Förr i tiden var det enklare. Det bästa laget, eller lagen, gick automatiskt upp i högsta serien. Hade man vunnit den näst högsta serien skulle man självklart få spela i eliten kommande säsong.

Och lika självklart var det motsatta. Det sista, eller de sista, lagen åkte automatiskt ur högsta ligan, för att ge plats för de som skulle upp.

Enkelt och klart. 

En lång säsong med ett stort antal matcher avgjorde vilket lag som var starkast, och vilket som inte platsade i den högsta ligan. Kom man tvåa, eller trea, kunde man få möjlighet att kvala mot det lag som kom näst sist i högsta ligan, och oftast vann laget från den högre ligan i kraft av rutin och snabbhet.

Inte alls klart, då väntar kval

Men tittar man på ex hockeyn idag, räcker det inte med att vinna näst högsta ligan. Efter hela säsongen måste man i alla fall spela i bäst av fem med den som kom tvåa. Vilket kan betyda att tvåan går upp, medan ettan blir kvar. En lång säsong spelar alltså ingen som helst roll.

Och redan innan säsongen är slut, ska förbundet ha kontroll på pengarna, fundera ut om man klarar elitlicensen eller inte. 

De allra flesta hockey- och många idrottsklubbar är uppdelade på en idrottsförening och ett aktiebolag. För bara två säsonger sen särredovisades dessa till förbundet för licensprövning. Men huxflux beslutade hockeyförbundet att det skulle vara koncernredovisning, dvs IF och AB skulle samredovisas. IF, med ungdomsspelare och ofta damerna också, har inte så mycket pengar, det blir minus, som drar ner AB som har herreliten. Och vips hotas fler av klubbarna i eliten och näst högsta ligan att inte få klartecken från förbundet.

Är detta bra eller dåligt? 

Bara pengar till de bästa

Varken delar av hockeyklubbarna och innebandyklubbarna tycker uppenbarligen att det är lysande att de lag som redan finns i högsta ligan ska få alla pengarna från tv-rättigheterna, och cementera sin plats. Det bygger inte fler spelare, bygger inte nytt intresse och bygger framförallt inte jämnare serier. Dvs totalt motsatt synsätt som NHL, hockeyns stora förebild, har.    

Men i dessa fall är förbunden totalt tondöva. Och vad händer med tondöva förbund på sikt?

Ja, titta på bandyn. Bandyn slåss för sin överlevnad, ett VM blir i bästa fall notiser i de stora tidningarna, många klubbar redovisar inte rena siffror, unga bandyspelare går att räkna på ena handen och både högsta ligan och landslaget blir ganska ovidkommande, utom i vissa delar av landet.

Det är inget som idrotten mår bra av.

Och det är viktigt för hela samhället att idrotten mår bra. Inte bara för folkhälsan.

Så, kära förbund. Ta ut öronpropparna och lyssna på klubbarna. Alla klubbar, inte bara de med pengar. Innan det är för sent.