Den byråkratin kan vi inte tillåta!
Jag har varit med om att bilda en ny idrottsförening. Många av er som läser detta vet ju och får ofta höra att vi ideella ledare är så viktiga för samhället och gör så fina insatser för barn, unga, bredd, elit och veteraner. Vi är ju oundgängliga för demokratin, för folkhälsan, arrangemang underhållning, samhällsbyggande mm. Eller, har jag fel? Tillhör jag en utdöende art?

Vår nya idrottsförening, en bökig historia börjar här…
Maj 2019. Det var dags att starta vår nya förening. Bildandemötet gav oss förtroendet,
en tillfällig styrelse bildades, protokoll upprättades. Nu skulle vi köra igång.
Skatteverket
In på deras hemsida…Fyll i noga. Ett Organisationsnummer måste sökas. Skicka in bildandeprotokoll, stadgar, uppgifter om styrelsemedlemmar och kontaktuppgifter.
Återkommande krav på stadgar där vi hänvisade till RF:s normalstadgar i väntan på vårt
första årsmöte.
Riksidrottsförbundet
Med Organisationsnummer, stadgar, bildandemöte, styrelse etc blev det en upprepning
av föregående men med vissa egna RF-krav. Här fick vi ett Föreningsnummer (till vad vet vi inte ännu).
Friidrottsförbundet
Åter en upprepning av föregående. Intressanta krav var orginalprotokoll och egna stadgar. Än en gång fick vi berätta att vi ännu inte haft vårt första årsmöte. Bildandeprotoll
skickades in.
Stockholms Friidrottsförbund
Repris på föregående. Hitills hade vi fått kalla till tre extra styrelsemöten för att kunna skicka
originaldokument.
Avgifter
Ett antal fakturor ramlade in. Avgifter, medlemsavgifter avkrävdes trots att vi ännu inte
kommit till det skedet vi skulle ha formella och beslutade medlemsavgifter. Blev att betala
dessa ur egen ficka – ovanpå massor av oavlönat fritidsarbete.
Bank – ID
Att få Bank-ID, kontonummer, swisch m m krävde – ja, rätt gissat bildandeprotokoll, stadgar,
styrelsebeslut om teckningsrätt…4 månader innan Nordea blev klara. Idag fungerar swish efter månader av samtal med 10 olika personer på Nordea (för att de inte vet vad som saknas men, nåt saknas). 10 olika handhavare med olika krav. Omöjligt att få prata med samma person två gånger.
Nu då…
Men för att få söka LOK, boka träningsarena, kunna söka stöd krävdes av Stockholms Idrottsförvaltning kontakt med Bokningen, Juridisk avdelningen, Ekonomiavdelning m fl.
Ständigt nya krav, nya uppgifter, rätt skrivet, fyra månader av ”rätt” handlingar men i deras
version. Två veckor av insamlande av medlemsförteckning var i ”fel format” och fick göras om. Sedan fick vi ett ”kundnummer” som är ett måste för bokning av arena. Stadens förvaltning verkade helt missförstått varför de finns till. Gång på gång hänvisades vi till
”gällande regler”, policys, EU-stadgar, hemsidor, omfattande texter ”nånstans” samt ”det
vet alla-så här har det varit i årtionden”. Intressant bemötande när vi ska starta en ny förening i den värld som ofta påpekar hur viktiga vi är…
"Ni måste"
Den tjänstemannakår som ska vara till för oss verkat helt missuppfatta vem som är till för vem.
Mer…
”Ni måste aktivera Idrotten Online” – två veckor där systemet inte fungerade varför sanktion
av tävlingar, anmälningar mm inte fungerade. Sen, LOK-stödet krävdes otaliga turer innan vi var färdiga. Någon skickade en digital manual som krävde 25 pappersutskrifter för att kunna
användas. Här trodde man att denna ”enkla och tydliga manual bara var att läsa igenom och använda vilket hade krävt två parallella datorer för att kunna användas. När vi äntligen skrivit ihop och räknat sammankomster mm trodde vi att dokumenten skulle skickas in. Nej,
nu skulle de skrivas in i ”nya rapportsystemet” – digitalt. Suck, suck, suck.
Vem bestämmer vad?
När vi efter 6 månader försökt göra allt i alla led uppstår ett andra varv. Skatteverket och banken (Nordea) återkommer och säger att ”ni måste ha med ett IF i ert föreningsnamn, annars gäller inte namnet”. De menar på fullaste allvar att vi ska tröska igenom alla parter
och ändra ett nytt varv innan vi i deras ögon blir godkända. I och med att vi gjorde detta fick
vi tröska igenom systemet med alla parter en gång till innan även detta blev klart.
