Alltid denna jakt på pengar

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.
Det råder kvalfeber i Ishockeysverige. Vid sidan finns alltid den ständiga längtan efter pengar. SHL:s affärs- och arenamässiga krav anses av många som orimliga och sätter idrottens inneboende meritsystem ur spel.
Åskådare och intresset, intäkter och möjligheter, ständigt har det varit en jakt på framgång i ishockey mer än kanske någon annanstans. Foto: TT

 

Att bedriva ishockey på elitnivå är en så pass kostsam och krävande verksamhet att ekonomiska och organisatoriska garantier är ett måste, hävdar andra. 

En sak som sällan eller aldrig berörs är emellertid att tanken på att sätta det meritokratiska upp- och nedflyttningssystemet ur spel inte är ny. Något tillspetsat kan frågan faktiskt sägas vara lika gammal som ishockeyn i sig här i landet.

AIK begärde uppflyttning!

Den formella starten för svensk ishockey skedde vid Antwerpen-OS 1920. Året därpå utlystes det första inhemska seriespelet, där de åtta deltagande Stockholmsföreningarna delades upp i två klasser, varav den första bestod av ”lag som ha spelat ishockey en smula förut”, som det hette.

För AIK, som var en av klubbarna som deltog i premiärårets Klass 1-spel, tog det dock ett antal år innan den nya ishockeyflugan bet sig fast bland medlemmarna, med följd att ”Gnaget” åkte jojo i seriesystemet. Hösten 1929 var det annat ljud i skällan i Solna. Då vände sig AIK till Svenska Ishockeyförbundet och begärde uppflyttning till landets högsta serie utan att ha kvalificerat sig för spel på traditionellt maner. 

Bakgrunden var att AIK räknade med att ställa ett verkligt slagkraftigt manskap på skridskor sedan man värvat nästan hela Karlbergs BK:s Elitserielag (landets högsta serie bytte namn från Klass 1 till Elitserien 1927/1928), tack vare fotbollssektionens rika skattkista. 

Efter en längre diskussion i ämnet – med uttalanden både för och emot – röstade Svenska Ishockeyförbundets årsmöte ändå ner förslaget med siffrorna 13-7. 

Med större plånbok

Alltsedan dess har organiseringen av det nationella seriesystemet varit en ständigt återkommande stötesten inom svensk ishockey. Under årens lopp har otaliga serieförändringar genomförts – och då allt som oftast med rent ekonomiska intressen i förgrunden. 

Införandet av Elitserien 1975/1976 sporrades exempelvis av jakten på ökade intäkter till värn mot den nordamerikanska proffsishockeyn, vilken då tycktes hota att göra Europa till ”ett slags broilerfarm”, som förbundsbasen Helge Berglund uttryckte saken. 

Med större plånbok skulle elitklubbarna stå bättre rustade för att behålla sina stjärnor genom att förse dem med lukrativa förmåner på hemmaplan, var tanken.

Samma klagan då

Elitserien blev snabbt en stor succé såväl publik- som kvalitetsmässigt. Det hindrade inte klubbarna längre ner i seriesystemen från att beklaga sig över att Elitserieklubbarna skaffat sig en monopolställning, vilken riskerade att utarma breddverksamheten. 

Med denna oro i åtanke är det lätt att förstå den stora indignation som spred sig bland ishockeyns gräsrötter hösten 1998, när Svenska Hockeyligans dåvarande VD, Per-Anders Örtendahl, gick ut med nyheten att man ville stänga Elitserien redan påföljande år. 

Svenska Ishockeyförbundet gav dock planerna kalla handen, eftersom de rimmade illa med gällande stadgar. 

Samma sak hände våren 2001, när de just degraderade Elitserieklubbarna Leksands IF och IF Björklöven yrkade på att få hänga kvar i högsta serien genom användande av de livlinor som det då var på tal om att införa inom svensk elitishockey. 

Enligt förslaget skulle en Elitserieklubb ha råd att misslyckas i Kvalserien en gång vart tredje år, utan att för den skull behöva mista sin plats i högsta serien. Uppslaget sköts emellertid i sank av Svenska Ishockeyförbundet när det stod klart att det kunde leda till en ohanterlig ökning av antalet Elitserielag. 

Hockeyn kan splittras

Vilka slutsatser kan man då dra av allt detta? För det första att det står klart att det meritokratiska seriesystemet med upp- och nerflyttningar har anmärkningsvärt djupt rotfäste runt om i Ishockeysverige – trots ideliga utmaningar har det besått i närmare ett sekel. 

