Tittar man på klubbarnas ekonomi är det tydligt; sju av de åtta klubbar som säkrade sig en plats i åttondelarna (de övriga 16 kvalificerade lagen möts i utslagsgivande 16-delar) finns med bland världens tio rikaste fotbollsklubbar. I pund räknat (det står i 12,23 så ni får räkna själva om ni vill ha svenska kronor) ser inkomstlistan ut på följande sätt: (klubbarna i den ordning de placerade sig): Arsenal (438 miljoner pund), Bayern München (653), Liverpool (701), Tottenham (523), Chelsea (568), Barcelona (638), Sporting Lissabon (102), Manchester City (731).

Det omöjliga hände

Det är ingen överraskning, det är ingenting nytt; världens samlade spelarbegåvningar och världens mest investerade miljarder på ett och samma ställe (både orsak och verkan) borde också ge resultat. Men det finns storklubbar på samma nivå som de åtta nämnda - som Real Madrid, Inter, PSG, Juventus - som tvingas till ytterligare kvalspel för att ta sig in i kampen om Europatiteln.

Det är i detta sammanhang, i resonemanget kring fotbollsadelns exklusiva möjligheter och glamorösa tilltag, som den lilla norska klubben Bodö/Glimt tränger sig in. Ekonomin är med nordiska mått mätt imponerande. Siffrorna från 2024 ligger på 700 miljoner kronor enligt siffror från 2024. Men sedan dess har framgångarna fortsatt i Champions League och nu är alltså laget, som nummer 23 av 36 klubbar, klart för fortsatt spel. 16-delsfinal.  Och med en omsättning som närmar sig en miljard.

Det Bodö/Glimt (mitt nya favoritlag; eventuellt söker jag norskt medlemsskap i veckan)  gjort är något av det mest enastående som en nordiskt lag presterat. Med två omgångar kvar och med tre inspelade poäng kunde vi konstatera; de måste upp på nio för att ha en chans att komma med bland de 24 som går vidare. Seger krävs i de två avslutande omgångarna. Motståndarna: Manchester City och Athletico Madrid. Alltså; det kunde ju, hur man än räknar och resonerar, inte gå. Det gick och det är det mest häpnadsväckande som hänt i nordisk klubbfotboll, ja, kanske någonsin.

Ett steg längre

Sett till hur fotbollslandskapets nydanare, arkitekter och finansiärer byggt och organiserat har de mindre bemedlades chanser krympt. Några få stora klubbar förfogar över de bästa spelarna från hela världen och de starkaste ekonomiska resurserna. 

Så med detta i bakhuvudet är det som Bodö/Glimt presterat kanske det största och svåraste en nordisk klubb överhuvudtaget gjort, Malmö FF:s Europacupfinal och IFK Göteborgs UEFA-cupsegrar inräknade. Malmö slog ut polska Wisla Krakow och österrikiska Austria Wien för att nå finalen mot Nottingham. Bodö/Glimt fick slå Manchester City med 3-1, Athletico Madrid med 2-1 på bortaplan för att bli nummer 23. Så mycket svårare är det idag. 

MFF och Göteborg kom också med en ny aggressiv, omkomplicerad men konsekvent fotboll med hög press, lojal support, sammanhållning, krigande, löpande och chockade en massa lag som inte ville överge fotbollens skönhet och konstnärliga lättja. Bodö/Glimt har tagit allt det där urnordiska och lagt till ett överraskande skickligt passningsspel, ett listigt rörelseschema, ett effektivt utnyttjade av lediga ytor och fria passager. Försvarar sig energiskt men vågar koppla på stötvisa offensiva attacker som överrumplar också motståndarlag i världsklass. Det är något nästan overkligt och därmed svårförklarligt som sker när internationellt oupptäckta spelare från hemlandet Norge i stort sett besätter varenda plats i lagets startelva. 

Ukrainsk hjälte i Lissabon

Champions Leagus gruppspel 2026 avslutades med ett drama på två fronter med sensationell utgång. Att Bodö hämtade upp 1-0-underläget och gjorde två mål i Madrid var ju nästan för bra för att vara sant och jag hoppas (allt annat hade varit tjänstefel) att varenda svensk tränare och sportchef, ja, spelare också för den delen, satt och såg hur det kan gå till, hur bra nordiska bruksföremål kan stå sig mot bländande konsthantverk om man kreerar styrka ur sin litenhet. Här finns allt att lära.

Malmö FF har som bekant satsat på spanskt i tränarstaben; den här kvällen var det Spanien (Madrid) som fick vika ner sig på två fronter. Inte bara Bodö skrällde. Den gamla svenskklubben Benfica (Svennis, Glenn Strömberg, Jonas Thern, Stefan Swarz, Mats Magnusson) ledde med 3-2 mot storlaget och mesta mästarna Real Madrid som kämpade för en plats bland de åtta. Men Benfica behövde ett mål till för att ta den 24:e och sista platsen bakom Bodö på målskillnad. 

Då sprang den 199 centimeter långe Anatolij Trubin,25, upp och nickade in en frispark. Trubin är målvakt, född i Donetsk i det så hårt drabbade östra Ukraina och målvakt också i det blågula ukrainska landslaget. 4-2 och saken var klar. Lissabon dansade och log, Trubin var salig, tränaren José Mourinho hade skapat ännu ett mirakel och svenske Samuel Dahl (som nu får spela vidare i CL) förstod först inte vad som hänt. Vad skall målvakten där uppe att göra? Det fick han snart svar på. 

  Vilken kväll i Champions!