Det är förbannat konstigt; jag ser matcher i varje omgång av Champions League, de bästa lagen, de rikaste klubbarna de största spelarna; jag ser aldrig en bengal.

Det är som att på den högsta hyllan är fotbollen, lirarna, spelet på en så upphetsande nivå att förstärkande rekvisita till festen inte behövs.

Men i Allsvenskan eldas det i var och varannan match och jag begriper inte vad de lågpannade varelser som befolkar våra fotbollsläktare har för behållning av det. Klockan tre en eftermiddag har de ju dessutom inte ens en upplysande effekt. Men domarna har hanterat det bättre och bättre, inte samma desperation som i början när det var speluppehåll i var och varann match.

Men det som hände i på Malmös fina fotbollsstadion den här torsdagskvällen var något annat. Nu sköts brinnande missiler in bland spelarna. De kunde ha landat på spelare eller funktionärer.  Det var illa nog. Farligt nog. Det var en upptrappning av det vanliga eldandet där de brinnande pjäserna ändå hålls bland fansen. 

Nu var det beskjutning och dessutom någon sorts laddningar som small som tunga kanonskott. Då hade gränsen passerats för vad som med yttersta generositet kunde hanteras. Matchen borde tagit slut där. Den var mördad av illhjärnor.

Tvivelaktigt följe

Det blev speluppehåll i tjugo minuter, planen tömdes, ett möte sammankallades med domare, polis, representanter från båda lagen och Uefa:s, arrangörens, representanter.

Det är klart att spelarna ville spela och att tyskarna inte ville förlora alla poängen för att deras idiotiska fans bar sig oförsvarligt illa åt. 

Det är inte på lagen och spelarna Uefa skall lyssna i en situation som den allvarliga på Malmö stadion.

Uefa bestämmer. Uefa bestraffar.

Det borde man gjort. Den här matchen hade gått över alla de gränser som man ändå tänjt på för att de kissnödiga, maskerade, fegisarna skall få hållas. 

Det här var inte eldfängt för att höja stämningen, det var projektiler som riktades mot dem som skulle stå för underhållningen. Därför borde matchen avbrutits och aldrig återupptagits, de tre poängen stannat hos hemmalaget med en målskillnad på 3-0.

Någon gång måste Uefa sätta ner foten och statuera exempel.

Det hade klagats över att betydligt flera tyskar hade velat ha biljetter och komma till Malmö för att stötta sitt lag - eller vad det nu är de håller på med. Kanske bara för att förstöra. Union Berlin har ett rätt tvivelaktigt följe som man tydligen inte lyckats hantera. Nu vet vi att det istället var alltför många som bereddes plats för att kunna förstöra det de lagt ner tusentals kronor på att få delta i.

Orimligt med publik

Det borde fått svida. Här borde Uefa visat med fast hand att man inte accepterar att deras tävlingar saboteras.

Jag utgår ifrån att det inte bara utkrävs ett tandlöst bötesstraff. Returen om en vecka i Berlin måste spelas utan publik. Någonting annat är inte rimligt.

För inte heller Malmös supportrar är helt att lita på. Någon dåre från Malmös kortsida skickade också in en pjäs på planen för att markera att det var krig på riktigt. Hur tror ni det kan bli i en returmatch?

Den italienske domaren och Malmös spelare och ledare borde sagt ifrån; vi spelar inte klart matchen!

Malmö FF spelar inte bättre fotboll, inte roligare fotboll med den inhoppande ”livräddaren” Åge Hareide som tränare. Men man har återfunnit en stabilitet som hittills gett sju allsvenska poäng på tre matcher och, som nu mot Union Berlin, en klokare, defensivare taktik med ett primitivare spel som fick till och med ledarlaget (förvånande nog) i högoktaniga Bundesliga att vackla.

Hareide har satsat på säkra kort. Sommarens dyra nyförvärv sitter mestadels på bänken och tittar på medan överåriga veteraner sliter som djur för att krama ut det sista ur sina långa karriärer. Det har hittills inte gett en enda poäng i Europacupernas andra division. 

MFF hade kontroll

Men på den här matchen hade man kontroll (inte minst sedan tyskarna fått spela hela andra halvleken med tio man) ända tills Oscar Lewicki med en helt galen passning öppnade för en kontring, där han sedan på långt ifrån pigga ben försökte löpa ikapp en av Bundesligas snabbaste spelare, Sheraldo Becker, som ostörd kunde slå in det tyska segermålet. Lewicki gjorde inte ens ett försök att attackera eller korsa tyskens bollbana, det var erbarmligt att se hur mycket en så defensivt säker spelare som Lewicki tappat under sin långa skadefrånvaro. 

Halva gruppspelet återstår men MFF har rimligen ingen chans att ens rädda en tredjeplats och fortsatt spel i en lägre division, Conference League. Där får Djurgården försvara de svenska färger och det tycks ju gå riktigt bra. Inläggsspecialisten Magnus Eriksson och starke huvudspelaren Marcus Danielson ordnade till ett snygg hörnmål som räckte till seger med 1-0 borta mot belgiska Gent. En stark prestation. 

Nu har Djurgården den svåra utmaningen att fördela belastningen på laget så klokt, att det räcker både till slutspel i Europa och allsvenskt guld. Laget är i sina bästa stunder Sveriges mest kompletta men dubbelspelet kan spela stockholmarna ett spratt och Häcken rakt i händerna.

Malmö har beskedligare mål den här säsongen där så mycket har gått snett, både på grund av egen och andras förskyllan.