Där stod det ju alldeles klart att han hade ersatt nödvändiga slitvargar med lite för optimistiska och framåtriktade pjäser, mittfältet höll inte för påfrestningarna.

Nu, äntligen, tycks han ha insett att en spelare som Djurgården Magnus Eriksson, Allsvenskans bäste spelare, och den nyttigaste av alla för sitt lag - viktigare för Djurgården än Anders Christiansen för Malmö FF - är just den spelare han behöver om det här VM-kvalet skall sluta lyckligt. Jag säger inte att han kommer att rädda Sverige men han kommer att behövas för stadgan, han borde redan i den förra samlingen ha varit den givne ersättaren för energiknippet och pådrivaren Sebastian Larsson. Det är ju sådana spelare Janne gillar, alltid har prioriterat i sina trupper.

Kan bli jobbig höst

Visst, han får hålla tillgodo med det som klubbarna erbjuder och just nu har Sverige det bättre ställt med spelare som Kristoffer Olsson och Mattias Svanberg men men, det är nu en gång så, att lirare måste mixas med krigare. Kreatörerna måste ha sin arbetande stab, det svenska spelet har alltid burits upp om dem som är beredda att stjäla bollar, trasa sönder, täcka ytor och driva på.

Jag förutsätter att Magnus Eriksson spelar på det svenska mittfältet mot Kosovo och förhoppningsvis också i returen mot Grekland.

Det kan bli en jobbig höst för Sverige i det internationella fotbollsumgänget. För landslaget och för Malmö FF. Olyckligt för både Blågult och ljusblå MFF att en spelare som Oscar Lewicki - i sitt livs form - blev skadad och ännu inte är redo för spel. 

Han hade varit given i landslagstruppen nu när just den typen av spelare blivit en bristvara. Malmö har en skadelista nästan lika lång som en bra allsvensk startelva och mot ett från början övermäktigt motstånd i sin Champions League-grupp och med en allsvensk guldstrid att utkämpa parallellt känns som att man tvingas erkänna det gamla talesättet ”gapa efter mycket och mista hela stycket.”

Listig som en räv

Magnus Eriksson kan vara den avgörande faktorn i den pågående guldstriden. Han är inte Sveriges snabbaste spelare men han är den klokaste i Allsvenskan. Med sina passningar, med sin förmåga att göra sig spelbar på fria ytor, i närkampsspelet, i fördröjnngsspelet, i att gillra fällor för motståndarna och ”stjäla” frisparkar till sig själv. För att inte tala om hans fina förmåga att skruva in hotande bollar vid frisparkar och hörnor. Och för sina fina skott. Och för sitt driv, sin aggressivitet, sitt ledarskap. 

En drömspelare för en tränare att ha ute på planen. Han är listig som en räv, klok som en uggla, stark som en oxe och envis som en åsna. Med detta djurkollektiv i sitt dna var han landslagsmässig redan som viktig pjäs i MFF:s förra framträdande i Champions League.

Janne Andersson höll presskonferens under tisdagen inför VM-kvalmatcherna mot Kosovo och Grekland. Han var inte lika trygg och säker som vanligt och det kan man förstå efter den skrala insatsen i Grekland. Men han duckade inför möjligheten att analysera den enorma svängningen från stormatchen mot Spanien till förlusten i Grekland, den som var så uppenbar och lättanalyserad för oss utomstående. Han hade en plan, sa han, som vanligt, men den kunde inte fullföljas och nu skulle han analysera den med hjälp av sina spelare. Han kunde ha sagt att han hade fel spelare på mittfältet, att laget blev för naivt i sitt spel. Det gjorde han inte.

Inte Stålmannen längre

Han måste hitta tillbaka till sin egen modell och i det resonemanget känns det högst anmärkningsvärt att han sätter sitt hopp till den 40-årige (fyller på söndag) Zlatan Ibrahimovic som inte riktigt tror på sig själv längre. Skadorna kommer oftare, ett utökat matchslitage med landskamper är kanske inte den stretching hans kropp bäst behöver, han säger att han inte är ”Stålmannen” längre. 

Det trodde man inte att man någonsin skulle få höra ur hans mun. 

Men Janne Andersson tror på en 41-årig Zlatan i VM nästa år. Problemet är bara hur Sverige skall ta sig dit. Efter Spanien-matchen var man ju tvärsäker på att det skulle lyckas, nu kan det bli problematiskt värre.

Inte bara MFF dras med en lång skadelista, det finns också ett antal spelare i den nu uttagna, stora (25 man) svenska truppen som skall ut till nya VM-kvalfighter, alla lyser inte i sina klubbar ute i Europa, ett antal dras med småskavanker och en tänkbar försvarsgeneral som förre MFF-aren Pontus Jansson - stark i Brentford i världens bästa liga - känner tydligen inte att han trivs och mår bra i landslagsmiljön och har bett att få slippa. Han är tio år yngre än Zlatan och borde väl utsättas för någon sorts övertalningskampanj även han.

Och så Jens Cajuste. Han har fått några chanser men utan att hota offensivt, utan något bett i mittfältsjobbet, han har mest lallat runt som en säkerhetsrisk. Nu säger Janne Andersson att han skall betraktas som en sorts trainee som skall se och lära. Märkligt. Janne brukar alltid säga att det inte är i landslaget spelarna lär sig utan att det är klubbarnas uppgift att utbilda och förkovra spelare och att han bara kan låna det han får tillgång till. Nu har han ändrat sig där också och jag begriper inte det heller.

Kom igen Janne, jag känner inte igen dig riktigt.