Alla måste få en chans att förstå

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.
Människor måste helt enkelt få en chans att förstå, både saken och processen. Beviset är Brexit och – Lars Lagerbäck, hävdar Karin Mattsson – Weijber.
För eller emot – människor måste få en chans att lyssna in och diskutera förändringar. De vill förstå, betonar Karin Mattsson Weijber. Efter Storbritaniens nej till EU mobiliserar nu "Remain" supportrar i London. De protesterat innan marschera till Parliament Square för att visa sitt stöd för EU. Foto: AP och TT

 

Alltsedan Brexit för snart ett par veckor sedan är tidningarna ännu välfyllda med material om ämnet. Jag syftar inte på det som kanske varit mest logiskt att skriva om här, Lasse Lagerbäcks skickliga sätt att skicka hem England från pågående EM i Frankrike (även om Island när detta publiceras nu också själva fått åka hem). 

Ledarskapets betydelse

Själv kunde jag knappt somna efter att ha sett Englands-matchen och lyssnat på alla intervjuer och analyser efteråt. Han har gett oss ett par riktiga lektioner i vad en grupp kan åstadkomma när den arbetar tillsammans mot gemensamma och barriärbrytande mål. 

Och med en ledare som vågar hålla sin linje utan att falla undan för populistiska påtryckningar, eller för som tidigare svensk medias ibland näst intill hånande i sin frustration över att inte lyckas få honom ur balans.

Nej, jag tänker på britternas folkomröstning om utträde ur EU. Sida upp och sida ner går att läsa om vad utfallet kan tänkas få för betydelse ur olika perspektiv: folkligt, mellanmänskligt, demokratiskt, ekonomiskt o s v. 

Kommer EU att falla sönder, kommer Storbritannien splittras? Blir det ens någon Brexit när allt kommer omkring? Det enda vi kan vara säkra på är att vi inte vet. Tiden kommer att få utvisa.

Det ingen politisk ledare bör invänta och låta tiden utvisa är hur vi kunde hamna här. Jag menar inte folkomröstningens utfall, inte heller stödet för EU i allmänhet – utan förtroendet för ”institutioner” och folkvalda ledare i allmänhet. För det är ju vad Brexit-frågan egentligen handlar om.

Makten är överlämnad

Mina ögon fastnar på en artikel i Svenska Dagbladet med rubriken ”EU-kritikerna får ny näring”. Där står att 63,3 procent av det danska folket ville gå med när de röstade om EU-inträde 1972, men att Danmark idag hör till de mest kritiska medlemsländerna. 61 procent av de franska väljarna har tydligen en negativ syn på EU. I Finland ville 56,9 procent ansluta sig när omröstning skedde 1994, och motsvarande siffra här hemma samma år var 52,3 procent. Drygt 50 procent majoritet är verkligen inte mycket i en fråga som har en så genomgripande påverkan på samhälle och individer om EU!

Vad är slutsatserna av detta? Här kommer två förslag från mig. Den ena är att det finns delar av EU-upplägget som definitivt behöver reformeras. Den andra är en folklig frustration över känslan att inte kunna påverka för landet viktiga frågor, därför att makt ”lämnats över” till en institution vars ledare man inte upplever sig ha någon relation till, eller ens känner igen.

Genom åren har jag lärt mig att stora skeenden oftast kan förstås i det lilla. 

RF mer kontrollmyndighet

Trots allt har vi människor inte ”produktutvecklats” särskilt mycket de senaste 500 åren även om vi själva gärna vill tro det – vi har helt enkelt samma basala behov som tidigare. 

Oavsett om vi befinner oss hemma idrottsföreningen, retar upp oss på någon samhällsfråga i Sverige eller råkar vara i Bryssel. Därför tar jag min utgångspunkt i idrottsvärlden, och mina tidigare erfarenheter från Riksidrottsförbundet.

Idag är de flesta större frågor för komplexa för att kunna hanteras och avgöras i debatten i talarstolen på ett årsmöte. För 20 år sedan gick det utmärkt, men så ser inte verkligheten ut längre. Vi måste inse det. 

Av den anledningen, plus att vi behövde skapa en mycket bättre relationer till våra medlemmar (idag 71 specialidrottsförbund inom RF) började vi år 2005 med ordförandekonferenser två gånger per år. 

Lite tillspetsat kan man säga att vi tidigare betedde oss mot våra medlemmar som en kontrollmyndighet snarare än som en medlemsorganisation. 

Ömsesidig förståelse

Det är bara att erkänna att det tog några år innan vi riktigt hittade formerna för dialogen, och vi byggde under tiden också på med andra typer av mötesplatser och sätt att kommunicera. 

En sådan resa blir såklart aldrig färdig och jag vet att RF fortsätter utveckla mötesplatserna, men jag vill ändå påstå att vi åstadkom några saker: Sakfrågor fick en bättre process med större delaktighet och på så vis en behandling som ledde till bättre beslut. 

Vi och våra medlemsförbund fick en ömsesidig ökad förståelse för varandras förutsättningar, vilket ledde till större tillit – och därmed ökad förmåga att lösa just komplexa och svåra problem. 

Och de frågor vi inte knäckte ledde inte till bestående konflikter i samma utsträckning som tidigare, eftersom det trots allt är lättare att acceptera beslut man inte gillar om man fått chansen att påverka och samtidigt lära sig saker. Det i sin tur bäddar för bättre problemlösning i andra frågor.

