Från ungdomligt mod till Zlatans begär

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.

Det var länge sedan man såg en så talangfull svensk landslagstrupp i fotboll.

Och det bästa av allt: lite här och var i TV-utbudet ser man svenskar i bra lag och internationellt viktiga matcher.

Det borde på sikt ge Janne Andersson möjligheten att utveckla och skapa ett synnerligen intressant och sevärt lag. Här finns teknik, spelförståelse och ungdomligt mod i massor.

Men en annan verklighet är också alldeles uppenbar; i detta Nations League, som jag inte vet riktigt hur vi skall förhålla oss till, ligger Sverige sist i sin grupp, efter Frankrike, Portugal och Kroatien. Fyra matcher spelade, inte en enda poäng, ett enda inspelat mål.

Det har stundtals varit en klasskillnad vi inte brukar se - och till Sveriges nackdel.

Nu skall Sverige mjuka upp och testa lite nytt mot Danmark den 11 november och sedan kommer den allra viktigaste matchen mot Kroatien hemma den 14:e och landslagssäsongen avslutas den 17 november mot Frankrike i Paris. 

En gyllene generation

Det som hänt sedan det oväntat goda utfallet under VM i Ryssland för två år sedan är att ett antal spelskickliga talanger presenterat sig men att det som då varit ramverket - det stabila försvarsspelet - dessvärre blivit sämre. 

Vi har sett några rätt vemodiga insatser i backlinjen på senare tid.

Det är kanske så en generationsväxling idag ser ut. Det vimlar, i vanlig ordning, om begåvade och fräscha mittfältare, svårare att få fram en riktig skarpskytt (som norske Haaland t ex) och innerbackar som pallar att ta loven av internationella toppforwards.

Janne Anderssons sista trupp för året innehåller en rad spännande spelare, inte minst tre från den gyllene generationen födda 1999. Den senaste i raden: danska Midtjyllands Jens Cajuste. En välväxt, pådrivande, modern mittfältare som i höst också fått känna på spel i Champions League, världens bästa klubbtävling med toppspelare från alla världsdelar. Han kunde valt USA, han valde Sverige. Vem gör inte det i dessa trumpna tider. 

Ingen kan skylla den nuvarande förbundskapten för att hålla tillbaka talangerna som vuxit till sig i bra ligor. De andra två 99-orna, Alexander Isak i spanska Real Sociedad (Europa League) och Mattias Svanberg i italienska Bologna tycks redan vuxit sig fast i den blågula myllan.

Dejan Kulusevski (f. 2000)  har tagit imponerande kliv på kort tid från Parma till Juventus, där han borde utnyttjas bättre och kommer att bli en drivande kraft i landslaget för lång tid.

Dags för Jesper

Jordan Larsson, som en gång i pojkåren ”tvingade” pappa Henrik att göra come back i landslaget därför att han ville se honom i den blågula tröjan (jag älskar den historien), har etablerat sig i Spartak Moskva och ”överlevde” sin första nominering till landslaget och finns kvar i truppen. Född 1997. 

Kristoffer Olsson (f. 1995) , har gått från en stursk tonåring med obegränsat självförtroende och stort risktagande i sitt spel, till en omdömesgill spelmotor på mittfältet. 

Jag hade gärna sett att Allsvenskans mest uppmärksammade spelare i våras, Jesper Karlsson (f. 1998), nu i nederländska AZ Alkmaar, också fått chansen den här gången. I varje fall i uppmjukningsmatchen mot Danmark. Han har egenskaper i sitt sätt att nosa upp måltillfällen och vara konsekvent i straffområdet, som skulle krydda den här landslagsupplagan. Hans tid kommer men är nog redan här. Nu spelar han också i Europa League och får internationell skolning. Det är många svenska talanger just nu som får möjlighet att nosa på spel utanför (ovanför) det nationella ligaspelet.

Glädjande nog ser Emil Forsberg i Leipzig åter hungrig och fräck ut. Han gjorde en fin match när hans Bundesligalag slog ett lite desarmerat PSG i Champions League och fick förtroendet att avgöra på straff.

Visst, Sverige har en hel mängd fotbollstalanger ute i ligor som inte utvecklar dem nämnvärt, många hade säkert mått bättre med några allsvenska år till i ryggen, men det är flera än vanligt som syns och märks, som utmärker sig i bra lag.

Zlatan hävdar sig

Vi får se vad det i förlängningen betyder för Janne Anderssons landslag och i det Europamästerskap för landslag som, om det nu blir möjligt, skall avgöras nästa år. Det blir en märklig turnering - ett vansinnesprojekt om ni frågar mig - med spel i elva länder. UEFA tycks hålla fast vid denna spelform ännu så länge men det är inga fotbollspampar som styr längre, det är en envis jävla virus som möjligen kan tvinga till EM-spel i ett inte alltför nedsmittat land eller inte spelas alls. Inget kan idag säkert veta.

