Över detta snabba tilltag kan man ju fundera - men särskilt överraskad blir man inte längre inför val av ansvarspersoner inom svensk fotbolls högsta organisation. Nu är det nytt på de flesta poster men på vilka grunder man bestämde sig för att förlänga med Potter innan den direkt avgörande matchen mot Ukraina i Valencia den 26 mars vet vi inte. Vad det kanske vad Potter krävde för att inte vända på klacken och återvända till England. Där finns det alltid lediga jobb för en fotbollstränare.

En chans och en risk

Man kan se Graham Potters uppdrag som en chans att nå hjältestatus eller en risk att köra Sverige ännu längre ner i botten och bli lika ifrågasatt som ”dansken”. Därför; lite konstigt att inte avvakta resultaten av först Ukraina-matchen och sedan avgörandet mot Polen eller Albanien på Friends. För hur kommer det att kännas om Sverige missar VM.

Om Potter misslyckas med sin räddningsaktion och Sverige hjälplöst sjunker ännu längre ner på Fifa-rankingen (42:a nu, som lägst var Sverige nummer 45 under Eric Hamrén 2015) och frågetecken kommer att radas upp efter Potter med ytterligare fyra år kvar på posten. Med vilken trovärdighet och med vilka framtidsförhoppningar skall landslaget då starta om? Det är obönhörligen resultaten som sätter betygen på landslagschefen. 

Hans lag skall till VM. Det är det övergripande uppdraget för alla som åtar sig uppdraget. Om inte - ett misslyckande. En boss som inte ens hunnit bygga upp ett förtroende med sina bästa spelare, som tar jobbet som ”räddningskonsult” men inte lyckas, har ett hopplöst utgångsläge för framtiden. Men, som sagt; ”vi är Svenska Fotbollförbundet - så här jobbar vi!”

Så det är inte bara ett kommande VM i USA, Mexiko och Kanada (11 juni - 19 juli) som står på spel; det är de kommande åren, det är rehabilitering av en spelidé som gick fel, det är spelarnas entusiasm efter  misslyckade chefsval att hantera, det är pengar i stora påsar som uteblir.

Ett målvaktsbekymmer

Han kom verkligen inte till dukat bord, den sympatiske Potter, som vi uppvärderade till, nästan, magiker när han byggde ett fotbollslag i Östersund som tjusade oss med både oerhört vacker och framgångsrik fotboll. Ett stukat självförtroende att hantera, ett försvarskaos att trolla bort och med viktiga spelare i långvariga vistelser på rehabiliteringskliniker ute i Europa.

Sverige hade ju för inte så länge sedan en landslagstrupp med ovanligt många internationellt kompetenta spelare men nu finns varken Dejan Kulusevski eller Alexander Isak med, det är frågetecken kring några av backarna - och konkurrenskraftiga försvarsspelare med svenska pass har vi inget överflöd av. 

Dessutom - och det kanske mest oroande; Sverige har inte längre den där konstanten i målet som pålitligt återkom match efter match som en räddande ängel. Den som idag betraktas som förstemålvakt, Viktor Johansson, är inte tillgänglig, inte heller den som kanske står närmast i tur, Jacob Widell Zetterström (sjuk) och oavsett vem man valt av de nya, yngre duktiga målvakterna.

Det finns ingen längre på den nivån som Ronnie Hellström, Thomas Ravelli, Andreas Isaksson eller för all del Robin Olsen när han var som bäst. Sverige har under långa tider haft dessa bjässar med långvariga karriärer, vissa lysande i blågult även när de ratades i sina utländska klubbar och kom till landslagsuppdragen med lite speltid. 

Var finns dirigenten?

Potter är visserligen också en vän av skapande kreativ fotboll och det som utmärker den trupp han nu tagit ut till matchen mot Ukraina (och förhoppningsvis en match till) innehåller teknisk och kreativ kvalitet så det räcker och blir över, men hans viktigaste uppgift blir att hitta tillbaka till gammal äktsvensk stabilitet med ett stabilt försvar och offervilliga mittfältare. Man hoppar ju inte högt av förväntan direkt när man ser hans trupp och man undrar; vem är den store speldirigenten, vem styr och dirigerar spelet så att risker och säkerhet balanseras?

Jag hade trott att de stora MFF-talangerna Mattias Svanberg och Hugo Larsson skulle kunna växa ut till att bära ledande roller i landslaget men de svaren har vi inte riktigt fått. Och vad målvakterna beträffar; en tredjemålvakt (Kristoffer Nordfeldt), den relativt färske f d Mjällbykeepern Noel Törnqvist och debutanten, allsvenskans dyraste målvaktsförsäljning, Melker Ellborg, känns ju lite skakigt.

Att MFF sålde sin bäste målvakt inför en nystart efter fjolårsfiaskot kan väl bara tydas som desperation över ekonomin men vittnar också om hur eländigt ställt det är för svenska lag i den brutala näringskedja som den europeiska klubbfotbollen utgör. Av de spelare jag sett ute i Europa i år och på senare tid är det nog till Viktor Gyökeres och Anthony Elanga vi får sätta vårt hopp om det skall hända något i den ända av planen där matcher avgörs.

För Svenska Fotbollförbundet är VM ”livsviktigt”, för Potter står tränarprestige på spel, för spelarna i sina bästa år kan det vara sista chansen att få spela ett VM. 

- - -

PS: Om Sverige lyckades ta sig förbi de två hinder som återstår - jag är dessvärre inte särskilt hoppfull - blir det spel i VM-turneringens grupp F mot Tunisien, Nederländerna och Japan.