammanhang tycker man om allt och alla – eftersom det inte finns en seriös kunskapskultur där man bygger utveckling genom processande. I en sådan tar man först tar man reda på fakta, sen planerar och genomför man. Fakta är kunskap, systematik är ordningsföljd, mål år planerade resultat.

Willy Berggren

Djurgårdens fotboll redovisar inför kommande årsmöte, onsdagen 13 mars, ett eget kapital på historiskt höga 261,4 miljoner kronor, en  ökning med 51,1 miljoner kronor jämfört med 2022.
Aldrig tidigare har föreningen, bildad 1891, haft en sådan välfylld kassakista.  Av de allsvenska lagen är det endast Malmö FF som presenterar ett högre eget kapital, i storleksordningen 700 miljoner kronor.

Allmänna arvsfonden är mycket viktig, för att inte säga avgörande partl för fler och bättre idrottsanläggningar.i Sverige. Bara under 2023 kom 235 miljoner  den vägen till idrotten..

Därför blir reaktionen kraftig inom idrotts-Sverige när Riksrevisionen något obetänksamt publicerar en granskningsrapport av Allmänna arvsfonden och föreslår att fonden bör avvecklas. 

Den svenska OS-truppen till Paris växer – och ambitioner och förhoppningar gör det samma. Utgifterna också för den delen.

I förra veckan gav SOK klartecken till ett handbollslag, ett bordtennislag, två lagkapper i simning och åtta individuella idrottare.

Det är en idrottslig mobilisering för 100 miljoner.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

- Egentligen har vi inget genuint idrottsintresse, trots att vi åkt både Vasaloppet och sprungit Lidingöloppet, säger Jan Blad,69, företagsledare och gudfader för Amo Handboll, nykomlingar i handbollsligan.

I Alstermo i Kronobergs län finns elit-handbollens mest anonyma lag, men med störst optimism via stor framtidstro. Och med stort stöd av Amokabel, en skandinavisk branschledande koncern med tre kabelbolag som tillverkar olika typer av ledningar och kablar. 

Striden mellan ATG och Svenska Spel fortsätter., Men i en första instans, – Patent- och marknadsdomstolen (PMD), vann ATG. Och nu har även Patent- och marknadsöverdomstolen (PMÖD) dömt till ATG:s förde.

ATG har sedan 1973 registrerat företagsnamnet Aktiebolaget Trav och Galopp hos Bolagsverket. När Svenska Spel 2020 lanserade spel på hästar använde man trots det ordkombinationen ”Trav & Galopp” i sin kommunikation. ATG valde därför att stämma Svenska Spel för intrång i ATG:s företagsnamn.

Den 14 mars släpps podden Radiosporten Hockey och leds av journalisten Magnus Wahlman tillsammans med experten Per Svartvadet. Här ska mixen av intervjuer med stora hockeyprofiler, historierna bortom isen och aktuella händelser ge något den hockeyintresserade publiken inte får någon annanstans.
Radiosporten Hockey med Wahlman och Svartvadet är en podd där lyssnaren i varje avsnitt får höra några av de mest aktuella och tongivande rösterna inom svensk och internationell hockey. Här blandas intervjuer med aktuella och profiler med analyser från programledarna.
Det är nya tider i svensk fotboll, transferintäkter eller intäkter från försäljning av spelare, sätter allt större avtryck i de allsvenska lagens bokslut efter 2023 års säsong.
Nykomlingen BP, som räddade det allsvenska kontraktet via kvalseger mot Utsikten,  redovisar inför årsmötet ett eget kapital på 48,5 miljoner kronor, ett historiskt högt belopp.