Måste våga ifrågasätta idrotten

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.
Föreningsidrotten har en rad svagheter som framförallt påverkar barn och unga negativt. Men det törs vi inte prata om.
Här någonstans ska dokumentet med värdegrunden ligga. Foto: TT

 

Att idrotten har stor betydelse i unga människors liv stämmer väl överens med vad de flesta av oss anser samtidigt som forskningen bekräftar detsamma. Om våra idrottsföreningarna gör ett gott arbete för att förbättra möjligheterna för alla barn och ungdomar att idrotta råder det delade meningar om. 

Många blir provocerade

Det är näst intill omöjligt att inte provocera människor genom att diskutera fakta, utifrån perspektivet, eller snarare faktumet att föreningsidrotten har en rad svagheter som framförallt påverkar barn och unga negativt.

Tomas Peterson, professor i idrottsvetenskap hävdar att för att ändra på någonting, så måste man först erkänna att någonting är fel. Detta påstående skulle inte vara särskilt provocerande inom något annat område än, just det – föreningsidrotten.  

Här ses det inte med blida ögon när Tomas Pettersson i sina studier visar på vilka brister som föreningsidrotten besitter. Yttre faktorer som social klass, genus, etnicitet och ålder är avgörande för möjligheterna till idrott på fritiden. Det fattas inte direkt belägg för det han påvisar. 

Sedan slutet på 90-talet har studier visat på att föreningsidrotten vid sidan av samhällsnyttan även bidrar till mer och mer selektering och rangordning samt oförmåga att utveckla en verksamhet utifrån olika individers ambitionsnivåer. Utifrån den forskning som finns så verkar det ändå vara tabubelagt att erkänna att någonting är fel inom föreningsidrotten.

Måste få ställa krav

Vi ställer krav som föräldrar, vi ställer krav som arbetsgivare, vi ställer krav utifrån skolans organisation. Men vilka krav ställs på idrottsföreningarna i relation till deras stämpel att bidra till den allra heligaste samhällsnytta? 

Det är sällan som lämpligheten kring en ledare prövas, eller ens ifrågasätts. Föreningarna är så otroligt måna om sina ideella ledare, att dessa kan få fritt spelrum. För att inte tala om de ”eldsjälar” som i mångt och mycket ges fria tyglar oavsett arbetsområde. Detta blir framförallt påtagligt inom barn – och ungdomsverksamheten.

Den ideella föreningsidrotten är den heliga kon, som vi helst inte ska ifrågasätta - och definitivt inte kritisera. 

Inte heller är det konstigt att många ledare och eldsjälar får härja fritt med tanke på hur lågt många föreningars förbättrings- och utvecklingsarbete prioriteras och förankras i hela organisationen. 

Dessa värdegrundsdokument...

Jag tänker på de värdegrundsdokument som vissa föreningar inte ens orkat publicera på sina hemsidor. 

De som visar upp sina värdegrunder svänger sig ofta med de vanliga klyschorna, ”vi vill vara en välkomnande förening”, ”vi ska få unga människor att växa, fysiskt, psykiskt och socialt”, ”Hos oss kan alla känna sig trygga” och så vidare, i evighet. Men inte en mening ägnas konkret åt hur föreningen ska åstadkomma detta. 

Men vad händer om vi börjar ställa högre krav, i enlighet med föreningens värdegrund? 

Detta förutsätter givetvis att föreningen har en värdegrund som de arbetar aktivt med. Vad händer om vi utifrån detta ger möjlighet för ledare att påverka, utöva inflytande och utveckla såväl sig själva som föreningen? 

Bekräftelse på fel

Vad händer om vi begrundar vilka personer som vi ställer frågan till. Om dessa personer vill bli ledare och hur vi ställer den frågan? Resultatet blir förmodligen detsamma som inom näringslivet – om vi söker kompetens, mångfald och utvecklingsvilja – så kommer vi få det!

Ofta pratas det om hur jämställd föreningsidrotten är och vilket bra arbete som görs, och har gjorts. Min upplevelse är en annan, och min åsikt är att föreningsidrotten ligger rejält på efterkälke i jämförelsen med övriga aktörer i samhället. På ett sätt var det skönt med bekräftelsen i form av DN:n artikelserie som för någon månad sedan bekräftade denna upplevelse i siffror.

Att idrottsrörelsen har misslyckats med jämställdheten var inget nytt, och när siffror visar på att inget har förbättrats under fem år, så är det en form av bekräftelse. En bekräftelse på att någonting är fel - för att ändra på någonting, så måste man först erkänna att någonting är fel. 

Utöver detta så kvittar det om förhållandet är 50/50 kvinnor och män i styrelsen, om det ändå är tre män som bestämmer. Jag har själv med egna öron hört resonemang inom föreningsidrotten såsom att vikten av att rekrytera in ledamöter (gärna kvinnor) som inte har ingående kunskap om verksamheten, ”Då kan ju vi gubbar fortsätta bestämma!”. 

