Tyckarkulturen förstör idrotten

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.
Svensk idrott tappar i en internationell jämförelse. En förändrat samhälle och bristande stöd är de två största orsakerna. Men det finns flera skäl. Allt är inte regering och andra beslutsfattares fel.
I Sverige måste bli mer medvetna om betydelsen av kompetens och träning, menar Willy Berggren med mångårig erfarenhet som ledare. Foto: TT

 

Förutsättningarna har och ska förändras över åren. Men varför ska det behöva bli sämre? Vi borde lära av dåtiden och nya upptäckter.

Världsledande

När jag själv var ung idrottare på 60- och 70-talen var det oftast eldsjälar som drev idrotten i våra föreningar. För många av de personerna var det en livsstil, för klubbarna och idrottarna var de oumbärliga. Den ”vanlige” ledaren/tränaren i idrottens Sverige hade en omloppstid om åtta-tio år i snitt. 

Självklart drog de s k eldsjälarna upp antalet snittår. Tränarna var oftast självlärda. De läste mycket, diskuterade träning och prestation. I och med att svenska forskare/fysiologer inom idrott blev en växande skara och världsledande inom idrottsrelaterad forskning växte intresset för prestationshöjande träning. Namn som PO Åstrand, Bengt Saltin, Borg, Björn Ekblom, Bertil Sjödin m fl blev världsauktoriteter inom dessa områden. 

I spåren uppstod en flora av kurser, seminarier och utbildningar, bla GIH:s tränarutbildning. SISU och förbunden mötte detta växande intresse med otaliga utbildningar.

Sämre villkor för tränare

Idag är omloppstiden för en ledare/tränare ca ett och ett halvt år i svensk idrott. Merparten av dessa ledare finns inom barnidrotten där många föräldrar följer sina egna barn. Färre jobbar inom ungdoms, junior och seniornivå. 

Och - intresset för fortbildning och utbildning har minskat markant. 

Kanske vardagsledaren har fått mer att göra på ordinarie arbete, hemma och på fritiden. Den högre tränarutbildningen lockar alltför få. Efterföljare till Åstrand och Saltin m fl syns knappt. 

Vad värre kanske är - det finns knappt någon växande arbetsmarknad att tala om för de som ändå väljer att utbilda sig inom idrott, framförallt som yrkestränare. Mer än hälften av de som går igenom högre tränarutbildning får andra jobb än att vara tränare för tävlingsidrottare. De blir klubbadministratörer, PT på gym mm i stället.

Man gör så gott man kan…

Självklart ska vi stötta de ledare och tränare som ändå bidrar till att leda verksamhet inom svensk idrott.

De gör vad de kan för att göra en bra insats. 

Det ska de ha heder för, särskilt som flertalet gör det helt ideellt och på sin fritid. I samma takt har strukturen förändrats. Med en växande barnverksamhet i klubbarna har också kraven på olika uppgifter bara ökat och ökat. 

Samhället har lagt ansvaret för barns och ungdomars hälsa på klubbar, ledare och tränare. Och med villkorade stödpengar. Därtill har många av barnens föräldrar höga förväntningar på att just deras behov blir tillgodosedda. 

Det är en bakvänd utveckling. För mig som har fostrat generationer av idrottare är det inte lika självklart att bli tränare i en klubb utan att fundera flera gånger om vad jag vill använda min fritid till – eller rentav min eventuellt tränarkarriär till.

Omvärlden har accelererat!

Det här är en beskrivning och förklaring men ursäktar inte att Sverige nästintill saknar ambitioner att hänga med, kanske rentav leda en utveckling inom prestationshöjande idrottsverksamhet.

Idag ser merparten av världens utvecklingsländer nyttan, ekonomi, marknadsföring och goodwill via idrottsliga framsteg. De satsar seriöst på att vara med i denna tävlan. Det gör inte Sverige.

Våra tränare tappar kompetens i en internationell jämförelse och det sker med förfärande fart. Samtidigt som tränar- och ledarutbildning har en hög akademisk och yrkesmässig status i omvärlden finns bara en låg status och få karriärmöjligheter för svenska tränare. 

