Inte ens SvT - som normalt sett är så skitnödiga att de så fort de nämner ett bilmärke måste påpeka att det finns flera bilmärken - förmådde, när de på onsdagsmorgonen tog ett varv till om den nu också internationellt uppmärksammade tuppfäktningen i TV6, se brett och neutralt på saken. Allt handlade om Janne Andersson, ingenting om anstiftaren till bråket.

Två gjorde ett dåligt jobb

Låt mig för tydligheten skull säga; det några av oss bevittnade efter Sveriges 5-0-seger över Azerbajdjan var en duell mellan två personer som för dagen inte klarade av det jobb de var satta att göra. De kunde inte hantera sina känslor. i skarpt läge. 

Den ene av kombattanterna har gått ut och sagt att han skäms, att han gjorde ett skitdåligt jobb, att han mår illa av att se det som skedde. 

Den andre kan aldrig glömma. Det borde han nog försöka göra. Men de som betalar hans lön (vem det nu är, TV6 hette i alla fall kanalen jag tittade på) bör verkligen rannsaka sig själva.

Det vi såg var nämligen inte bara en förbundskapten som hetsades till svordomar, övertoner och tappade fattningen. Det var en monumental kollaps av det sändande TV-bolaget.

Inslaget kan användas som ett avskräckande exempel där man lär ut hur en intervju  inte skall gå till.

Det blir inte bättre när en okunnig morgonstudio i SvT tar upp händelsen och bjuder in två gäster som båda tycker likadant och inte alls ser hur det totalt brister i kunnande och styrning när intervjun görs.

En konfrontation

I en intervju - i TV-sammanhang ofta på mycket begränsad tid - gäller det att hinna ställa så många bra frågor som möjligt för att få så många bra svar som tiden medger. Har man i bagaget frågor som man anar kan väcka känslor, eller ilska hos intervjuobjektet sparar man dem till sist för att inte sabba hela jobbet.

TV6 hade vid tillfället en programledare i form av Niklas Jihde och tre bisittare, f d landslagsspelarna Fredrik Ljungberg och Sebastian Larsson samt Bojan Djordjic, landslagsspelare på ungdomssidan en gång i tiden. Janne Andersson kom till studion som gäst för att intervjuas. Han fick inte en enda fråga under hela besöket.

Det måste betraktas som ett totalt medialt fiasko. 

Eller som TV-reportern Fouad Youcefi säger när han i en intervju med Expressen lägger skulden på Bojan Djordjic för att ha initierat bråket genom att göra sig skyldig till ”intervjutekniska dödssynder” med ”laddade ord, flera frågor i en, påståenden utan frågor”.

Vad jag hittills sett har ingen från ansvarig utgivare (Viasat) kommenterat den rent journalistiska härdsmältan. Allt handlar bara om Janne Andersson som tyvärr tappade fattningen, lockades in i en tuppfight när han inte fick tillfälle att svara på sansade frågor. Hans sämsta dag på det som också tillhör jobbet.

Det var ingen intervju

Det räcker inte, om man skall stå i en TV-studio, att kunna offsideregeln och förklara skillnaden mellan en wing-back och en vanlig gammal hederlig back. Om det skall ställas frågor - och för denna svåra konst är inte f d fotbollspelare skolade och vad jag förstår sker ingen som helst utbildning i den konsten hos TV-kanalerna - bör det göras av proffs. 

Man blir inte journalist över en natt. Mottot tycks vara: Se där, ännu en spelare som slutat i landslaget, honom plockar vi in i studion! 

Niklas Jihde var programledare. Hans ansvar är tungt. Han skall ställa frågorna. Nu gick ordet till den alltid provokative, högljudde, arge Bojan som alltid pratar tre gånger så mycket som alla andra och han kunde inte formulera an rak fråga i all enkelhet. Inlindad i lite hövlighet (se där ett bra tips!) kunde han frågat: 

”Grattis Janne, vilka lyckade byten, lockar det dig att ge t ex Jesper Karlsson mera speltid framöver”?

Och så måste man göra en paus, låta intervjuoffret hinna reflektera och svara och inte fortsätta mangla på med arg blick och insinuanta påstående för att få stöd för sin egen tes. 

Niklas Jihde borde direkt avbrutit: ”Vänta nu Bojan och låt Janne svara.” 

Hur jävla svårt kan det vara. Han lät bara käftande pågå. Bra TV? Nej, nej, beklämmande dålig TV.

I SvT i morse använde man också ordet ”intervju”. Det var ju ingen intervju. Dags för utbildning där också.

- - -

PS: Med allt detta sagt; även om du möter mediafolk som inte kan sitt jobb. Gör inte som Janne. Han gör säkert inte om det heller.

Och en sak till; att fullkomligt obefogat kalla en människa rasist (som Bojan indirekt gör) är också en sorts rasism.

Men allra värst; att missbruka det ordet är ett hån mot alla dem som verkligen utsätts för detta vidriga brott.