VM går där det går. Vi får återkomma till det, för hur vi än vrider och vänder på våra argument och våra samveten, så är det där VM spelas och inte ens helvetet kan man vända ryggen - eftersom det finns representerat i en massa olika skepnader.

Janne har ett roligt jobb. För den som älskar fotboll är det naturligtvis en dröm att få arbeta med de bästa.

Fast det får han nu inte heller.

Utan nio spelare

Det är återbud och förhinder som gör att nio spelare inte är uttagningsbara inför de återstående matcherna i det som kallas National League, en turnering som jag ännu inte riktigt begripit varför vi har och hur vi skall värdera den. Bättre än träningslandskamper, högra än så går det väl inte att höja den.

Sverige förlorade tre av fyra landskamper under samlingen  före sommaren och det är väl inget att sticka under stoll med, att Sverige har haft ett bättre fotbollsår, att det för första gången som det blåser riktig motvind mot Halmstadgrabben Andersson.

Han har inga riktigt spännande utmaningar framför sig, han får titta på när de bästa leker med varandra, han får inte ställa ut sina spelare för test mot de allra bästa. 

Så just nu kan han inte ha världens roligaste jobb.

Men det kan han ju inte säga. Han säger istället som han brukar, att han haft abstinens tillräckligt lång tid nu för att njuta också åt den här samlingen som skall mynna ut i landskamper mot Serbien och Slovenien. Det är matcher det också. Som skall vinnas.

Och i alla fall ge den lilla tävlingskittling som jag anar att han saknar alldeles enormt. Samtidigt som han kan titta runt omkring sig i Sverige och se den ena efter den andra av sina tränarkollegor som nu går in in en allsvensk slutspurt som kan bli den mest fascinerande på länge. Han är säkert med rätta lite avundsjuk på att inte ens det har han att reta sina tävlingsnerver med.

Vill ha de bästa

Det får räcka med Serbien (borta den 24 september) och Slovenien (hemma den 27 september). Alltid något. Och, som också alla som tvingas bita i det sura äpplet brukar säga; nu får jag ju chansen att titta på lite nya spelare.

Men det är ju inte det han innerst inne vill.

Han vill ha de bästa.

Han vill möta de bästa. Han vill spela matcher när hela världen tittar på. Det är ju det en förbundskapten skall göra. Det visste han redan när han anställdes. En förbundskaptens absolut viktigaste uppgift är att ta sitt lag till VM, i andra hand EM och helst till båda turneringarna.

Så tro honom inte när han säger att livet leker. Han vore inte den han är om han inte innerst inne kände en stor besvikelse, att han inte nu får ägna den närmaste tiden åt att spela ihop ett VM-lag.

Han får spela träningsmatcher (ja National League då) och han får pröva lite nya spelare men han ser också när han tittar på sin uttagna trupp, att inte ens sådana matcher blir  några promenader i parken. Offensivt ser det väl inte så illa ut men ett svenskt lag med internationella möjligheter måste kunna ställa upp med ett antal rivjärn och några riktiga bromsklossar längst bak.

Ingen hjälp från Nato

Nu var som sagt nio spelare icke uttagningsbara och det värsta med det är att en massa alternativ i backlinjen  inte finns att tillgå. Bröderna Ekdahl finns inte med (Albin är ju mittfältets bäste försvarare), Emil Krafth är skadad, Joakim Nilsson, Carl Stavfelt (reserver visserligen men ändå) kommer inte heller. Och inte Filip Helander.

Till detta vill ju som bekant inte Brentfords Pontus Jansson var med i landslaget längre. Han ratades när han tyckte att han borde fått spela och nu tjurar han och tackar nej, Marcus Danielsson orkar inte heller med dubbla roller längre när han nu börjar hitta sig själv i Djurgårdens backlinje igen. Vi har knappt något försvar här heller. Och ingen hjälp från Nato är att vänta.

Så Andersson har haft ett minst lika svårt jobb att välja som alla vi andra svenskar i våra valbås den senaste tiden.

Blev bjuden på middag av Zlatan

Och så kunde han berätta att han blivit bjuden på middag hos Zlatan nere i Italien i somras. Mutmiddag eller vad då? Zlatan gör allt nu för att inte bli bortglömd för, landslaget lockar honom tydligen fortfarande och han har gått ut i italiensk media och förklarat, att när han väl rehabiliterat färdigt sitt trasiga korsband så skall vi få se en brutal come back.

Och Janne säger att han inte vet om Zlatan kommer att spela i landslaget igen. Nej, det kan han ju inte säga som tack för senast.

Men om nu Sverige skall börja om efter att ha missat VM - är Zlatan verkligen en man för det laget?