Sam Hallam kom från dåvarande Bofors IF till Växjö och har under 10 säsonger etablerat smålänningarna som en maktfaktor i svensk ishockey. Med tre SM-guld, det senaste vunnet i våras efter en finalduell med Rögle. Han är analytisk och taktiskt väl skolad och med stor erfarenhet av coaching.

Växlar efter VM i maj

Hans kontrakt är fyra årigt och börjar gälla efter VM i Finland i maj 2022, som blir Johan Garpenlövs sista uppdrag. VM på hemmaplan, i Globen 2025, och 2026 års vinter-OS i Milano/Cortina blir Sam Hallams examensuppgifter. 

Sam Hallams kontrakt med Växjö Lakers, hans nuvarande arbetsgivare, går ut i vår, något som vägts in i förhandlingarna med förbundsbasen Anders Larsson.  Lönemässigt har styrelsen med stor sannolikhet tvingats godkänna en betydligt högre ersättning än vad nuvarande Johan Garpenlöv erhåller.

Sam Hallam har lockats av Schweiz-miljoner men bedyrar att ”möjligheten att leda Tre Kronor är en stor ära och tittar jag tillbaka på de som haft rollen tidigare blir jag oerhört stolt”.

Positionen som ishockeyns förbundskapten är extremt resultatberoende. Det visar historien, det är stormvarning nästan jämnt.  I våras upplevde Johan Garpenlöv ett historiskt fiasko.  I ett corono-anpassat VM i Riga antecknades Tre Kronors sämsta VM-insats på 84 år och en slutlig nionde plats efter förluster mot både Danmark och Vitryssland.

Kompis med NHL-spelarna

Avgörande för Sam Hallams bokslut blir relationen till den stora mängden spelare som finns i främmande rinkar, främst i NHL.  Under Rikard Grönborg, och med Johan Garpenlöv som assistent, byggdes mycket goda relationer. De senaste VM-gulden, Köln 2017 och Köpenhamn 2018, dominerades av NHL-spelare.

Det är nödvändigt för Sam Hallam, och hans stab, att bygga vidare på det arbete som Grönborg/”Garpen” initierade. Spåren från OS i Sydkorea 2018 förskräcker också, turneringen avgjordes helt utan NHL-spelare och Tre Kronor kunde boka hemresa efter förlust i kvartsfinal mot Tyskland.

Anställningen av Hallam är även ett gott betyg till förbundsstyrelsen.

 Efter en höst som präglats av striden med Hockeyettan gällande ligatillhörighet, skarpa pekpinnar från RF och en RIN-dom som hockeystyret lagt i papperskorgen, visar styrelsen nu handlingskraft. 

Tack och lov slapp vi nu den långbänk som präglat, och präglar, styrelsen vad gäller förbundets egna tävlingsbestämmelser, paragraf 6:1, som är ogiltigförklarad av RIN.

Stormar i Djurgården

I SHL:s jumbolag, Djurgården, fortsätter hela havet att storma.

 Sportchefen Joakim Erikssons beslut att lämna sitt uppdrag överraskar inte, men kan någon träda fram och förklara hur den här säsongen ska kunna räddas!

Tabelläget pekar i en tydlig riktning; kvalspel våren 2022 för att undvika nedflyttning till Hockeyallsvenskan.

 Säsongen 2018-2019 utmanade DIF om SM-guldet och föll i SM-final mot Frölunda med 4-2 i matcher. Tränare var Robert Ohlsson, nu  i Skellefteå och sportchef Joakim Eriksson, 46 år, uppvuxen i Södertälje, gedigen spelarkarriär, utbildad civilekonom på Handelshögskolan och  sedan säsongen 2015-2016 ansvarig lagbyggare.

Säsongen 2017-2018 var också framgångsrik, laget slutade på andra plats i grundserien och föll i SM-semfinal mot Skellefteå, som i final utklassades av Sam Hallams Växjö, 4-0 i matcher.

Målvakt 2019 var Adam Reideborn, nu i KHL, och i truppens fanns flera som nu har tydliga roller i andra SHL-lag, som 26-åriga backen Robin Norell, uppväxt i Huddinge, men den här säsongen ordinarie i skrällaget IK Oskarshamn. 

Jag tror Djurgårdens ras delvis kan förklaras med att ”Jocke” Eriksson efter ovan nämnda succéår helt har missbedömt den kraft som finns i Stockholms-distriktet, landets största med 14 000 registrerade spelare och 39 klubbar. Spelare som Norell borde ha vårdats, han är nu i sin bästa hockeyålder och har lämnat 08 området. 

Dominerar i TV-pucken

Distriktet dominerar TV-pucken och vann nyligen turneringen för tredje året i rad, båda finalagen, Nord och Syd var för övrigt från Stockholm.

I stället för att skydda talanger inom distriktet, har ”Jocke” och DIF-ledningen valt att blicka västerut i allt för stor utsträckning. Kontraktet med kanadensaren Peter Holland, 30 år det mest diskutabla. Hans månadslön är 325 000 kronor och han har på 13 matcher fem assistpoäng samt -7 i personligt facit.

 Han har varit avstängd fyra matcher efter våldsamt slaktsmål och bötfällts med drygt 40 000 kronor.

Till ”Jockes” försvar måste anges att brist på isytor och alldeles för få platser till distriktets tre gymnasieskolor med ishockey på schemat är negativt för ishockeyn i distriktet, och därmed också för Djurgården.

Det går att peka på flera orsaker till mesta mästarnas, totalt 16 SM-guld, stora ras. Ordföranden Kaarel Lehiste och hans styrelse har gett ”Jocke” Eriksson alltför stort operativt ansvar, den märkliga striden med Linus Videll, är ännu ett exempel på hur styrelsen tyckts stå handfallen.

Thomas Kraft, ny vd. sedan ett år tillbaka. Hur är hans hockeybakgrund, jag är osäker. Han kom in i stället för Jenny Silfverstrand 2020, nu ordförande i SHL. Efter 16 år Djurgården och vd. sedan 2013, kände  Jenny föreningen utan och innan.

Kan  säsongen räddas, och vem eller vilka ska kliva fram. Jag saknar svar på den frågan.