Det där med inkluderande

För att det alltid har varit så, för att det var bättre förr, eller vad nu anledningen må vara.

Eller exempelvis att styrelsen består av vita 50-60-åriga män och kvinnor med efternamn som Eriksson, Edlund, Lundberg och Lundvall. Tusan, det exemplet liknade visst representationen i  förbundsstyrelsen hos RF och Sisu! Och inte ser vi röken av någon mångfald på regional nivå heller. 

Förändringar i ett utvecklingsarbete börjar ovanifrån. Kanske är detta en symbolik över vad som inte har hänt de senaste åren?  Ska vi finna vägar för att göra det möjligt för fler barn – och ungdomar att föreningsidrotta, längre och utifrån idrotten vill (RF:s riktlinjer för barn – och ungdomsidrott) så krävs det förändringar som måste verka just ovanifrån för att detta ska bli verklighet. 

Börja i det allra heligaste – föreningens värdegrund. Först då optimerar vi möjligheterna att utforma idrott som är bra för våra barn och ungdomar. För att nyttja ett populärt, och snart slitet uttryck- en inkluderande idrott för alla.

Ulrika Pizzeghello

Johan (inte verifierad)

mån, 2016-11-21 17:15

1. Värdegrund

Floskler som värdegrund ger ingenting till debatten, då det är subjektivt vad detta innebär och dom flesta nog har sin egen tolkning. Det är också helt orimligt att sträva efter en jämn styrelsefördelning av etnicitet, kön och ålder i en förening när intresseunderlaget inte är jämnt mellan grupperna. Att klaga på 50-60 åriga vita är ett försök till någon slags "god rasism". Ännu mer snett blir det då vi utan dessa eldsjälar inte haft något föreningsliv öht. Kvotering har ingenting med jämställdhet att göra, jämställdhet är snarare allas lika rättighet att åstadkomma någonting FÖRUTSATT att intresset och kunskapen är lika stor.

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

Östersund hade tvånget att samla in 3 miljoner över helgen. Inorska Vipers Kristiansand är det rena drömmen . I damhandbollsklubben från Kristiansand gäller ett krav om  25 miljoner på fem dagar!

Klubben har hört till elitserien sedan säsongen 2001/2002, vunnit sex norska mästerskapsguld ocherövrat tre Champions League-titlar. 

N u har Vipers problem. Gigantiska, om sanningen ska fram.

Planerna på en omfattande revidering av arenor och hallar för idrott i Malmö är högaktuellt. Malmö stadion från 1958 rivs och ersätts av en ny stadion för fotboll och friidrott med plats för 8 000 åskådare, kostnadsberäknad till 538 miljoner kronor och som planeras att kunna användas tidigast våren 2029. Dessförinnan påbörjas bygget av en ny multisportarena på stadionområdet där gamla Malmö stadion rivs under 2025-26.

Löpning & livet, en av Sveriges största podcasts inom sport, går in som svensk mediapartner för Broloppet 2025. Ett unikt evenemang, som förväntas bli ett av Nordens största löparevenemang 2025, markerar även 25-årsjubileet av Øresundsbron och ska genomföras den 15 juni, med start i Köpenhamn och målgång i Malmö.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

För andra året i rad låter kafferosteriet Löfbergs 50 värmländska föreningar dela på en halv miljon kronor.

Utan att de har gjort något speciellt just nu, utan därför att föreningarna finns, det räcker som skäl 

Flera sådana företag och fler liknande initiativ, vore öänskvärt. 

nya 100 000 kronor går till prenumeranten Sofia Thuvesson – och en likadan summa till Floby VK efter en ny dragning av JOYNA från ideella Folkspel.

– Allvarligt? Det är ju en fantastisk nyhet. En jätteviktig extra inkomst för oss, säger föreningens ordförande Denny Walthersson.

 Närmar vi oss den dagen då ligaorganisationer som SEF, Föreningen Svensk elitfotboll med totalt 32 klubbar, SHL AB, 14 lag, har spelat ut sin roll – som en följd av A I-tekniken med självstyrande robotar vid idrottens arenor.

SEF och SHL blir mellanhänder som inte längre har någon funktion att fylla för   elitlagen, ja lag i alla divisioner kommer i framtiden att  ”strömma”sin egen idrott och skapa ”betalväggar”.

IFK Norrköping blir starkt kritiserat, Klubben går nu ut med  Information om att det bllir  en större ekonomisk förlust än väntat i det kommande bokslutet. Lägre intäkter och färre spelarförsäljningar än förväntat är skälen. Samtidigt är landslagsspelaren,  Linus Wahlqvis,  mycket kritisk och menar att klubben slarvade bort en övergång när hans förra  radarkamrat, Alexander Fransson ville återvända till klubben, men nobbades av IFK.