Lägg till detta att varje gruppmedlem har en ekonomiskt vinstdriven agent bakom sig, en organisation som gör allt för att idolisera individerna och en ny generation som kräver direkt feed-back och snabba resultat.

Konsten att träna ett elitlag

Summan av ovan ger er lagidrottstränarskap på elitnivå. Personligen kommer jag från en miljö som passar extremt väl in på den beskrivna, den hos en elitsatsande ishockeyklubb. En klubb som nådde sina drömmars mål den 3 april 2012.

De ekonomiska incitamenten överskuggar, tyvärr, många gånger de sportsliga idealen och elitidrott bedrivs idag på ett marknadsmässigt sätt, som i mångt och mycket påminner om näringslivet. Organisationsstrukturerna, inom klubbarna, liknar också de, mer och mer, de vi ser i vinstdrivande företag.

Klubbens tidigare, ideellt arbetande, ordförande har idag bytts ut mot en avlönad VD, alternativt med titeln klubbdirektör.

Tränaren ska kunna så mycket mera

Ordföranden är numera, just det hans epitet menar att han ska vara, beslutande och inte längre exekutiv. Likt hos företag, kan man också finna en tydlig struktur över chefskap och ansvarsområden. Underordnad Vd:n finner man i en elitklubbsorganisation idag en sportchef, restaurangchef, marknadschef, kanslichef och så vidare.

Som ni ser påminner det alltmer om ett företags struktur och föreningar tenderar att blir organisationer, vilka i sin tur helt naturligt, blir mer fokuserade på ekonomiska vinster, än som tidigare, att lyfta pokaler, eller stoltsera med medaljer i ett prisskåp, på en vindsvåning, i ett hus som ägdes av klubbens ordförande. Detta smittar givetvis av sig nedåt i föreningen, eller organisationen, som jag fortsättningsvis tänker kalla den.

Rekryteringar har nu inte bara idrottsliga grunder, det räcker med andra ord inte för en tränare att vara kunnig inom sitt idrottsliga fack.

Media, sponsorer - alla ska underhållas

Tränaren skall, förutom att excellera i kunskaper inom idrotten, vara en säljande person. Media skall tyglas och partners, man har slutat benämna dem som sponsorer, skall underhållas och erbjudas exklusivitet.

Det samma gäller när organisationen skall värva spelare. Man värvar inte längre spelare, numera rekryteras kompetens utifrån. Är det någon som känner igen språket som används inom elitidrotten idag från näringslivet. När slutade en sponsor att vara just detta och vad är skillnaden mellan en sponsor och en partner? När slutade idrottsklubbar värva spelare, för att istället bli organisationer som rekryterar kompetens.

En spelare skall inte längre bara vara en del av ett lag, där uppgiften är att, inom mitt gebit, spela ishockey och göra sitt bästa varje dag. Partners drar i dem när de har marknadsdagar och deras egen organisation gör allt för att omvandla dem till en säljande produkt. De idoliseras nästintill till en madonnas status, just för att sälja, av sin egen organisation.

Spelaren måste bli vinstgivande

Dessutom har spelaren idag, likt en rock- eller popstjärna, en agent som tjänar pengar på att spelaren skriver välbetalda kontrakt. Kontrakt som dessutom skall var vattentäta och vinstgivande, för såväl agenten. som organisationen spelaren representerar.

Problemet är att spelaren inte längre skall vinna titlar, det handlar istället om att vara vinstgivande ur ett ekonomiskt perspektiv.

Dessa spelare skall den säljande tränaren coacha och utveckla i det sportsliga, som tyvärr är det underordnade i många fall. Dessa spelare skall utvecklas och drivas hårt under träning. Frågan är bara i vilket syfte? Drivs spelaren av samma incitament som tränaren önskar? Det vill säga att drivas av inre drivkrafter, som en önskan att bli bättre, en önskan att vinna och en önskan att bidra till gruppen med just sitt unika bidrag…

Viktigaste - det finns ingen grupp!

Det är coachens uppgift att få spelaren att fokusera på det som faktiskt betyder något för prestationen på isen. Coachens och tränarens uppgift är att få spelaren att vara just en spelare, som klarar att fokusera på nuet och genom detta utvecklas av inre drivkrafter. Hur lyckas då coachen med detta?

