Den som inte hördes var den högsta ansvariga, dvs generaldirektören för spelinspektionen (tidigare lotteriinspektionen) Camilla Rosenberg. Det förvånade mig då växande matchfixning alltid måste ses som bevis för att ansvarig myndighet inte fullgör sitt uppdrag. 

Jag har tillbringat en stund med att försöka få fram en siffra, vilket misslyckades. Ansvarig på Spelinspektionen hade heller ingen aning om hur stort problemet är. 

SCB-statistik saknas

Knarkhandeln i Sverige omsätter ca 4 miljarder har jag fått lära mig. Någon SCB-statistik som får månadsrapporter från langarna har jag dock inte sett. 

Trots det finns ingen uppskattning av omfattningen av Matchfixning. Här har myndigheten brustit. Lagen är ny, dvs äldre domar har baserats på lagar runt mutor. 

Känslan att myndigheten inte har resurser eller kompetens att fullgöra sitt uppdrag växer och delas av både företrädare för idrott och politiker, dock utan att de officiellt kommer att säga det högt.

Brottsoffren är först och främst idrotten då vi riskerar grunden för all tävlingsidrott. Vem vill betala för att se fixade matcher, är en bra fråga. Vidare är vi som spelar och blir blåsta av matchfixning såväl som spelbolag som får dela ut vinster på fel odds till kriminella också brottsoffer. 

Staten är rent ekonomiskt en vinnare då spelskatten utgår även för matchfixarnas spel (om det sker i Sverige).

Vi har två modeller för matchfixning. Dels en enklare modellen där spelare, ofta unga i lägre divisioner tillsammans med kamrater spelar på en förlust för det egna laget. 

Dels den mer komplexa där organiserad brottslighet i skala arbetar med matchfixning som modell, både för att tjäna och för att tvätta pengar vita.

Vi har få fällande domar. Det beror på två saker. Dels är det svår brottslighet att upptäcka med sådan bevisning att det går att få fällande dom. Dels att verktygen saknas och att annan lagstiftning som GDPR förhindrar informationsspridning.

GPDR skyddar brottslingar

Det är så trist att den lag (GDPR) som kom till för att skydda oss medborgare leder till att myndigheter inte kan skydda oss från brottslingar. 

Nu var Shekarabi tydlig med vad han vill göra. Det finns också en stor politisk samstämmighet, så det vi väntar på nu är tiden som samhället behöver för att få något gjort. 

Först och främst kommer spelmyndigheten att utfärda nya regelverk om vilka spelobjekt som är tillåtna. Spel på utvisningar/varningar, hörnor, spel i lägre divisioner bör logiskt sett bli förbjudna. 

Sen uppstår frågan om det spelbolag och åklagarmyndigheten önskar, - en myndighet som kan standardisera misstankar från de 70 bolagen, idrottsförbund och få rätt att informera en myndighet om detta med angivande av identitet på individer kan bli verklighet. Det är inte kristallklart på något sätt att man lyckas med detta. 

Här är det också så att idrottens bestraffning när lag kan uteslutas och individer avstängas med mindre bevisning än vad som behövs för fällande dom inte kan ske om inte spelbolagen får informera idrotten och vice versa. 

Krävs tuffare attityd

Här tycker jag man skall vara stentuff från myndighetens sida och bara göra det nödvändiga så får man ta fighten med EU om GDPR sedan. Risk för att myndigheten lämnar WO får dock inte underskattas så Idrottsrörelsen och spelbolagen får samla till en gemensam blåslampa. 

Lite kreativa, fiffiga jurister som inte är skotträdda brukar vara en del av lösningen. Inte kanske den vanligaste juristmodellen i svenska myndigheter, men de finns ju att köpa på en väl fungerande marknad.

Uppdelningen av ansvar mellan Spelmyndigheten och Konsumentverket för hur reklamen skall bedömas är en annan olycklig struktur som bör ändras. 

Sammanfattningsvis så är det lägre odds på att den organiserade brottsligheten kan fortsätta tjäna mycket pengar på matchfixning än på att samhället i form av politiker, Spelmyndigheten, rättsväsendet och idrotten får stopp på eländet.