Därför kan vi inte vara bra

För, ärligt sagt – det finns väl ingen som är så okunnig om kompetensens betydelse, om forskningens och prestationsutvecklingens betydelse att han/hon/den tror att man kan sitta på läktaren eller framför TV:n och tro på under, att amatör/fritidstränare med aktiva som idrottar på fritidsbasis med kunskaper från 60-talet kan konkurrera med omvärldens tränare med kompetens och resurser på 2000-talet?

Varför tror någon att svensk fotboll ska kunna vara på Europanivå när tränarna oftast saknar formell kompetens, rekryteras inom egna familjen och de aktiva drivs fram inom egna leden? 

Gör gärna samma jämförelse idrott efter idrott och ni inser varför allt fler norrmän och kvinnor i täta led vinner allt inom skidor, spanjorer vinner allt i fotboll, tyskar och öststatare allt inom tyngdlyftning och brottning samt en lång rad andra idrotter. 

Vi måste lita till fakta

I omvärldens tränarkulturer bygger man kompetenscentra med experter inom olika områden som bärs av samma grund, nämligen den enskilde idrottarens bästa. 

Vad får vi för tränarkompetens när det mesta som kallas resurser, vilja och systematik saknas? Svaret är enkelt: Vi får en Tyckarkultur!

Liksom i alla andra ”okunniga” sammanhang tycker man om allt och alla – eftersom det inte finns en seriös kunskapskultur där man bygger utveckling genom processande. I en sådan tar man först tar man reda på fakta, sen planerar och genomför man. Fakta är kunskap, systematik är ordningsföljd, mål år planerade resultat.

Willy Berggren

Handbollslandslaget har snittlön på 678 000 kr 

Det är skillnad på folk och folk, inte minst ekonomiskt i idrottens värld.

 Svensk handboll, med sikte VM-final i Tele 2 söndagen den 29 januari, spelar i helt annan division än Janne Anderssons fotbollslandslag eller Sam Hallams Tre Kronor.

Länsstyrelsen i Kalmar län har nu godkänt kommunens, och SHL-laget IK Oskarshamns förslag, om att bygga en ny centrumnära hockeyarena, belägen vid den norra infarten.

-Ännu ett steg mot en ny arena, det är förstås mycket glädjande, kommenterar Johan Göransson, ny klubbdirektör för säsongen efter  Martin Åkerberg som valde att stiga av våren  2022. 

2022 var året då golfvärlden förändrades. Flera av de största spelarnae valde att skriva på för den av Saudiarabien finansierade LIV-touren. En nystartad liga, hårt kritiserad och ifrågasatt. 

SVT Sports Daniel Grefve och Rikard Lann berättar nu i ett reportage historien om den penningstinna touren. Programmet ”Liv eller död” som sänds i SVT1 söndag 26 februari kl 13.20.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Leo Vegas grundades 2011 i Sverige och har sedan dess vuxit stadigt. Spelkoncernen har idag fler än 1 000 anställda över flera europeiska kontor med huvudkontori Stockholm medan den operativa staben verksamheten sker på Malta.
På lördagen avslöjades att Leo Vegas  har enats om ett nytt globalt partnerskap med italienska storklubben Inter och skat pryda dam- och herrlagens tränings- och uppvärmningströjor samt arenan San Siro.

Riksdagen har fattat beslut i fråga om propositionen om en förstärkt spelreglering. 

– Sammantaget väldigt positivt för våra allmännyttiga lotterier, säger Hans Sahlin, vd på Folkspel och ordförande i SVALO (Sveriges Allmännyttiga Lotterier).

Vid årsskiftet 2018-2019 förändrades finansieringen av Sveriges Television (SvT), Sverige radio (SR) och Utbildningsradion (UR).  Sedan 1/1 2019 bokförs TV-licensen  eller public service- avgiften på varje svensk medborgares skattsedel. Beloppet är 1 300 kr/person årligen och är reducerat för personer med låga förvärvsinkomster.

Lagändringen är bakgrund till en skarp mediadebatt om OS, och Jan Scherman, tidigare vd på TV 4 har levererat besk kritik av SvT:s inköp av rättigheter för de olympiska spelen 2026-2032.

1 372 298 263 kronor, 121 miljoner euro i klartext,  - för köp av en fotbollsspelare, Det väcker reaktioner inte bara i fotbollvärlden. Och den berörde, argentinaren Enzo Fernández fyllde 22 år  så sent som för en dryg vecka sedan och får nu pressen att leverera i sin nya klubb, Chelsea.