Människor måste helt enkelt få en chans att förstå, både saken och processen. Sakta men säkert ökar då den tillit och det kitt som är helt nödvändigt för att åstadkomma gemensamma resultat i längden. 

Lyssna, upprepa, lyssna...

Som ledare gäller det att vara road av dessa möten och orka jobba uthålligt med dialogen. Och omvänt – upplever man sig överkörd eller nonchalerad uppstår det ganska snabbt en distansering och i värsta fall förakt för ”de där borta” som beslutar över våra huvuden utan att lyssna.

Precis det har pågått under en längre tid i många länders (medborgares) förhållande till EU, och som jag fått det beskrivet även i den brittiska inrikespolitiken. Britterna är naturligtvis inget undantag, tendensen finns överallt.

Orsak och verkan är egentligen precis desamma som i vilken förening som helst – men det är klart att lösningarna måste vara annorlunda på nationell och europeisk nivå. 

Den politiska 10 000-kronorsfrågan, eller rättare sagt vår gemensamma knäckfråga den kommande tiden, måste vara hur vi kan vända denna trend. Och för allt i världen inte göra nya misstag av t ex karaktären som nu är på väg att drivas igenom över huvudet på befolkningen när det gäller nya storregioner i Sverige. 

Den frågan upprör mig så mycket att jag kanske skriver en egen krönika om ett frapperande omodernt sätt att lösa dagens och morgondagens utmaningar på. Var är debatten om detta?

Lagerbäck, tack!

Men åter till huvudfrågan. Till hur stora frågor kan förstås i det lilla. Och till starka ledare som vågar hålla en linje. 

Tack vare en liten nordisk kompis framfart i en stor lagidrotts europamästerskap är kanske tiden äntligen mogen för oss att se storheten i ett ledarskap som inte bygger på driften att i alla lägen ställa sig själv i centrum, känna var vinden blåser och göra populistiska utspel utifrån det. 

Äntligen har strålkastarljuset riktats på en ledare som förkroppsligar tålamod, tydlighet, ödmjukhet och lagarbete – och som samtidigt har ett extremt starkt fokus på att göra resultat. 

Kom ihåg alla gånger Lars Lagerbäck talat om att allt handlar om att åstadkomma resultat!

Karin Mattsson Weijber

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.
Djurgårdens fotboll redovisar inför kommande årsmöte, onsdagen 13 mars, ett eget kapital på historiskt höga 261,4 miljoner kronor, en  ökning med 51,1 miljoner kronor jämfört med 2022.
Aldrig tidigare har föreningen, bildad 1891, haft en sådan välfylld kassakista.  Av de allsvenska lagen är det endast Malmö FF som presenterar ett högre eget kapital, i storleksordningen 700 miljoner kronor.

Allmänna arvsfonden är mycket viktig, för att inte säga avgörande partl för fler och bättre idrottsanläggningar.i Sverige. Bara under 2023 kom 235 miljoner  den vägen till idrotten..

Därför blir reaktionen kraftig inom idrotts-Sverige när Riksrevisionen något obetänksamt publicerar en granskningsrapport av Allmänna arvsfonden och föreslår att fonden bör avvecklas. 

Den svenska OS-truppen till Paris växer – och ambitioner och förhoppningar gör det samma. Utgifterna också för den delen.

I förra veckan gav SOK klartecken till ett handbollslag, ett bordtennislag, två lagkapper i simning och åtta individuella idrottare.

Det är en idrottslig mobilisering för 100 miljoner.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

- Egentligen har vi inget genuint idrottsintresse, trots att vi åkt både Vasaloppet och sprungit Lidingöloppet, säger Jan Blad,69, företagsledare och gudfader för Amo Handboll, nykomlingar i handbollsligan.

I Alstermo i Kronobergs län finns elit-handbollens mest anonyma lag, men med störst optimism via stor framtidstro. Och med stort stöd av Amokabel, en skandinavisk branschledande koncern med tre kabelbolag som tillverkar olika typer av ledningar och kablar. 

Striden mellan ATG och Svenska Spel fortsätter., Men i en första instans, – Patent- och marknadsdomstolen (PMD), vann ATG. Och nu har även Patent- och marknadsöverdomstolen (PMÖD) dömt till ATG:s förde.

ATG har sedan 1973 registrerat företagsnamnet Aktiebolaget Trav och Galopp hos Bolagsverket. När Svenska Spel 2020 lanserade spel på hästar använde man trots det ordkombinationen ”Trav & Galopp” i sin kommunikation. ATG valde därför att stämma Svenska Spel för intrång i ATG:s företagsnamn.

Den 14 mars släpps podden Radiosporten Hockey och leds av journalisten Magnus Wahlman tillsammans med experten Per Svartvadet. Här ska mixen av intervjuer med stora hockeyprofiler, historierna bortom isen och aktuella händelser ge något den hockeyintresserade publiken inte får någon annanstans.
Radiosporten Hockey med Wahlman och Svartvadet är en podd där lyssnaren i varje avsnitt får höra några av de mest aktuella och tongivande rösterna inom svensk och internationell hockey. Här blandas intervjuer med aktuella och profiler med analyser från programledarna.
Det är nya tider i svensk fotboll, transferintäkter eller intäkter från försäljning av spelare, sätter allt större avtryck i de allsvenska lagens bokslut efter 2023 års säsong.
Nykomlingen BP, som räddade det allsvenska kontraktet via kvalseger mot Utsikten,  redovisar inför årsmötet ett eget kapital på 48,5 miljoner kronor, ett historiskt högt belopp.