Samtidigt är det, för det andra, tydligt att Svenska Ishockeyförbundet har en viktig samlande funktion att fylla i sammanhanget: utan en stark förbundsledning tycks ishockeyrörelsen löpa stor risk att splittras, eftersom de stora, penningstarka elitklubbarnas intressen i viktiga avseenden bryter av mot breddverksamheten.

Huruvida en ”stängd liga” verkligen skulle vara en bra affär ens för SHL är en annan sak. 

På kort sikt skulle SHL-klubbarna sannolikt tjäna på det vad gäller sådant som fördelningen av ligaövergripande sponsoravtal och TV-intäkter och m.m. 

NHL skärpte kraven

Sett i ett längre perspektiv ter sig frågan annorlunda. Forskning pekar nämligen på att det traditionella, europeiska meritbaserade serieupplägget, med upp- och nedflyttning av lag, är mer effektiv och lönsam än den ”stängda” nordamerikanska ligavarianten med monopolkapitalistiska förtecken. 

Stanfordprofessorn Roger Noll, som är en av väldens mest framstående forskare rörande idrottens ekonomisering, har exempelvis ringat i två väsentliga faktorer som talar till förmån för de förra: högre spelarlöner och större publikintäkter.  

Till saken hör att det är först i och med NHL:s expansion från 1967 och framåt som inkomsterna för ligans företrädare verkligen kommit att skjuta i höjden. Det hänger i sin tur samman med att NHL då börjat jobba mer aktivt och långsiktigt för att bredda ishockeyns upptagningsområde, samtidigt som man tvingats vässa klorna i den alltmer konkurrensutsatta situationen på den globala sportvarumarknaden.

Hur framtiden ser ut för svensk ishockey är svårt att säga. En sak tycks dock vara klar: även den som ser till egen vinning måste arbeta för hållbar utveckling för Ishockeysverige i stort, allt annat är affärs- och idrottsmässigt självmål. 

Tobias Stark

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

Ekonomiska fördelningsfrågor, samt den demokratiska processen, var i fokus vid fotboll-Sveriges unika distriktskonferens på Arlanda i helgen. För första gången möttes de 24 distrikten utan närvaro av SvFF-representanter. Ordföranden Fredrik Reinfeldt och hans stab hade inte bjudits in.

Mötesordförande var Ola Johansson,  Gästrikland,  och han vill tona ned frånvaron av SvFF

Planerna på en omfattande revidering av arenor och hallar för idrott i Malmö är högaktuellt. Malmö stadion från 1958 rivs och ersätts av en ny stadion för fotboll och friidrott med plats för 8 000 åskådare, kostnadsberäknad till 538 miljoner kronor och som planeras att kunna användas tidigast våren 2029. Dessförinnan påbörjas bygget av en ny multisportarena på stadionområdet där gamla Malmö stadion rivs under 2025-26.

Löpning & livet, en av Sveriges största podcasts inom sport, går in som svensk mediapartner för Broloppet 2025. Ett unikt evenemang, som förväntas bli ett av Nordens största löparevenemang 2025, markerar även 25-årsjubileet av Øresundsbron och ska genomföras den 15 juni, med start i Köpenhamn och målgång i Malmö.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

För andra året i rad låter kafferosteriet Löfbergs 50 värmländska föreningar dela på en halv miljon kronor.

Utan att de har gjort något speciellt just nu, utan därför att föreningarna finns, det räcker som skäl 

Flera sådana företag och fler liknande initiativ, vore öänskvärt. 

nya 100 000 kronor går till prenumeranten Sofia Thuvesson – och en likadan summa till Floby VK efter en ny dragning av JOYNA från ideella Folkspel.

– Allvarligt? Det är ju en fantastisk nyhet. En jätteviktig extra inkomst för oss, säger föreningens ordförande Denny Walthersson.

 Närmar vi oss den dagen då ligaorganisationer som SEF, Föreningen Svensk elitfotboll med totalt 32 klubbar, SHL AB, 14 lag, har spelat ut sin roll – som en följd av A I-tekniken med självstyrande robotar vid idrottens arenor.

SEF och SHL blir mellanhänder som inte längre har någon funktion att fylla för   elitlagen, ja lag i alla divisioner kommer i framtiden att  ”strömma”sin egen idrott och skapa ”betalväggar”.

IFK Norrköping blir starkt kritiserat, Klubben går nu ut med  Information om att det bllir  en större ekonomisk förlust än väntat i det kommande bokslutet. Lägre intäkter och färre spelarförsäljningar än förväntat är skälen. Samtidigt är landslagsspelaren,  Linus Wahlqvis,  mycket kritisk och menar att klubben slarvade bort en övergång när hans förra  radarkamrat, Alexander Fransson ville återvända till klubben, men nobbades av IFK.