En tränare och ett allsvenskt fotbollslag, Luis Pimenta och Brommapojkarna , har kommit på rejäl konflikt med varandra. Tränaren anklagas av a-lagspelarna för sexism, mobbing och trakasserier, tränaren själv hävdar att det i grunden handlar om språkförbistringar och proffessionalitet. Vem som har rätt är svårt för en utomstående att ha en åsikt om. Däremot visar konflikten tydligt på hur svårt det är att få ihop olika värdegrunder, överallt i samhället.

Konflikt miitt i idyllen

Grimsta IP och Brommapojkarnas hemmaplan. En idyll i Stockholms västra förorter, välskött, stor ungdomsverksamhet och ett a-lag som oftast harvar någon division under allsvenskan. Ibland kommer herrarna upp i allsvenskan , men det brukar gå lika fort att halka ner igen. Allt är fint och grönt runt Grimsta, ibland kommer klagomål från andra klubbar och en del föräldrar att BP toppar barnlagen och värvar spelare bland tioåringarna, men det blir liksom inte mer. Grimsta är en oas, förefaller det, med ledare som lett klubben länge och kloka och förståndiga åsikter, för det mesta. Snällt och gulligt.

Så kommer en internationell tränare. Han har förmodligen helt andra ambitioner än klubben vetat, och kanske velat. Hans språk är inte svenskt, han kommer från en miljö där det handlar om att komma först och vara bäst, vad det än gäller..

Ett maktspråk

Han använder ett maktspråk, ett traditionellt mansspråk. ” Var en man, ingen fegis”, ”Visa lite stake nu” osv. Han skriver upp på anslagstavlor vilka av spelarna som varit bra, vilka som varit dåliga. 

Han är så långt ifrån som man sannolikt kan komma den svenska tränarmodellen, där ledarna till stora delar mycket bygger på att spelarna ska känna sig trygga och involverade.

Och det är kanske här den stora skillnaden mellan den svenska modellen, som Janne Anderson och de flesta med honom förespråkar, och den internationella visar sig som tydligast. Värdegrunder. Kommunikation. Uppmuntran. 

Och sannolikt är det just här BP förmodligen gjorde det så enkelt att det är brist på gemensamma värdegrunder och brist på kommunikation som fått den senaste ledarkonflikten i fotbollsallsvenskan att blossa upp? Värdegrunder är så mycket viktigare än vad många tycks fatta.>> 

Skillnaden med Potter

Se bara hur bra det blev med Graham Potter i Östersund. Internationell visserligen, men med samma värdegrunder som spelarna och klubbledningen. Man kommunicerade. Uppmuntrade. Ställde krav. Och var överens.

Prata och vara eniga om värdegrunder. Två bärande funktioner, förutom den fysiska träningen, om man vill skapa ett bra idrottslag. Samma funktioner gäller för övrigt hela samhället. Och det är när det här fungerar som bäst som vi är överens och når framgångar.

BP och tränaren? Ska nog gå skilda vägar. För gemensamma värdegrunder skapar man inte på en vecka. Även om man kanske utåt blir överens.