Kanske var hennes brons på 100 meter fritt en ännu större prestation än det väntade guldet på 100 fjäril.

Som hon har slitit genom detta OS, offrat sig i lagkapperna trots att det rimligen borde ha tärt på hennes krafter inför hennes egna individuella uppgifter.

Att hon efter detta tuffa program och i konkurrens med många 100 fritt-experter som bara koncentrerat sig denna uppgift var med i guldjakten ända in i kaklet är bara ännu ett bevis för vilken sagolik simmerska och idrottspersonlighet hon är.

Lyckades i Finspångskanalen

En simmare kan bli hur stor som helst i sin sport. Men för att öppna alla gränser till hela idrottsvärlden och släppa in den beundran och respekt hon är värd krävs ett olympiskt guld. Hon tog det och det finns nog ingen jag så innerligt väl unnat att få kröna en makalös karriär med ett OS-guld.

Och så skönt att hon är född i en tid då simningen också kan vara ett respektabelt yrke.

Jag minns tillbaka till 1980, den olympiska simbassängen i Moskva när Finspångsgrabbarna Pär Arvidsson och Bengt Baron, båda i bana nummer fem - vi döpte den till Finspångskanalen - vann olympisk guld, låt vara i bl a amerikanarnas frånvaro.

Då hade simmarna sina mästerskap, ingenting mera. Det var väl dessutom bara OS och EM på den tiden. Däremellan mil efter mil i träningsbassängerna, dag ut och dag in. Och inga möjligheter att försörja sig.

Tog i stället guld i USA

Det var ju den tiden när Björn Borg och Ingemar Stenmark var våra största, när advokaten Björn Wagnsson i Katrineholm var den amerikanske promotorn Mark McCormacks svenske representant; McCormack mannen som då för tiden gifte ihop berömda och framgångsrika idrottare med näringslivet.

Wagnsson gjorde ett allvarligt försök med Arvidsson och Baron. Han gick bet. Näringslivet var ointresserat. Simningen hade inte den glamour och status som krävdes, simmarna ansågs för anonyma där de forsade fram, dolda av vatten. Svårt att aptera aktuella logotyper på dem att marknadsföra.

Flera avbröt de sina karriärer tidigt (de hade ju dessutom börjat extremt tidigt) för att slå in på andra spår. Arvidsson och Baron hade lyckligtvis goda läshuvuden och tog tunga examina i USA som ledde dem vidare till framgångsrika män i affärsvärlden.

Kan bygga ett tryggt liv

Om Sarah fötts i den tiden hade sannolikt hennes karriär tagit slut nu, när hon kunde åka hem med guldet i väskan.

Nu kan vi nog vara ganska säkra på att hon fortsätter. Hon har nått den stjärnstatus nu, att hon med simningens hjälp kan bygga en plattform för ett fortsatt tryggt liv. 

Idag har simmarna - precis som tennisspelare, golfare, friidrottare - en kontinuerligt pågående tävlingscirkus. Alla blir inte storförmögna där heller men i Sarah Sjöströms fall köar nu företag för att få hennes signatur på lukrativa kontrakt, de ser hennes simkonst i kombination med den jordnära, folkliga, härliga personlighet hon är som den ypperliga kombinationen.

Hon kan sälja vad som helst nu. Även lagom söt konserverad gröt, som Olrog sjöng en gång.

Gymnastiken all idrotts ursprung

Och så har jag fått en ny favorit. Simone Biles, den 19-åriga amerikanska stjärngymnasten som vann mångkampen (hopp, barr, bom, fristående). Hon har redan lett sitt lag till guldet i lag, nu var hon helt överlägsen i mångkampen och vann före sin landsmaninna Alexandra Raisman och båda avslutade sina program med en fullkomligt makalös uppvisning på matten i en fristående uppvisning som var hisnande. Hon kan ta flera guld i de individuella grenarna.

Gymnastiken är all idrotts ursprung. Här krävs styrka, smidighet, snabbhet, mod, rytm och koordinationsförmåga, alla muskler och hela huvudet involverade i en slitsam, otroligt svår idrott som sliter på leder och ligament och gräver elaka sår i mjuka flickhänder. Hon jämförs med Usain Bolt. Det behövs inte. Hon är gymnastikens största stjärna nu och hon kommer nog att lämna de här spelen som den största av alla.

Gymnastik är en svår gren med komplicerad regler och räknesystem som kan gå både öron och ögon förbi utan en skicklig lots. Hon finns. Veronica Wagner, 29, en gång Sveriges främsta gymnast, den första i modern tid som grenvis förmådde konkurrera också i internationella sammanhang. Som expertkommentator är hon fullkomligt unik, ja rent bedårande. Med sprittande entusiasm i rösten, med finurliga formuleringar, spontana små utbrott, i både positivt och negativ riktning, hon har lite av Petra Medes ogenerade fräckhet och tajming i allt vad hon säger. Informativ och rolig dessutom. Och en alldeles egen stil, fjäderlätt i tonfall och språkbruk. Ett geni i sitt gebit.

Det är skillnad det mot de trista hästexperterna som alltför mycket rabblar namnen på hästarnas morsor och farsor. Vem som gjorde vad med vem i stallet är faktiskt helt irrelevant för alla utom möjligen hästuppfödare. Och hur många sådana är det som följer OS.

 - - -

Sugmärken på manliga simmare. Det lär öka prestationsförmågan. Tänk om man hade vetat det när man gick på läroverket.

- - -

OS är en fantastisk fest men - har tennis, golf och fotboll verkligen där att göra? Dessa sporter har andra mästerskap som alla värderar högre än ett OS-guld. Många av de bästa golfarna vill inte vara med, många av de bästa tennisspelare försvinner ur turneringen, Sverige åkte ur fotbollsturneringen med spelare som om de, som i många andra OS-idrotter, hade tvingats kvala in aldrig hade varit närheten. OS har blivit en sport för de bästa alltsedan proffsen bjöds in (USA:s Dream Team) i Barcelona 1992. OS skall inte vara för de näst, näst, näst bästa.

- - -

OS i reklamkanaler. Ja, jag har till och med lyckats vänja mig vid det. Men jag är gräsligt trött på den där förbannade norrländska älgen som sitter och mumlar i var och varann reklampaus. Kan vi inte inte tidigarelägga älgjakten just i år?