Visst ”kompletterande”
500 idéella ledatimmar för att kunna vara med på ruta 1!
Så är vi nu igång och är ”nästan startklara” – när visst ”kompletterande” uppgifter skickats in
och givetvis måste godkännas av denna lilla arme av handläggare som ”bara gör sitt jobb och
följer regelverken”. 5 personer hos oss har lagt ca 500 timmar av fritid – idéell tid på enbart byråkrati
Varje part visar oerhört liten förståelse för vem som är till för vem. Oändlig upprepning av mantrat ”följer bara reglerna”.
Om vi missar en detalj, då...
Snart är det dags. Vi får inte missa något. Då börjar ovan kvarnar att återigen mala. En styrelse ska väljas, den första valberedningen, årmötesprotokoll, teckningsrätt är ett måste,
fördelning av styrelsearbete, medlemsförteckning som följer GDPR.
Vem är till för vem?
Vi har många gånger blivit oerhört irriterade på de ca 100 olika personer vid ca 12 organisationer, bank, myndighetsutövare som verkade fullkomligt ovetande när vi upprepat
ställde frågan om ”Vem som är till för vem”. Är vi idéella ledare och förening till för er som om och om igen hänvisar till någon annan, till regler, ställer krav, framför egna tolkningar av krav – samtliga riktade till oss. Varje avkrävd handling hänvisades till en här avsedd hemsida.
Ett oändligt letande efter ”rätt sida, rätt uppgifter, inte missa – då blev det rödmärkt”.
Varför har det blivit så här`
Vi har ju själva valt att lägga vår fritid, obetald tid för att vi vill göra en viktig samhällsinsats.
Vid otaliga tillfällen kliver politiker, chefer, tjänstemän, idrottens ledning och en kör av instämmare fram och bedyrar hur viktiga våra ledarinsatser är. Armen av handläggare, informatörer, projektledare, IT-folk, piloter, strateger bara växer, var och en noga följande ett alltmer svåröverskridligt regelverk och styrningar. Vi som vill göra blir färre och granskarna fler. Att medverka i diverse möten med denna ledningskultur ger ofta overkliga
känslor. Så mycket prat, dokument, möten, projektbeskrivningar, rapporter, uppföljningar
m m mm. Detta bara pågår, fullkomligt omöjligt att stoppa, om ens få att reflektera.
Oftast anses det vi gör vara fel, inte passa i regler, förutsättningar, prio mm. Andra vet oftast
bättre. Anpassar vi oss inte blir det inget stöd. Gör vi det går vi hem med ännu mer att göra, aldrig mindre. För oss står det klart att systemet anser att VI är till för dem.
Att få konkreta svar från en ansvarig person blir allt svårare. Vi som vill göra snubblar ständigt över de som ska tycka, lägga sin syn, ta vidare, utreda, projektbeskriva, beslutsunderlaga nånstans ”därborta”.
Inte undra på...
Eldsjälar och idrottsklubbar blir allt färre
Små föreningar försvinner…Under de senaste 40 åren har antalet aktiva idrottsklubbar halverats. Större klubbar tvingas bli företagsliknande för att klara sin vardag. Vem diskuterar detta? Vid senaste Riksidrottsmötet ställde jag frågan – ”Vad pratade ni om – som handlar om våra föreningars överlevnad och funktion”? RF:s ordförande svarade aldrig på min fråga.
Frågan om hur vi ska få ett samhällsstöd till oss som gör får sällan eller aldrig utrymme.
Ingen av de hundra och åter hundra byråkrater som säger sig vilja hjälpa mig/oss agerar som
om ovan fråga är viktig. Att följa ett regelverk är betydligt viktigare – även om patienten dör.
Tystnadens arrogans..
Min fd ordförande påpekar att våra upplevelser är ”normaltillstånd” idag. Ingen verkar vara till för andra, att lämna besked, kommunicera med utförare, vara till för någon annan…
Allt detta verkar tillhöra förr. Idag får man sällan eller aldrig svar på frågor– vi ställer.
Det verkar numer inte finnas mottagare av ställda frågor. Ärligen ska också sägas – alla är
oftast vänliga och låter tillmötsgående, men väldigt lite händer konkret. Ofta självdör frågor
i någon slags tystnad.
Vi har tillskrivit Idrottsnämnden och utbildningsnämnden i principiella frågor. Enligt kommunlagen är de skyldiga att besvara medborgarfrågor och förslag. Men, inget svar kommer. En känsla av att vara oviktig blir allt starkare. Ytterst tycker jag det handlar om vilket slags samhälle som håller på att växa fram. Respekten för oss är minimal, en växande arrogans, en rutin att aldrig eller ytterst sällan besvara ställda frågor växer…
För inte så länge sedan (90-talet) kändes det som dessa organisationer, myndigheter och politiken var engagerad och brydde sig. Den känslan blir allt svagare. Varför är det så?
