Stockholmspolitikerna, och alla 19 kommuners borgarråd, har nästan undantagslöst en sak gemensamt; de vill inte lägga en enda krona i att bygga idrottsarenor (om den inte heter Friends eller Tele2) och de vill att alla ideella krafter i idrottsrörelsen ska ha hela ansvaret. Det blir billigast så. Oftast är de m-märkta, och vad de vill göra är 1) locka till sig näringslivet 2) sälja ut befintlig verksamhet till privata aktörer. Ja det kanske är samma sak, om man ska vara ärlig.

Kommunerna har också på något konstigt sätt lyckats komma undan lagkravet på att där det byggs bostäder, ska det också byggas plats för lek och idrott.

När RFs generalsekreterare Stefan Bergh kommenterar siffrorna som visar att unga pojkar idrottar i allt mindre utsträckning, tror han att det beror på att nyanlända inte ställer sina barn i kö på samma sätt som infödda svenskar.

Och där är han ju helt fel på frågan. Det är inte köerna som är problemet, det är politikerna som inte fattar att idrottsrörelsen inte kan ta ansvaret för alla dessa barn och ungdomar om det inte finns någonstans att vara.

Johan Ulveson, skådespelaren, gjorde för många år sen en helt underbar sketch, där han spelar aktivist långt ut på högerkanten, men där hans grundfras är "vi har ingen lokal".

Den frasen är sanningen för idrottsrörelsen, och inte minst i Stockholm. För det är skamligt hur illa Stockholm, Solna och de flesta andra kommunerna runt huvudstaden behandlar sina unga, sina barn och sina idrottsklubbar. Klubbarna kan inte lösa politikernas problem (om de kommit till den insikten att de är de som är problemet), men det verkar väldigt lätt för den politiska ledningen att skylla på andra, och då företrädesvis idrottsklubbarna.

Om du inte själv gillar idrott och sport som borgarråd, borde du i alla fall ha förståndet att lyssna och förstå idrotten och den enorma insats den gör för hela samhället i förebyggande syfte. Nej, det handlar inte om enstaka elitsatsningar. Det handlar faktiskt om att idrotten tar hand om alla de barn och unga som inte har någonstans att vara, och ingenting att göra, om det inte var så att idrotten samlade upp dem. Men då behöver de en lokal.

Och i Stockhom behövs inte en lokal, det behövs flera hundra. Och det, kära politiker, är en väldigt angelägen fråga, som kräver beslut. Idag.