Uppgiften sa att Elitklubbarnas (SEF) ordförande Lars Christer Olsson utmanar förbundsordföranden Karl Erik Nilsson om både ordförandeposten i förbundet och och en viktig plats i UEFA:s nya exekutivkommitté (val i Helsingfors i april).

Satsar på internationell karriär

Men Olsson satsar istället på sin internationella uppgift, att som ordförande för Europeiska ligornas intresseorganisation (EPFL) bli den maktfaktor i fotbolls-Europa som håller tillbaka de storklubbar och finansiärer med kortsiktiga vinstintressen som vill bryta sig loss från fotbollsorganisationer och starta eget.

En livsviktig uppgift för en sammanhållen fotboll. Ett uppdrag lika betydelsefullt som när UEFA-basen Lennart Johansson (under en tid med just Lars Christer Olsson som sin generalsekreterare) fick G14 (de starkaste klubbarna i Europa) att slå bort tankarna på att starta en egen, sluten liga.

Det ligger ett stadigt tryck från den europeiska fotbollens tyngsta finansiärer - ryska oligarker, kinesiska statsintressen, miljardärer från mellanösterns oljeländer och amerikanska bjässar knutna till sportbranschen.

Alla vill åt ägandet i attraktiva klubbar, de globala TV-inkomsterna och den internationella marknadsföringen.

Det blir bl a Olssons uppgift att dirigera Den Girige på en scen där FIFA, UEFA, storklubbarna, spelarnas intresseorganisation och de 32 europeiska ligorna slåss om huvudrollerna.

Det blir alltså ingen konkurrens om ordförandeposten i Svenska Fotbollförbundet vid nästa årsmöte, Karl Erik Nilsson ersatte 2012 Lars Åke Lagrell på posten.

Nilsson mot exekutivkommittén

Nilsson är också Svenska Fotbollsförbundets kandidat till en av de åtta platserna i UEFA:s exekutivkommitté som skall tillsättas på kongressen i Helsingfors i april.

Det är ett viktigt val. Tron är stark ute i Europa på att den i september nyvalde UEFA-presidenten, 48-årige Aleksander Ceferin från Slovanien, skall kunna bli den man som styr upp den europeiska fotbollsskutan, som Michael Platini höll på att kapsejsa med, på rätt köl igen. Får han bara en ny exekutiv med starka, ”rättänkande” personer omkring sig som kan hålla emot kraven och utbrytningsförsöken från de starka finansiärer som numera styr storklubbarna, har han en god chans att lyckas.

Lars Christer Olsson har av vissa tidigare betraktats som en reformvänlig ledare som inte varit främmande för att sälja ut också Allsvenskan till högstbjudande. 

Han har uppenbarligen kommit på andra tankar och vill nu stärka de nationella ligornas position i fotbollens maktsfär. På sikt vill han se att UEFA genom en stadgeändring öppnar för representation i sin styrelse för representanter från både spelarnas och ligornas organisationer. 

Han har varit med förr...

Därför jobbar han numera halva sin tid för svensk elitfotboll, den andra halvan för att stärka de nationella ligornas status i egenskap av ordförande för deras intresseorganisation EPFL. Det han strävar mot är nationella ligor som är så starka, att de står emot de storklubbar som med jämna mellanrum för fram tankar på att bryta sig loss för en egen stängd liga endast för gräddan av den europeiska fotbollsadeln.

Olsson har varit med förr. När han satt som högste tjänsteman för UEFA hade han och presidenten Lennart Johansson att hantera dylika utbrytningsförsök. 

En allt mera inkomstbringande Champions League blev ett av motargumenten jämte en skicklig retorik för en demokratisk och mera solidarisk ordning. Storklubbarna blev varse att en sammanhållen europeisk fotboll, där de fattigare länderna och de mindre klubbarna också fick en del av den stora kakan, tjänade alla i det långa loppet. Viktigt är att också hålla grytorna kokande i de länder som förser storklubbarna med spelare till anständiga priser.

Målet för Olsson och hans organisation är nu att hålla emot de finansiella intressen som vill slå sönder ett fungerade system för egna, kortsiktiga, ekonomiska syften. Han sitter stark på ett hundraprocentigt mandat de närmaste tre åren. Ordförandeposten i Svenska Fotbollförbundet intresserar honom inte längre (”Karl Erik Nilsson gör ett bra jobb, det är ett svårt fögderi att sköta, och vi har ett bra samarbete”) men han stänger nog inte dörren ännu till att en gång komma in i UEFA:s styrelse.

Ingen mellanmjölksliga

I höstas cirkulerade idéer om en europeisk mellanmjölksliga med Norden, Belgien, Österrike, Schweiz m fl, Atlantic Alp-League, där det fanns olika tankar om utformningen; en liga med lag helt separerade från de inhemska, eller en konstruktion i formen av ett Champions League-kval.

Olsson gillar inte alls idén och den verkar uppriktigt sagt urvattnad redan på tankestadiet. Jag tror att inget land - allra minst Sverige - skall underskatta den dynamik som gömmer sig i det nationella dramat, i den starka institution som t ex Allsvenskan blivit, rivaliteten mellan storstäder och regioner och inte minst respekten för fansen.

Det kommer alltid att ligga en konflikt inbyggd i det faktum att nationsförbunden ansvarar för landslagen, hänvisade till att det är klubbarna som avlönar och levererar spelarna. Olsson och hans ligaorganisation kan bli en stabilisator som får alla att inse värdet av en nationell ligaidentitet och en nationell stolthet som byggs med ett landslag i internationell konkurrens.

Denna balans kan förstöras av kortsiktiga, giriga magnater i stormakter som Kina, Ryssland, oljeländerna och USA när de vill operera i den världsdel där de starkaste klubbarna finns - Europa. 

Där har Lars Christer Olsson sin stora uppgift. Att det är för folket, inte för bankerna, fotbollen finns som världens största sport. Och att demokratin är värd att försvara. Även här.

- - -

PS. Den Girige, komedipjäs av Moliére. Premiär i Paris 1668.