Från ungdomligt mod till Zlatans begär

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.

Det var länge sedan man såg en så talangfull svensk landslagstrupp i fotboll.

Och det bästa av allt: lite här och var i TV-utbudet ser man svenskar i bra lag och internationellt viktiga matcher.

Det borde på sikt ge Janne Andersson möjligheten att utveckla och skapa ett synnerligen intressant och sevärt lag. Här finns teknik, spelförståelse och ungdomligt mod i massor.

Men en annan verklighet är också alldeles uppenbar; i detta Nations League, som jag inte vet riktigt hur vi skall förhålla oss till, ligger Sverige sist i sin grupp, efter Frankrike, Portugal och Kroatien. Fyra matcher spelade, inte en enda poäng, ett enda inspelat mål.

Det har stundtals varit en klasskillnad vi inte brukar se - och till Sveriges nackdel.

Nu skall Sverige mjuka upp och testa lite nytt mot Danmark den 11 november och sedan kommer den allra viktigaste matchen mot Kroatien hemma den 14:e och landslagssäsongen avslutas den 17 november mot Frankrike i Paris. 

En gyllene generation

Det som hänt sedan det oväntat goda utfallet under VM i Ryssland för två år sedan är att ett antal spelskickliga talanger presenterat sig men att det som då varit ramverket - det stabila försvarsspelet - dessvärre blivit sämre. 

Vi har sett några rätt vemodiga insatser i backlinjen på senare tid.

Det är kanske så en generationsväxling idag ser ut. Det vimlar, i vanlig ordning, om begåvade och fräscha mittfältare, svårare att få fram en riktig skarpskytt (som norske Haaland t ex) och innerbackar som pallar att ta loven av internationella toppforwards.

Janne Anderssons sista trupp för året innehåller en rad spännande spelare, inte minst tre från den gyllene generationen födda 1999. Den senaste i raden: danska Midtjyllands Jens Cajuste. En välväxt, pådrivande, modern mittfältare som i höst också fått känna på spel i Champions League, världens bästa klubbtävling med toppspelare från alla världsdelar. Han kunde valt USA, han valde Sverige. Vem gör inte det i dessa trumpna tider. 

Ingen kan skylla den nuvarande förbundskapten för att hålla tillbaka talangerna som vuxit till sig i bra ligor. De andra två 99-orna, Alexander Isak i spanska Real Sociedad (Europa League) och Mattias Svanberg i italienska Bologna tycks redan vuxit sig fast i den blågula myllan.

Dejan Kulusevski (f. 2000)  har tagit imponerande kliv på kort tid från Parma till Juventus, där han borde utnyttjas bättre och kommer att bli en drivande kraft i landslaget för lång tid.

Dags för Jesper

Jordan Larsson, som en gång i pojkåren ”tvingade” pappa Henrik att göra come back i landslaget därför att han ville se honom i den blågula tröjan (jag älskar den historien), har etablerat sig i Spartak Moskva och ”överlevde” sin första nominering till landslaget och finns kvar i truppen. Född 1997. 

Kristoffer Olsson (f. 1995) , har gått från en stursk tonåring med obegränsat självförtroende och stort risktagande i sitt spel, till en omdömesgill spelmotor på mittfältet. 

Jag hade gärna sett att Allsvenskans mest uppmärksammade spelare i våras, Jesper Karlsson (f. 1998), nu i nederländska AZ Alkmaar, också fått chansen den här gången. I varje fall i uppmjukningsmatchen mot Danmark. Han har egenskaper i sitt sätt att nosa upp måltillfällen och vara konsekvent i straffområdet, som skulle krydda den här landslagsupplagan. Hans tid kommer men är nog redan här. Nu spelar han också i Europa League och får internationell skolning. Det är många svenska talanger just nu som får möjlighet att nosa på spel utanför (ovanför) det nationella ligaspelet.

Glädjande nog ser Emil Forsberg i Leipzig åter hungrig och fräck ut. Han gjorde en fin match när hans Bundesligalag slog ett lite desarmerat PSG i Champions League och fick förtroendet att avgöra på straff.

Visst, Sverige har en hel mängd fotbollstalanger ute i ligor som inte utvecklar dem nämnvärt, många hade säkert mått bättre med några allsvenska år till i ryggen, men det är flera än vanligt som syns och märks, som utmärker sig i bra lag.

Zlatan hävdar sig

Vi får se vad det i förlängningen betyder för Janne Anderssons landslag och i det Europamästerskap för landslag som, om det nu blir möjligt, skall avgöras nästa år. Det blir en märklig turnering - ett vansinnesprojekt om ni frågar mig - med spel i elva länder. UEFA tycks hålla fast vid denna spelform ännu så länge men det är inga fotbollspampar som styr längre, det är en envis jävla virus som möjligen kan tvinga till EM-spel i ett inte alltför nedsmittat land eller inte spelas alls. Inget kan idag säkert veta.

