De som medverkande i panelen vid seminariet representerade ishockey, taekwondo och kanot, vilka utgör idrotter med olika förutsättningar. Därtill medverkade två idrottspsykologer. 

Bland utmaningarna nämndes att skapa anpassade träningsupplägg. För t ex taekwondons del handlar det om att endast träffas digitalt och istället låta de aktiva genomföra sin träning på egen hand. För ishockeyns del rör det sig om att tänka nytt kring vilka aktiviteter som kan utövas och främst att genomföra dessa i mindre grupper. 

Förmågan att motivera

Eftersom de aktiva i fråga tränar på hög nivå var en av utmaningarna att skapa utmaningar och kickar som motiverar och engagerar idrottarna i dessa tider utan tävlingar och läger, som annars utgör helt avgörande och motiverande inslag. En annan utmaning är att hålla sig till målen och se framåt utan att man vet hur framtiden ser ut. När kommer tävlingar att kunna hållas? Kommer de stora mästerskapen verkligen att äga rum nästa år? 

Under rådande omständigheter mister en del av de elitaktiva motivationen att upprätthålla sin träning medan andra riskerar att träna för mycket eftersom de inte har något annat att göra. Webbinariet visade på betydelsen av idrottspsykologer i dessa tider. Utöver problem med bristande motivation är det vanligt att existentiella frågor uppstår. Även om tränare måste vara beredda att hantera en del frågor utöver själva idrottandet, visar det på ett behov också av annan kompetens. Här har Malmö Idrottsakademi erbjudit de elitidrottare som är kopplade till kompetenscentret extra stöd.  

Även om utmaningarna är flera vittnade de medverkande om en positiv inställning bland de aktiva och deras tränare. Det finns en stor förståelse och anpassningsförmåga. Det annorlunda börjar bli normaliserat. ”Det flyter helt enkelt på bra”.

Nu har vi chans att lära oss

Kanske är det till och med så att vi kan lära oss av rådande situation. Krisen vi just nu befinner oss i är problematisk men efteråt kommer vi att kunna vässa såväl vår beredskap som idrottsliga verksamheterna. De medverkande tränarna pekade en rad saker:

När det gäller själva träningen lyftes träning i mindre grupper som positivt då det ger högre kvalitet och mer fokus. Vidare hade många av de aktiva upptäckt att det fanns en stor mängd inspiration, exempel och material att hämta digitalt. De har lärt sig att tänka utanför boxen och bli mer självständiga i förhållande till sin träning, menade tränaren. 

En annat medskick var att alltid ha beredskap och planer för olika scenarier och vara flexibel och förändringsbenägen i förhållande till dessa. Det gäller såväl tränare som aktiva. Detta kanske inte alltid har varit idrottens främsta paradgren, men nu kanske det kan bli det.

Sist men inte minst: ”Ibland finns det saker som är viktigare än idrott”.