När storklubbar som AIK och IFK Göteborg närmar sig den allsvenska premiären i april med matcher mot Tenhult och Frej har de nordiska grannarna Molde och Midtjylland redan startat vårsäsongen med spel i Europa Leagues sextondelar.

Uppgivet på Twitter

Veckan innan svenska cupens första anonyma gruppmatcher skrällvann Midtjylland mot Man United. Det kan ses som konsekvensen av en avgörande skillnad i inställning och upplägg av spelåret, där svensk fotboll envist fortsätter att gömma huvudet i tjälen.

Svensk Elitfotbolls sportdirektör Stefan Lundin reagerade med ett uppgivet inlägg på twitter, sedan MFF avslutat höstens Champions League-äventyr med ett rekorddystert facit i november och december: Sjaktar (b) 0-4, Paris St-Germain (h) 0-5, Real Madrid (b) 0-8.

”Jag blir allergisk när jag ser MFF spela mot Real Madrid samtidigt som övriga (allsvenska) lag har semester. I november skall alla spela tävlingsmatcher.”

Frustrationen är högst begriplig.

Konservativ självbild

Svensk fotbolls konservativa självbild, att våra planer ligger på samma breddgrad som Sibirien och utesluter en förlängning av säsongen efter månadsskiftet oktober/november, rimmar illa med den anpassade attityden i Norge och Danmark.

Norska Tippeligan har vårpremiär 11 mars, tre veckor innan allsvenskan, och bland de inledande matcherna finns Bodö/Glimt-Sogndal och Tromsö-Start. För den geografiskt obevandrade ligger Bodö 45 mil norr om Östersund, på samma breddgrad som Gällivare. Tromsö är närmare Nordpolen än Murmansk, cirka 25 mil norr om Kiruna.

Bodö/Glimt avslutade förresten höstsäsongen med hemmamatch mot Stabaek den 8 november. Så dags hade spelarna i 15 av allsvenskans 16 klubbar hunnit med två veckors semester i Thailand eller Västindien, medan deras ekonomiskt pressade arbetsgivare inte längre hade några publikintäkter.

Superligan i Danmark, som ju spelas höst-vår, gick på kort vintervila 7 december och startar om den 26 februari. Det innebär ett ligauppehåll på tolv veckor, att jämföra med allsvenskans 22 veckor (!) långa försäsong.

Bedräglig övertygelse

Malmö FF:s lyckade kval till Champions Leagues gruppspel har i kombination med senaste säsongens publiksuccé invaggat svensk elitfotboll i den bedrägliga övertygelsen, att Sverige nu har etablerat positionen som Nordens bästa liga. Men även om allsvenskan hösten 2015 klättrade upp till 21:a plats på Uefas ranking, och passerade Norge (22) och Danmark (24), är det en sanning med modifikation.

Allsvenskans avancemang på Uefa-listan, som baseras på resultaten från de fem senaste säsongerna, förklaras nämligen av att Sverige kunde byta ut ett väldigt svagt facit från 2010/2011. Trots Malmö FF:s lyckosamma kvalspel i Champions League har både Tippeligan och Superligan redan säkrat ett bättre säsongsfacit än allsvenskan från Europaspelet 2015/2016.

Förklaringen är att ligorna i Norge och Danmark tack vare förlängt seriespel under hösten förmådde fortsätta göra bra prestationer i Europa, medan MFF omgående förlorade i kapacitet när nationella tävlingsmatcher byttes mot avslagna träningsmatcher.

Molde slog Celtic borta i november och kryssade mot Ajax i Amsterdam 10 december. Rosenborg, som är Nordens mest framgångsrika Champions League-klubb och vars hemmaplan Lerkendal finns på samma breddgrad som Åre, spelade oavgjort mot St Etienne precis en månad efter den allsvenska upplösningen.

Då slumarade allsvenskan

Midtjylland säkrade avancemang i Europa League via en poäng mot Club Brygge tre dagar före Lucia. Så dags slumrade allsvenskan i en djup Törnrosa-sömn i väntan på de första träningspassen efter nyårsfirandet.

De senaste åren har debatten i svensk elitfotboll mest handlat om att gå över till spel höst-vår och anpassa transferfönstren till övriga Europa. Ännu viktigare är att förlänga säsongen och utnyttja mars och november för seriespel.

I tider då konstgräs gett Norrland tre lag i allsvenskan och de stora bollsporternas säsonger sedan länge överlappar varandra håller det inte längre att världsfrånvänt fokusera på (klimat)problem och uppgivet vända ryggen åt nya möjligheter.

Varför denna tvekan?

Svensk Elitfotboll valde att lägga ned utredningen om återgång till höst-vår, men efter ett lyckat test av cupspel redan i februari måste det nu vara dags att satsa på allsvensk fotboll i mars och november.

Vad är det som får de ansvariga att tveka?

Supporterunionen SFSU har snabbt blivit en maktfaktor och hänvisar till medlemsenkäter, när de bestämt avråder från någon förändring av säsongen – ”vi vet att våra medlemmar inte vill gå på fotboll i mars och november”.

Samtidigt drömmer samma supportrar om lyckade insatser i kvalen till Europacuperna, som kan ge spännande bortaresor och stärka favoritlagens ekonomiska förutsättningar. Men ingenting är säkrare än att svensk elitfotboll halkar efter i utvecklingen, om vi fortsätter att gå i ide under fem månader av året.

Det handikappet kan ingen talangutveckling i världen balansera.