I vårt fall skrev vi till Stockholms Stadshusdirektör och begärde åtgärd. Efter en dag fick vi ett standardsvar ”vi har emottagit din skrivelse”. Sen, återigen tystnad.
Starta inte fler föreningar!
Med denna berättelse vill jag varna nya ledare som vill starta en förening. Gör inte det. Gå ut i vardagen och gör något konkret för andra, för de som behöver det.
Det måste vara fel av mig, av oss som accepterar denna utveckling (inveckling). Detta är inte det goda samhälle jag vill verka i! Någonting är i grunden fel. Jag har alltid varit övertygad om att alla vill göra sitt bästa, även alla de jag här räknar upp som mestadels är störningar och hinder i mitt vardagliga fritidsarbete. Men, någonstans i någon tid inleddes denna Kafkaliknande utveckling. Vi kan inte tillåta detta! Hjälp till att riva detta och få de som vill behålla sina anställningar att göra ett gigantiskt omtag där vi tillsammans bygger enkla ”att göra-team”.
Vad ansvariga vill göra åt detta har jag ingen aning om. Frågan är om någon ens bryr sig.
Tystnadens arrogans
Konsekvenserna är ju att Sveriges största folkrörelse fortsätter att nedmonteras
Mest lästa just nu
Deloitte och Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) har ingått ett samarbete som en förlängning av Deloittes internationella partnerskap The Olympic Partner (TOP).
- Vi delar många egenskaper med den olympiska rörelsen, såsom fokus på personlig prestation och utveckling, hälsa och välbefinnande. Vi har mycket att lära av den kunskap som finns inom SOK och tror att vi med våra kompetenser kan bidra till att utveckla SOK som organisation, stärka den olympiska rörelsen och idrott i Sverige i stort, säger Erik Olin, Country Managing Partner på Deloitte.
En entusiast och eldsjäl i samma person. Och han snackar inte bara utan får saker och ting gjorda. En Lars Månsson skulle det finnas lite varstans, då blev mycket uträttat. Han har svarat för ett enastående arbete i Arvika.
Lars har förverkligat idén om ”Arenan” och den blir nu till modell för varenda kommun i Sverige. Så bra är det bakomvarandet tänket och nyttan med skapelsen.
Han är SHL-ishockeyns högst avlönade svenske spelare. Skatteverkets siffror avslöjar att Färjestads forward Marcus ”Lilliz” Nilsson, 33, år, redovisade en taxerad inkomst på 3 279 800 kr, taxeringsåret 2022.
Santidigt sprider sig en osäkerhetsfaktor bland SHL-klubbarna och allmänt inom idrotten. Våldsutvecklingen i samhället påverkar alla och risken för attentat har ökat.
Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.
”Vi hoppas att vi har snälla sponsorer, eller att det finns vänliga själar som vill hjälpa oss”, vädjar Lisbeth Larsson, ordförande i Eslövs IK.
Bedragare har länsat handbollsklubbens tillgångar.
Med hjälp av ett kapat bank-id kunde bedragare komma över flera hundratusen kronor från Eslövs IK.
Visst är det ganaka fantastiskt. Ett spelbolag lanserar ett aspel så att idrotten kan förstärka intäkterna. Det är precis vad som sker när Svenska Spel tillsammans med svensk ishockey introducerardet nya nummerspelet Supportern.Ett ett digitalt lotteri som ska bidra till nya och viktiga pengar hos 27 föreningar i SHL, SDHL och Hockeyallsvenskan. De ska erbjuda spelet i samband med ligapremiärerna.
Hanna Stjärne, vd på SVT, är i dag lycklig. Hon avslutade arbetsveckan med att ge ett besked som glädjer många svenskar. Från och med vinter-OS i Cortina 2026 kan alla följa OS-festen på SVT:s plattformar.
– Jag är så otroligt glad över att OS-sändningarna flyttar hem till SVT igen. Sport är roligare att uppleva tillsammans och vi ser fram emot att samla Sverige framför många spännande och historiska sportögonblick framöver, säger Hanna Stjärne.
Fotbollens Silly Season har sina sista skälvande timmar. Penningflödet mellan klubbarna upphör natten mot fredagen och sportcheferna kan andas ut. Spelare skiftar adress, med eller mot sin vilja. Natten till fredagen slår fönstret igen för klubbarna i både herr- och damallsvenskan. Ute i Euroopa är det stopp ett dygn senare, natten mot lördagen slår det igen
Skriv kommentar