Chocken var nästan total. Det här hände i Köpenhamn på en stor konferens för ett tag sen.

Jag erkänna att jag blev minst sagt förvånad. 

Beskrivs som en dinosarie

Att det finns en växande kritik mot idrotten i Sverige är helt uppenbart i min egen studie och något jag stöter på hela tiden, men att detta är välkänt också i övriga Europa kom lite som en överraskning. 

Vi som länge trott att ”vi varit föredömet"... Så är ”vi” i själva verket en dinosaurie.

Nyligen skrev Björn Eriksson i en krönika att det strategiarbete som Riksidrottsförbundet just påbörjat med sikte på år 2025 bland annat grundar sig i den kritik som idag riktas mot idrottsrörelsen och dess oförmåga att leva upp till en rad samhällsmål. 

På RF:s hemsida beskrivs bakgrunden till Strategi 2025 på följande sätt: “Vi lever i en värld stadd i snabb, och accelererande, förvandling. Det svenska samhället ser inte ut som det gjorde när idrottsrörelsen föddes för drygt hundra år sedan. Ändå bygger svensk idrott på i stort sett samma principer som den en gång formades i.”

*Ändå en insikt"

Det visar, tasck och lov, på en insikt som idrottsrörelsen länge saknat. Det är tur att vi börjar inse att det finns brister. Det är helt uppenbart att det krävs uppryckning. 

Det var vid den årliga internationella konferensen via European Association for Sociology of Sport i Köpenhamn som hade Sport in the City – Mobility, Urbanity and Social Change som tema som kritiken riktades mot Sverige. 

Det där med konferensteman brukar förvisso bara vara tomma ord, men många sessioner och presentationer berörde temat. Begreppet sport tolkades brett och innefattade allt från föreningsidrott till aktiva transporter. 

Vid ett tillfälle utbrast en av konferensdeltagarna upprört: ”I denna session har ordet sport inte använts en enda gång. Jag tycker att detta är beklagligt med tanke på att det trots allt är en sportkonferens.” 

Själv tycker jag inte att det är beklagligt. Däremot är det viktigt att vi diskuterar förhållandet mellan sport, idrott och allt det andra som vi hellre talar om. 

E-sport utmanar

Många av de presentationer jag lyssnade på handlade just om det andra, det som ses som ett alternativ till mer traditionell idrott. 

En presentation handlade om hur parken Søndermarken i Köpenhamn, eller Fredriksberg om vi ska vara exakta, utvecklats med löpslingor och aktivitetsplatser för självorganiserad aktivitet, men hur de sett att semi-organiserade grupper och kommersiella aktörer börjat använda de offentliga ytorna för sin verksamhet. 

Flera föredrag behandlade olika aspekter av street-sport, till exempel hur dessa organiserades genom sociala medier, betydelsen av Youtube för dess popularitet och hur det kan uppstå en maktkamp i det offentliga rummet. 

En hel session handlade om hälsosam planering och presentationerna i denna behandlade aktiverande planering med fokus på fysisk aktivitet och aktiva transporter, d v s att gå, cykla eller ta sig fram på ett annat fysiskt aktivt sätt.

Finns en tydlig trend

Den här konferensen är inget undantag, utan snarare ett bevis på en tydlig trend.

Idrottsforskare, planerare med flera, liksom befolkningen, är intresserade av fysisk aktivitet, motion, aktiva transport och folkhälsa i bred bemärkelse och inte bara idrott i snäv bemärkelse. Det är bara för idrotten att gilla detta.

Själv presenterade jag resultat från ett uppdrag om hur idrotten (som i föreningsidrotten) hanteras i den kommunala planeringen som jag genomfört på uppdrag av Riksidrottsförbundet. Nästa krönika kommer att behandla detta.

Ett av resultaten av min studie var att det generellt finns en negativ syn på idrotten bland planerare och att ”idrotten är själva problemet” om idrotten inte kommer till tals i planeringen. 

Och åter, när jag plötsligt från olika håll i publiken hörde under den efterföljande frågestunden att ”den svenska idrotten är inget föredöme” (sa en belgare) och ”den svenska idrottsrörelsen är den värsta dinosaurien av alla idrottsrörelser” (sa en holländare), blev jag betänksam. 

Jag har länge varit kritisk mot idrottsrörelsen (och i Sverige finns det en växande kritik), men jag trodde att svensk idrott (den svenska idrottsmodellen) internationellt sett hade ett gott anseende.