Hur jobbar man för att nå madonnan, som dessutom ofta uppträder som primadonnan? Med denna insikt, insikten om individens egna karriär och agentens vinstdrivande ekonomiska intressen, måste organisationen och framförallt coachen tänka bort gruppen som det viktigaste.

- Det finns ingen grupp!

En samling individualister

Den som coachen inbilskt och enligt tradition ser som en grupp är i sanning en samling individualister. Individualister som i motgång tenderar att bli egoister, vilka i sin tur vägrar att ta ansvar för andras tillkortakommanden.

Det är så egoisten ser det om gruppen misslyckas. Egoisten står utanför gruppen och tittar på och hans uppgift är inte att hjälpa gruppen. Det är istället gruppens uppgift att hjälpa egoisten att komma vidare i karriären, det vill säga, byta organisation och skriva ett nytt kontrakt, som renderar honom och hans agent en högre inkomst.

Individualisten däremot inser att om han gör något bra, då är det bra för hans granne.

Coach i en mängd olika roller

De två tillsammans är en tillgång för gruppen och om det går bra för gruppen, så är det till gagn för individualisten. Coachens uppgift blir således att behålla alla som individualister och undvika att arbeta med egoister.

Titeln på den som leder laget, eller snarare samlingen individualister, blir, med detta resonemang, av högsta intresse. Vi pratar inte längre om en tränare, utan här handlar det i yttersta mening om en coach. För att få ut max prestation av varje individ, måste denna coachas på alla plan.

Den, som vi tidigare kallade tränaren, är numera livscoach, karriärcoach, kostcoach, matchcoach och coach inom alla livets olika områden. Det är livsstilen som skall coachas och först när coachen når in i individualisternas inre, kan han påverka.

Samtal öppnar möjligheter

För att nå hit krävs ett öppet samtal med varje individ. I det öppna samtalet är jämlikhet ett måste och mottagaren skall inte lyssna för att han måste utan för att coachen är kunnig och erbjuder insikter, som kan hjälpa individen att utvecklas och ta nästa steg. Samtalet skall också uppmuntra till frågor och ledaren får aldrig vara rädd för att emot-sägas eller rent av utsättas för kritik.

Det viktigaste är att samtalet öppnar upp för en process som leder till eftertanke.

Eftertanken kommer leda mottagaren till insikter, som slutligen resulterar i aktiva val. De aktiva valen som individerna i gruppen gör skall vara just individernas egna val. De ska inte vara påklistrade av ledaren utan komma inifrån.

Då startar utvecklingen för spelaren

Det är först när individen själv bestämmer i vilken riktning energin skall riktas, som intensiteten blir den högsta möjligt uppnåeliga. Intensiteten, det vill säga hur hårt jobb som läggs ner, multiplicerat med riktningen individen arbetar i är ett mått på motivation.

Med andra ord ges följande ekvation: Motivation = Riktning x Intensitet.

Insikten hos organisationer om denna nyordning i ledarskapet gentemot grupper är av största vikt. När kommande generationer slussas ut på marknaden och skall anställas kommer kraven på det coachande ledarskapet bli än större.

De hävdar sin plats

Dagens unga vuxna står inte med mössan i hand likt femtio-, sextio- och sjuttiotalister gjorde i sin ungdom. Idag tar unga människor för sig på ett helt annat sätt än tidigare. De hävdar sin plats och använder sina vassa armbågar för att ta sig fram genom den snåriga djungel som vi kallar konkurrens.

Artigheten får stå tillbaka då de trampar erfarenheten på tårna och låter entusiasmen överglänsa kompetensen. I utvecklingssamtal frågas inte längre vad som efterfrågas, från organisationens sida, av individen. Istället efterfrågas vad organisationen kan göra för att utveckla individen.

Det samma gäller chefens roll. Det viktiga är inte längre att tillfredsställa chefen och tillgodose dennes behov. I den moderna miljön skall chefen skapa förutsättningar för individuell utveckling hos de anställda, chefen ska se till att tillgodose individernas behov. Just av dessa anledningar går det inte längre att leda så som ledaren själv blev ledd i början av sin karriär. Det krävs nytänk!