Nej, vi skall inte glömma att det finns en svensk till som utmärker sig i den internationella fotbollen. Det Zlatan Ibrahimovic som 39-åring gör i AC Milan, nu ett topplag igen i italienska ligan, är högst anmärkningsvärt. Vi är väl inte förvånade - Zlatan har alltid gjort det oväntade och alltid älskat att förbluffa med sitt omättbara hävdelsebehov. Han är fortfarande rapp i sitt löpsteg, spelsinnet är ungt, han är urstark i straffområdet. 

Det är inga magiska nummer längre, han tappar bollen till lite kvickare motståndare lite oftare men han lyfter Milan med hela sin person och det är beundransvärt.

En påhittad relation

En rubrik på Aftonbladets hemsida häromdagen: ”Sprickan mellan Janne och Zlatan.”

Klickjournalistik utan någon som helst relevans.

Det har aldrig funnits, kommer aldrig att finnas någon spricka mellan Janne och Zlatan. Det har aldrig funnits något förhållande över huvudtaget. Det är fyra och ett halvt år sedan Zlatan förklarade på direkt fråga från Janne att det var slutspelat i landslaget för hans del. 

Det enda (enkelriktade) förhållande som därefter funnits är rena oförskämdheterna från Zlatans sida, beskyllningar med rasistiska undertoner, att Janne inte skulle välja spelare med utländsk bakgrund, som var falska redan när de uttalades.

Jag ser (och hör) med förtjusning hur lätt Janne avvärjer varje försök från dagens hysteriskt klicksökande jägare ur presskåren, att få honom att kommentera Zlatans utspel och försåtliga tweets. Det är en icke-fråga för honom, död materia som desperat försöker livnära sig själv. 

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

SHL-laget Örebros tidigare vice ordförande och sportchef, Mikael Lindqvist, tidigare Fahlander, 49 år, dömdes på tisdagen av Örebro tingsrätt till tre år och sex månades i fängelse, i tre fall av grova skattebrott, samt fem års näringsförbud. Han var under flera säsonger, 2010-2014, ishockeylagets största sponsor.

På lördag, 30 mars, inleds 100 års jubilerande allsvenskan i fotboll, i en tid när våld och allvarliga incidenter på läktaren har ökat kraftigt. Ansvariga inom polisen talar till och med om att supporters till  lag från Stockholm, Göteborg och Malmö har ”radikaliserats” och inte är främmande för omstörtande verksamhet.Enligt en kartläggning av SVT har 224 personer tillträdesförbud till den allsvenska premiären.

Sverige behöver en smalare och mer centraliserad elitidrott. Det anser danska Idrottens Analysinstitut (Idan), i en utvärdering som presenteras i ny regeringsrapport från Centrum för idrottsforskning (CIF).
– Idans analys är viktig i ett läge där svensk idrott kommit till ett vägskäl. Vägvalet påverkar inte bara elitidrottens framtid, utan idrottsrörelsen i sin helhet, säger CIF:s utredare Johan R Norberg.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

- Egentligen har vi inget genuint idrottsintresse, trots att vi åkt både Vasaloppet och sprungit Lidingöloppet, säger Jan Blad,69, företagsledare och gudfader för Amo Handboll, nykomlingar i handbollsligan.

I Alstermo i Kronobergs län finns elit-handbollens mest anonyma lag, men med störst optimism via stor framtidstro. Och med stort stöd av Amokabel, en skandinavisk branschledande koncern med tre kabelbolag som tillverkar olika typer av ledningar och kablar. 

Sedan starten 1991 har den ideella organisationen Folkspel, via främst BingoLotto och Sverigelotten, betalat ut uppemot 18 miljarder till svenskt föreningsliv.  Men det är inte nog.nu startar Folkspel Joyna, ett nytt digital tlotteri.

Den 14 mars släpps podden Radiosporten Hockey och leds av journalisten Magnus Wahlman tillsammans med experten Per Svartvadet. Här ska mixen av intervjuer med stora hockeyprofiler, historierna bortom isen och aktuella händelser ge något den hockeyintresserade publiken inte får någon annanstans.
Radiosporten Hockey med Wahlman och Svartvadet är en podd där lyssnaren i varje avsnitt får höra några av de mest aktuella och tongivande rösterna inom svensk och internationell hockey. Här blandas intervjuer med aktuella och profiler med analyser från programledarna.
Köp – och säljfesten rasar med oförminskad intensitet i hockeyns högsta divisioner. Vad som tidigare dementerats med eftertryck blir den här årstiden till sanningar. Kontrakt rivs, och nya skrivs. 
Att SHL-lag har spelare i karantän, och vägrar  tillträde till omklädningsrum, har mindre betydelse – bara kontraktssumma och längd är tilltalande.