Måste våga ifrågasätta idrotten

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.
Föreningsidrotten har en rad svagheter som framförallt påverkar barn och unga negativt. Men det törs vi inte prata om.
Här någonstans ska dokumentet med värdegrunden ligga. Foto: TT

 

Att idrotten har stor betydelse i unga människors liv stämmer väl överens med vad de flesta av oss anser samtidigt som forskningen bekräftar detsamma. Om våra idrottsföreningarna gör ett gott arbete för att förbättra möjligheterna för alla barn och ungdomar att idrotta råder det delade meningar om. 

Många blir provocerade

Det är näst intill omöjligt att inte provocera människor genom att diskutera fakta, utifrån perspektivet, eller snarare faktumet att föreningsidrotten har en rad svagheter som framförallt påverkar barn och unga negativt.

Tomas Peterson, professor i idrottsvetenskap hävdar att för att ändra på någonting, så måste man först erkänna att någonting är fel. Detta påstående skulle inte vara särskilt provocerande inom något annat område än, just det – föreningsidrotten.  

Här ses det inte med blida ögon när Tomas Pettersson i sina studier visar på vilka brister som föreningsidrotten besitter. Yttre faktorer som social klass, genus, etnicitet och ålder är avgörande för möjligheterna till idrott på fritiden. Det fattas inte direkt belägg för det han påvisar. 

Sedan slutet på 90-talet har studier visat på att föreningsidrotten vid sidan av samhällsnyttan även bidrar till mer och mer selektering och rangordning samt oförmåga att utveckla en verksamhet utifrån olika individers ambitionsnivåer. Utifrån den forskning som finns så verkar det ändå vara tabubelagt att erkänna att någonting är fel inom föreningsidrotten.

Måste få ställa krav

Vi ställer krav som föräldrar, vi ställer krav som arbetsgivare, vi ställer krav utifrån skolans organisation. Men vilka krav ställs på idrottsföreningarna i relation till deras stämpel att bidra till den allra heligaste samhällsnytta? 

Det är sällan som lämpligheten kring en ledare prövas, eller ens ifrågasätts. Föreningarna är så otroligt måna om sina ideella ledare, att dessa kan få fritt spelrum. För att inte tala om de ”eldsjälar” som i mångt och mycket ges fria tyglar oavsett arbetsområde. Detta blir framförallt påtagligt inom barn – och ungdomsverksamheten.

Den ideella föreningsidrotten är den heliga kon, som vi helst inte ska ifrågasätta - och definitivt inte kritisera. 

Inte heller är det konstigt att många ledare och eldsjälar får härja fritt med tanke på hur lågt många föreningars förbättrings- och utvecklingsarbete prioriteras och förankras i hela organisationen. 

Dessa värdegrundsdokument...

Jag tänker på de värdegrundsdokument som vissa föreningar inte ens orkat publicera på sina hemsidor. 

De som visar upp sina värdegrunder svänger sig ofta med de vanliga klyschorna, ”vi vill vara en välkomnande förening”, ”vi ska få unga människor att växa, fysiskt, psykiskt och socialt”, ”Hos oss kan alla känna sig trygga” och så vidare, i evighet. Men inte en mening ägnas konkret åt hur föreningen ska åstadkomma detta. 

Men vad händer om vi börjar ställa högre krav, i enlighet med föreningens värdegrund? 

Detta förutsätter givetvis att föreningen har en värdegrund som de arbetar aktivt med. Vad händer om vi utifrån detta ger möjlighet för ledare att påverka, utöva inflytande och utveckla såväl sig själva som föreningen? 

Bekräftelse på fel

Vad händer om vi begrundar vilka personer som vi ställer frågan till. Om dessa personer vill bli ledare och hur vi ställer den frågan? Resultatet blir förmodligen detsamma som inom näringslivet – om vi söker kompetens, mångfald och utvecklingsvilja – så kommer vi få det!

Ofta pratas det om hur jämställd föreningsidrotten är och vilket bra arbete som görs, och har gjorts. Min upplevelse är en annan, och min åsikt är att föreningsidrotten ligger rejält på efterkälke i jämförelsen med övriga aktörer i samhället. På ett sätt var det skönt med bekräftelsen i form av DN:n artikelserie som för någon månad sedan bekräftade denna upplevelse i siffror.

Att idrottsrörelsen har misslyckats med jämställdheten var inget nytt, och när siffror visar på att inget har förbättrats under fem år, så är det en form av bekräftelse. En bekräftelse på att någonting är fel - för att ändra på någonting, så måste man först erkänna att någonting är fel. 

Utöver detta så kvittar det om förhållandet är 50/50 kvinnor och män i styrelsen, om det ändå är tre män som bestämmer. Jag har själv med egna öron hört resonemang inom föreningsidrotten såsom att vikten av att rekrytera in ledamöter (gärna kvinnor) som inte har ingående kunskap om verksamheten, ”Då kan ju vi gubbar fortsätta bestämma!”. 

Det där med inkluderande

För att det alltid har varit så, för att det var bättre förr, eller vad nu anledningen må vara.