De unga tar för sig

Det är lätt att tolka detta negativt, att tycka att det var bättre förr. Då, på den gamla goda tiden, visade de unga respekt för de erfarnas kompetens. De beundrade och lärde sig av äldre kollegors yrkesskicklighet.

Om vi istället väljer att se positivt på hungriga kommande generationer och deras frammarsch kan vi använda framtidens generationer som ett vapen på den internationella marknaden.

Det svenska ickehierarkiska ledarskapet är unikt i Europa. Själv räcker det för mig att ta tåget de fyrtiofem minuter det tar till Köpenhamn för att uppleva en avsevärd skillnad i hierarki.

I Danmark hälsar man chefen med vördnad, medan den svenska tjugoåringen gör ”high five” med sin VD när de möts i korridoren.

Hierarkin skapar likt byråkrati ett motstånd i produktionen.

De nära relationerna vi har inom svenska organisationer, skapar också kortare beslutsvägar och kan alla hållas motiverade blir närheten också till snabbhet. Snabbhet i beslut, snabbhet till nödvändig förändring och snabbare utveckling.

Ledarskapet är grunden

För att lyckas nyttja kraften i vårt svenska stål är ledarskapet det centrala. Ledarskapet är kärnan och kulturen. Värdegrunden i våra organisationer måste vara tydlig och förankras även hos de unga generationerna. Detta sker genom att få alla att förstå.

Förstå vadå? Jo, helheten.

Alla måste förstå vikten av varje individs unika bidrag och hur dessa bidrag bidrar till maskineriets självsmörjning. Ett fungerande svenskt maskineri, där alla kugghjul snurrar med vassa kuggar som med precision kuggar i varandra, är oslagbart i konkurrensen med det hierarkiskt toppstyrda internationella näringslivet och toppidrotten.

Led din samling individualister mot gemensamma mål, men gör det genom att sätta upp individuella prestationsmål som linjerar med gruppens slutmål. Låt alla känna ansvar för processen till beslutsfattande och låt alla sätta sina egna mål.

Du, coachen, skall bara visa vägen, peka ut riktningen. Individen skall komma till insikt. Samtalet skall väcka processen som leder fram till varje individs unika bidrag.

Coachen skall se horisonten och gruppen skall fokusera på de hinder som ständigt pryder den valda vägen. Att vinna är svårt. Den som tror att det är lätt att vinna, kommer alltid att förlora. Att vinna skall vara svårt och det kommer alltid att vara det, men framför allt är det en process att lära sig…

Passionen är allt

Det tar tid att bli en vinnare. Det kräver envishet och grinighet. Alla måste vara motiverade och orka i längden. Alla måste vara passionerade för att bli vinnare.

Passionen är allt. Den är den avgörande faktorn till om ni kommer lyckas eller ej. Passion gör individen fantastisk i prestation.

Således finns bara plats för passionerade medarbetare i vinnande organisationer. Alla andra kan gå hem…

En stark tro ger rätt filosofi

Ett ledarskap måste ha en grundläggande tro och inställning. Denna tro och inställning får sedan utgöra grunderna i ledarens filosofi. En filosofi som sedan bygger en kultur.

Det är i kulturen som ramar och normer finns.

Rögle BK nådde den 3 april elitserien i ishockey. Vi gjorde det genom en fast tro på vår byggda kultur. En kultur byggd på tron om att framgång färdas i sällskap av extremt hårt arbete.

Träningsvilja och envishet!

Det finns inga genvägar och ingen magisk formel. Individens prestation skall vara bästa möjliga när så krävs och detta krävs varje dag och varje timme, i varje minut och varenda sekund.

Allas passion för sporten och kulturen bidrog starkt till att laget var under ständig utveckling och extremt hård träning gjorde varje individ redo för den kraftansträngning kvalet krävde.

Träningsviljan och envisheten gjorde det som sades vara omöjligt möjligt och tack vare passionerade individualister nådde en liten klubb, med ett ungt och oerfaret lag från landsorten, sina drömmars mål…