Det är klart att de aktiva drömmer om ett OS på hemmaplan, men bakom ett arrangemang döljer sig så mycket, hävdar Christer Wohlin. Foto: Andreas Hillergren, TT
Tvärtemot vad Sveriges Olympiska Kommittés (SOK) ordförande Mats Årjes anför på DN Debatt den 2/11 så är det skattebetalarna som tar stora risker med ett vinter-OS i Stockholm.
Det är tråkigt när SOK i debatten försöker ”glömma bort” fakta som finns i Internationella Olympiska Kommitténs (IOK) officiella dokument. Fakta som är dokumenterade i Sthlms Stads utredning från 2017. Den utredning som SOK i sitt remissvar accepterade till fullo.
SOK:s budget är underfinansierad
En genomgång av IOK:s dokument visar att SOK:s genomförandebudget redan från början är underfinansierad med drygt 1,8 miljarder kr. Detta trots att Årjes skurit ned SOK:s ursprungliga kostnadsbudget med 500 miljoner kr. (Totalkostnad år 2017 var 13 600 mnkr. Nu 2018 är SOK Årjes totalkostnad på 13 106 mnkr).
I motsats till vad SOK Årjes skriver den 2/11 så står genomförandebudgeten inte på egna ben.
SOK säger att man ”hyr befintliga anläggningar”. Jo visst hyr man, men det ska till en skridskoanläggning för ca 600 mnkr och en skid- och skidskytteanläggning för ca 400 mnkr. Beräkningarna är gjorda av konsulter till Sthlms Stad. Här finns också andra problem. Ingenting är bestämt var dessa anläggningar ska placeras. Etableringarna kräver detaljplaner, geotekniska undersökningar, ett flertal dispenser, tillstånd och domar, så ingen vet idag vad det kommer att kosta. Järfälla kommun, som eventuellt ska etablera skridskoanläggningen, har den 15/11 inte ens en formell förfrågan från SOK. Samma gäller för Sollentuna och skidanläggningen.
SOK förutsätter att det är skattebetalarna som står för kostnaderna.
Kostnad på 7,0 miljarder för ”yttre säkerhet”
Ett krav från IOK är att staten garanterar den ”yttre säkerheten”. I Vancouver-OS 2010 kostade denna enl Sthlms stad 7,2 mdkr. SOK har i sin budget tagit upp 1,460 mdkr för ”inre säkerhet”. Värt att notera är att forskare i Kanada menar att kostnaderna för ”säkerhet” alltid kostar mer än budgeterat.
Alltså är det skattebetalarna som står för kostnaden. Inte IOK. Inte SOK.
Vem ska garantera underskottet?.
IOK kräver att någon/några av intressenterna (stakeholders) garanterar ekonomiska underskottet i OS 2026 i Stockholm. Finns det någon som sagt ja? Där finns ytterligare en stor svaghet i SOK:s upplägg. Så tvärtemot vad SOK-Årjes hävdar så är det idag skattebetalarna som blir garanterna.
Många frågetecken i SOK:s budget
Oskicket att blanda netto och brutto i SOK:s budget försvårar för de intresserade att bedöma trovärdigheten.
Några exempel: Använder man sig av beräkningar baserade på Vancouver-OS revisorsgranskade rapporter så bör SOK sälja sponsorskap för 5,5-6,0 miljarder för att nå SOK:s netto på 3,8 miljarder. Budgeterade försäljning/intäkter från Biljetter, Licenser och merchandise, lotterier och övrigt gör att beräknad kostnad på provision till IOK är alldeles för låg. Hur stor avgiften till SOK för deras ”rättigheter” är, vet bara SOK.
Ändringar av valutakursens beräkningar av amerikansk dollar (USD) i nya siffror från SOK förvirrar.
Årjes anger att ”IOK:s bidrag blir 8,88 mdkr”, ”ett unikt stort bidrag”. 8,88 mdkr motsvarar i Sthlms stads valutaberäkning USD 1 025 miljoner. IOK:s bidrag är USD 925 miljoner. En skillnad på USD 100 miljoner! Räknar man i enlighet med IOK:s uppfattning bort det ”kostnadsneutrala” och ”barterintäkter” återstår ett kontant bidrag från IOK på USD 572 miljoner dvs 4 953 miljoner kronor. SOK:s potemkinkulisser länder inte till heder.
SOK anger lotteriintäkterna till 115 mnkr. Högst troligt är detta en nettosiffra. En jämförelse med Sverigelotten som ägs av föreningslivets bolag ”Folkspel” ger att SOK bör sälja lotter för ca 375 mnkr. Olympialotteriet kommer att ta marknadsandelar från föreningslivet.
Vancouver-OS 2010 sålde 1,5 miljoner biljetter. Av dessa såldes 1,1 miljoner till befolkning i Canada. SOK räknar med att sälja 1,7 miljoner biljetter 2026. Av dessa skulle, baserat på Vancouver-OS, 1,2 miljoner köpas av svenskar. Kom ihåg att Sverige har 1/3 av befolkningen jämfört med Kanada. Jag tvivlar starkt på att man lyckas.
Säljer SOK 50 procent av estimatet blir det intäktsbortfall på 1 000 mnkr.
SOK/Årjes meddelar den 2/11 på DN Debatt att ”budgeten granskats av världens mest erfarna experter. Den är realistisk och det är konservativt beräknade intäkter”. Experterna måste ha haft en dålig dag eftersom de missat de mest uppenbara felaktigheterna i SOK:s budgetering.
Apropå snö och miljö
Enligt Swecos rapport om OS och Paralympics krävs stora mängder snö, vilket innebär utmaningar i Stockholms klimat. Årjes arbetsgivare Skistar ”menar att för att säkra snötillgången krävs tillverkning under och lagring från år 2025. Sweco menar att ”delar av snötillverkningen behöver ske i snöfabrik, vilket är mycket energikrävande och en relativt obeprövad metod”. Eventuellt behövs vattendom för utökat vattenuttag. Så enkelt och miljövänligt som SOK säger är det inte att producera den snö som är nödvändig för tävlingarna i Stockholm.
Integrationstricket
Så berättar Årjes att Vinter OS 2026 skänker stora värden när det gäller viktiga arbeten med integrationen. Hur då? Hur ser den planen ut?
Vad har SOK gjort sedan januari 2017?
Den 11 januari 2019 ska en formell ansökan lämnas till IOK. Då ska 11 sidor tättskrivna avtal gällande garantier vara undertecknade av intressenterna till OS.
IOK har uppmanat SOK till transparens och att värva stockholmarnas stöd. En liten enkät räcker inte. Hade SOK varit seriösa hade man arbetat för en ”folkomröstning” som i Calgary.
Det finns ca 60 omfattande och tidskrävande utredningar/dispenser/domar/avtal mm som Sthlms utredning menar borde ha varit klart nu. Jag kan inte hitta några svar hos SOK.
På mig verkar det som om SOK satte sig i baksätet 2017 och väntade på att chauffören Karin Wanngård skulle skjutsa OS 2026 i Stockholm fram till IOK
Skriv kommentar