”Hela världen har drabbats på ett brutalt sätt av förekomsten av viruset kallat Covid-19, så också Sverige. Den svenska statens hållning är att i första hand minska smittspridningen i samhället och såväl företag som egna individer har tilldelats ett stort eget ansvar. Vi anser att en öppning av den svenska elitfotbollen varken skulle öka smittspridningen i landet eller motsäga det egna individuella ansvaret.

Vi ser det som att den professionella idrotten särbehandlas negativt i dag genom att ha ett yrkesförbud lagt på oss. Vi arbetar genom att tävla i fotboll, vilket i dag är förbjudet. Detta är något som ingen annan bransch har. Tvärtom bedömer vi att det ska vara rimligt att utföra vårt yrke när andra verksamheter i samhället får vara igång. Vi bedömer att vi tagit ett stort ansvar för att kunna genomföra vår verksamhet utan att sprida smitta, och elitfotboll utan publik bidrar inte till ökat resande. Vi kan heller inte se att det påverkar till exempel sportbarer då dessa har sitt eget ansvar och följer sina riktlinjer.

Elitfotbollen är en stor och viktig bransch. Svensk Elitfotboll, det vill säga klubbarna i Allsvenskan och Superettan, sysselsätter minst 5000 personer bara i den absoluta närheten runt elitfotbollen varje år. Då tillkommer också alla tusentals, kanske miljontals svenskar, som påverkas genom sitt arbete, sitt engagemang, sina känslor och en gemenskap för livet. Elitfotbollen är en väsentlig del av vårt folkhemsbygge och Allsvenskan är att betrakta som en kulturinstitution. Myndigheternas yrkesförbud sätter allt det här på spel.

Allsvenskan och Superettan har tillsammans de senaste fem åren lockat till runt 2.5 miljoner besök årligen på våra arenor och omsätter på egen hand långt över två miljarder kronor/år. Ligorna och klubbarna har gjort allt de kan för att säkerställa en start av säsongen den 14 juni.

I två olika protokoll, ett gällande träningsmiljön och ett gällande matchmiljön, har vi presenterat hur elitfotbollen skulle kunna spelas utan att riskera en ökad smittspridning i samhället. Det innebär initialt bl a spel utan publik, säkert resande, noggranna hygienkrav och läkarkontroller. Protokollen visar tydligt att elitfotbollen på allvar har tagit sitt ansvar och gjort sin del för att undvika smittspridning.

Att tillåta elitfotbollen i landet att spela seniormatcher – dessutom utan publik – skulle gå helt i linje med övriga riktlinjer i samhället där tjänsteresor tillåts och där till exempel livekonserter kan hållas utan publik via webben. Köpcentrum och restauranger får hålla öppet ute i samhället så länge de följer myndigheternas krav. Men just nu kan elitfotbollen inte spela matcher elva mot elva på en tom arena. Var är logiken i det?

Vi som jobbar i elitfotbollen känner oss behandlade på ett felaktigt sätt och vi är nu indragna i en både okänslig och oseriös beskrivning av vår verksamhet där vi klumpas ihop med allmänna sommaraktiviteter ute i landet. Elitfotbollen startar varje år i januari/februari och slutar i början av november. Är något av våra lag med i de internationella tävlingarna så spelar de dessutom på vintern. Det måste vara världens längsta sommar.

På kort sikt kommer uteblivet spel i Allsvenskan och Superettan att innebära att klubbar riskerar att gå i konkurs och att tusentals människor kan bli av med sina arbeten samt att det vid ett senare tillfälle inte går att starta upp ligorna alls. Svensk fotboll kommer att halka efter i den internationella fotbollen som i många länder är på väg att starta upp igen.

Den svenska elitfotbollen är en professionell verksamhet så till vida att vi är självfinansierade. Vår finansiering kommer via biljettförsäljning, matchdagsintäkter, sponsorer, rättighetsförsäljning och spelaraffärer. Över två miljarder kronor genereras denna väg årligen till olika delar av verksamheten. Om vi inte får spela fotboll är samtliga dessa intäkter ifrågasatta eller uteblir till del eller helt.

Ingen verksamhet klarar sådana förluster.

På lång sikt får uteblivet spel betydligt större effekter. Den samhällsekonomiska effekten från elitklubbarnas engagemang i arbetsmarknadsfrågor uppgår enligt Nationalekonom Ingvar Nilsson till 1,2 miljarder kronor per år, kommunernas besparing till 247 miljoner kronor. Vidare säger Ingvar Nilsson att när varje klubb i Allsvenskan och Superettan, via sina samhällsengagemang, får in tre unga människor på arbetsmarknaden vardera uppgår det ekonomiska värdet till 57 miljoner kronor i samhällsbesparingar – årligen. Allt detta arbete riskerar nu att gå förlorat samtidigt som man kan ana ett högre utanförskap och en större depression i samhället i takt med att Sveriges största och mest välbesökta samlingspunkt försvinner.

Vi har stor respekt för alla som drabbats och påverkats av coronaviruset och vi är fullt medvetna att det är en svår och unik katastrof som vårt samhälle går igenom. Vi tror dock inte att en fotbollsmatch mellan två lag på en tom arena gör någon skillnad i antalet smittade eller avlidna.

Tvärtom kanske det inger lite hopp om bättre tider”.