Nej, vi skall inte glömma att det finns en svensk till som utmärker sig i den internationella fotbollen. Det Zlatan Ibrahimovic som 39-åring gör i AC Milan, nu ett topplag igen i italienska ligan, är högst anmärkningsvärt. Vi är väl inte förvånade - Zlatan har alltid gjort det oväntade och alltid älskat att förbluffa med sitt omättbara hävdelsebehov. Han är fortfarande rapp i sitt löpsteg, spelsinnet är ungt, han är urstark i straffområdet. 

Det är inga magiska nummer längre, han tappar bollen till lite kvickare motståndare lite oftare men han lyfter Milan med hela sin person och det är beundransvärt.

En påhittad relation

En rubrik på Aftonbladets hemsida häromdagen: ”Sprickan mellan Janne och Zlatan.”

Klickjournalistik utan någon som helst relevans.

Det har aldrig funnits, kommer aldrig att finnas någon spricka mellan Janne och Zlatan. Det har aldrig funnits något förhållande över huvudtaget. Det är fyra och ett halvt år sedan Zlatan förklarade på direkt fråga från Janne att det var slutspelat i landslaget för hans del. 

Det enda (enkelriktade) förhållande som därefter funnits är rena oförskämdheterna från Zlatans sida, beskyllningar med rasistiska undertoner, att Janne inte skulle välja spelare med utländsk bakgrund, som var falska redan när de uttalades.

Jag ser (och hör) med förtjusning hur lätt Janne avvärjer varje försök från dagens hysteriskt klicksökande jägare ur presskåren, att få honom att kommentera Zlatans utspel och försåtliga tweets. Det är en icke-fråga för honom, död materia som desperat försöker livnära sig själv. 

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.
AIK Fotboll har presenterat sitt bokslut för 2023 och det är nedslående. AIK går back med inte mindre än 21 miljoner efter skatt.
Jämfört med 2023 år är det ett minus på 44,5 miljoner och största skälet är ökade driftkostnader.  77,3 miljoner i fjol mot 53 miljoner 2022.
AIK:s rörelseresultat blev minus 27,8 miljoner kronor, att jämföra med plus 16,7 miljoner kronor 2022.

Slumpen eller ett tecken i skyn…. För 14 dagar sedan sa Ola Serneke ja till att stanna som huvudsponsor till IFK Göteborgs fotboll. I ett tillägg i pressreleasen antyddes att den kreative byggherren skulle titta på en framtida arena för Blåvitt. Och nu talar Petter Stordalen och låter förstå att han kan stå till tjänst när Göteborg, enligt honom får en ny arena. Han tycker att det är mycket angeläget och vill bidra. 

Vi kallar den årets viktigaste gala. 11 april är det åter dags att hylla alla de vardagshjältar och ideella krafter som gör vårt föreningsliv möjligt.
– Jag kan inte tänka mig ett finare uppdrag, säger Carina Olofsson, projektledare på Folkspel för Årets Eldsjäl.
Och nu är finalisterna utsedda. Här är alla namnen.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

- Egentligen har vi inget genuint idrottsintresse, trots att vi åkt både Vasaloppet och sprungit Lidingöloppet, säger Jan Blad,69, företagsledare och gudfader för Amo Handboll, nykomlingar i handbollsligan.

I Alstermo i Kronobergs län finns elit-handbollens mest anonyma lag, men med störst optimism via stor framtidstro. Och med stort stöd av Amokabel, en skandinavisk branschledande koncern med tre kabelbolag som tillverkar olika typer av ledningar och kablar. 

Striden mellan ATG och Svenska Spel fortsätter., Men i en första instans, – Patent- och marknadsdomstolen (PMD), vann ATG. Och nu har även Patent- och marknadsöverdomstolen (PMÖD) dömt till ATG:s förde.

ATG har sedan 1973 registrerat företagsnamnet Aktiebolaget Trav och Galopp hos Bolagsverket. När Svenska Spel 2020 lanserade spel på hästar använde man trots det ordkombinationen ”Trav & Galopp” i sin kommunikation. ATG valde därför att stämma Svenska Spel för intrång i ATG:s företagsnamn.

Alla TV-tittare med sporteintresse kan se fram emot ett inbjudande 2024 med många sändningar där licens-tv gör det möjligt att se ett jättelikt utbud.

Eurovision Sport, dit SVT hör, planerar för ett spännande utbud, med några av sportens främsta evenemang och här är det inte nödvändigt med några betal-kort..Tijuvtitta redan nu och inse att SVT kommer att bjuda på åtskilliga sändningar.

Efter 62 minuters spel i allsvenskan för AIK förra säsongen såldes 16-årige Jonah Kusi-Asare på torsdagen till tyska mästarlaget Bayern München för 73 miljoner kronor, inklusive bonusar.

Det är den femte dyraste övergången genom tiderna från allsvenskan och är ännu ett exempel på hur allsvenska klubbar blir allt rikare på försäljning av unga spelare.