Spelarna och deras personligheter, likaså styrelsen och den ledarstil som härskar där, och så krydda det med tillfälligheter, då kan resultatet bli bra.

Tack vare en tränare som blir den idealiske just där och då.

Omöjligt att förutse

Men den tränare som besitter allt finns inte.

Det hänger på så mycket och åtskilligt är omöjligt att förutse.

Om det vore så enkelt att enbart teoretiska utbildningar skulle producera duktiga tränare är idrotten att gratulera. Därmed inget negativt om utbildning, men det handlar till stor del om personligheter.

I ett visst sammanhang i ett visst läge så blir det bara så mycket rätt. Nästa gång lika mycket fel.

Som kollega Curt Einarsson skickligt beskrev Per-Erik Johnsson här på Idrottens Affärer för drygt två veckor sedan. Efter det att ”Perra” fört upp Leksand till SHL.

Gemensam nämnare

Om vi håller oss i första hand till hockeyn så har det genom åren funnits massor med olika vinnande stilar bland tränarna. Allt från lugna och eftertänksamma tränare till gestikulerande med hett temperament. 

Från de som har levt nära en psykologibok till de som trott att skäll och straff är en motivationsfaktor. Men i min värld finns det två gemensamma faktorer även om troligen finns flera. 

Ett - oavsett ledarstil så kan en framgångsrik tränare ”läsa av” människor och få dem med sig i en gemensam riktning. En medfödd talang som gör att de fått ut mycket av en individs olika egenskaper i ett lagspel.

Två - konsekvens. Inga vindflöjlar som ideligen ändrar spelsätt eller försöker spela en roll som omgående avslöjas av spelarna.

Svårare idag

Jag var hockeytränare mellan 1978-89. Mestadels i Allsvenskan och SHL. Vill påstå att det var enklare (eller mindre svårt) att vara tränare då än vad det är idag. Generellt kan man säga att då gjorde spelarna vad man sa. Idag kräver spelarna mycket mera. Inte minst av ledarskapet. 

Nu måste en tränare lyfta på mängder med pedagogiska och psykologiska stenar. Att tränaren ska förklara, motivera och engagera är en självklarhet för dagens spelare. 

Det räcker inte med att enbart tillföra laget god fysik. Kritik måste också ges med betydligt större pedagogik än förr, kort sagt. 

Det är stor skillnad på att coacha dagens 21-åring än en jämnårig spelare på 80-talet. Och konstigt vore väl annars eftersom världen förändras.

Exempel på olika ledare

Låt oss belysa olika ledarstilar där samtliga har varit och är vinnande. Kryddat med lite anekdoter. Coacherna jag åskådliggör känner jag personligen. Häng med.

Conny Evensson

Här snackar vi om en som kunde läsa av folk. I och för sig känd för sina svarta ögon vid skarpt läge. Men social, korrekt och oerhört respekterad. Lugn, samlad och trygg. Helt befriad från later. Genuin, en sann idrottskille! Vann SM-guld med Färjestad och VM-guld med Tre Kronor.

Scotty Bowman

Tala om en vinnande legend! Nio Stanley Cup-ringar i NHL med Montreal, Pittsburgh och Detroit. Coachade i NHL mellan 1967-2002. Tuff coach. Spelarna endera hatade eller älskade honom. Känd för sin förmåga att matcha laget. Ville ha kontroll. Hans metoder var ofta sofistikerade. Som denna: Scotty coachar Montreal. Dagen innan bortamatch. Laget bor på hotell. Alla beordrade att vara på rummen senast kl 23. I stället för att själv sitta i lobbyn och bevaka eventuell sen ankomst av spelarna gav han portiern en hockeyklubba. ”Alla som eventuellt anländer efter kl 23, be dom signera klubban som en gåva till dina barn.” På träningen morgonen därefter hade Scotty med sig klubban. Med fem spelarautografer...

Kabben Berglund

Hans riktiga namn var Carlabel. Tränade Modo 1951-73, dvs i 22 raka säsonger. Började som tränare i Alfredshems IK som 1963 bytte namn till MoDo AIK. Idag heter klubben Modo Hockey. Jag är uppvuxen i Övik och beundrade Kabben. Korrekt och balanserad, höjde aldrig rösten, var före sin tid i träningsmetoder. En visionär. Kabben är den person som betytt mest för hockeyn i Övik. Han avled 2008, 82 år. 

Lasse Falk 

Tre raka SM-guld med Djurgården 1989-91 med god hjälp av Ingvar ”Putte” Carlsson ska sägas. Falk gick under namnet ”Buttra Molnet.” Bortsett från sin eminenta analysförmåga i ämnet hockey var hans ledarstil som smeknamnet antyder. Plus hänsynslösa krav om så krävdes. Pratade klarspråk med spelarna. På både gott och ont.

Roger Melin 

Dagens AIK-tränare har varit oerhört framgångsrik i svensk hockey de senaste 20 åren. SM-guld med Brynäs 1999. Har tagit upp AIK till SHL m m. Utstrålar lugn och trygghet. Tycks aldrig behöva sätta ned foten. Får spelarna med sig. Vinner matcher med lite ”Svennis”-stuk.

Sam Hallam

En som påminner mycket om Roger Melin är Växjö Lakers tränare Sam Hallam. Guldtränare ifjol.

Nya större krav

Okay, vi har försökt påvisa kontraster mellan olika tränare, men det finns som sagt ingen likriktning på ett vinnande ledarskap.

Sedan är det idag är hårdare press på en tränare. Supportrar och sociala medier kräver avgång efter tre raka förluster. En SHL-klubb som oftast omsätter över hundra miljoner, vill ha återbäring i sin affärsverksamhet. 

Förr var det info till sponsorerna en gång om året. Nu sker det vid varje hemmamatch. Och inte minst, tränarna ska behärska en annan mediabild.

Bossarnas boss

Slutligen en fotbollstränare, Brian Clough. Nottingham Forest. 

Känd för  sin kontroversiella ledarstil. Tränade Forest mellan 1975-93 och vann Europacupen både 1979 och 1980. Finalmotståndare 1979 var som bekant Malmö FF. Clough skydde inga medel. Han var boss, punkt slut. En av många anektdoter om denne legend i England. 

”Om jag har en kontrovers med en spelare, så sätter vi oss ner i tjugo minuter. Talar om det. Sedan beslutar vi att jag har rätt.”

Det går även att vinna med envägskommunikation... Åtminstone förr i tiden.