Eller exempelvis att styrelsen består av vita 50-60-åriga män och kvinnor med efternamn som Eriksson, Edlund, Lundberg och Lundvall. Tusan, det exemplet liknade visst representationen i  förbundsstyrelsen hos RF och Sisu! Och inte ser vi röken av någon mångfald på regional nivå heller. 

Förändringar i ett utvecklingsarbete börjar ovanifrån. Kanske är detta en symbolik över vad som inte har hänt de senaste åren?  Ska vi finna vägar för att göra det möjligt för fler barn – och ungdomar att föreningsidrotta, längre och utifrån idrotten vill (RF:s riktlinjer för barn – och ungdomsidrott) så krävs det förändringar som måste verka just ovanifrån för att detta ska bli verklighet. 

Börja i det allra heligaste – föreningens värdegrund. Först då optimerar vi möjligheterna att utforma idrott som är bra för våra barn och ungdomar. För att nyttja ett populärt, och snart slitet uttryck- en inkluderande idrott för alla.

Ulrika Pizzeghello

Johan (inte verifierad)

mån, 2016-11-21 16:15

1. Värdegrund

Floskler som värdegrund ger ingenting till debatten, då det är subjektivt vad detta innebär och dom flesta nog har sin egen tolkning. Det är också helt orimligt att sträva efter en jämn styrelsefördelning av etnicitet, kön och ålder i en förening när intresseunderlaget inte är jämnt mellan grupperna. Att klaga på 50-60 åriga vita är ett försök till någon slags "god rasism". Ännu mer snett blir det då vi utan dessa eldsjälar inte haft något föreningsliv öht. Kvotering har ingenting med jämställdhet att göra, jämställdhet är snarare allas lika rättighet att åstadkomma någonting FÖRUTSATT att intresset och kunskapen är lika stor.

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

274 ärenden har tagits emot via Riksidrottsförbundets visselblåsartjänst under 2021. Flest ärenden handlar om kränkande behandling men många ärenden kan kopplas till frågor som rör pågående pandemi såsom frågor om covidpass, vaccin, restriktioner och årsmöten som inte kunnat hållas.

Under år 2021 har 274 ärenden tagits emot via Riksidrottsförbundets visselblåsartjänst. Ärendena gäller rikstäckande större idrotter och lagidrotter i något större omfattning än mindre idrotter och individuella idrotter. 

Efter lunch på måndagen hörde n iväl jublet som ekade över hela Sverige… när beskedet kom - Regeringen och Folkhälsomyndigheten gav klartecken tilll höjningen för 500 åskådare per sektion vid idrottsevevemang. Klubbarnas kassörer hördes mest i hyllningskören, för klartecknet betyder mycket för intäkterna i alla klubbar. 

De 24:e olympiska vinterspelen står för dörren, kostnaden för SOK, Sveriges Olympiska Kommitté, uppgår till 85 miljoner kronor fördelat på 116 aktiva samt 148 ledare/tekniker. Truppen är rekordstor och medaljmålen är också höga.

Verksamhetschefen Peter Reinebos målsättning är tydlig, minst 15 medaljer, det skulle innebära samma medaljrusch som OS i Sotji 2014 .

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Enskede IK är en av Stockholmsregionens största fotbollsföreningar med 2000 aktiva spelare och 400 engagerade ledare. Nu belönas klubben ordentligt. EIK har tecknat ett sexårigt sponsorkontrakt med RYK GROUP, en familjeägd koncern som investerar i framstående entreprenörsledda bolag. Avtalet är det största i föreningens historia och garanterar klubben ett miljonbelopp varje år under avtalstiden. 

Överskottet som ideella Folkspel har delat ut till svenskt föreningsliv det senaste verksamhetsåret uppgår till inte mindre än 352 miljoner kronor. Det slår alla rekord!.Det kan jämföras med året innan, då utdelningen blev 232 miljoner. Störst del av överskottet – 978 000 kronor – har Södertälje Sportklubb tjänat ihop genom sin lottförsäljning. 

¬¬– Ett oerhört viktigt och väsentligt bidrag till vår verksamhet, säger SSK:s klubbdirektör Robert Andersson. 

Nent Group passar på att har förlänga avtalen med inte mindre än fyra av sina populära fotbollsexperter.Bojan Djordjic, Johanna Frisk, Erik Niva och Glenn Strömberg har samtliga skrivit på nya långa kontrakt som betyder att de kommer bidra till Viaplays fotbollssändningar under flera år framöver.

– Det var ett av de enklaste besluten i hela mitt liv, säger Glenn Strömberg.

Djurgården inleder 2022 med att värva Victor Edvardsen, den hett eftertraktade målmaskinen från Degerfors som nu ansluter för att boosta den blårandiga offensiven under de fyra kommande åren. I fotbolls-Sverige talas det om en rekorddyr övergång, möjlige den dyraste någonsin. Djurgården tvingades lösa 

Notabelt är att han fostrades i IFK   Göteborg. 2015 gallrades han bort vid klivet från juniorlag till A-lag.