Jag hoppas ingenting. Jag vill inte att Qatar skall ha något fotbolls-VM, för jag vet att det inte är något fotbollsland, bara ett land fullt av folk som vill ta fotbollen till hjälp för att bli ännu rikare.

Det är ett köpt mästerskap, det berikade både Fifa-presidenten Sepp Blatter och Uefa-presidenten Michael Platini och kastar en skugga till och med över den franska regeringen eftersom president Sarkozy ”beordrade” Platini att jobba för och rösta på Qatar för att en flygplansaffär med oljelandet på 17 miljarder skulle gå i hamn.

Över 1 000 döda

Fotbollen är fylld av sånt här. Onödigt rika människor som inte visar respekt för vare sig pengar eller människovärde. I Qatar talar man om över tusen döda gästarbetare under arbetet med att skapa arenor och infrastruktur som behövs när ett icke fotbollsland skall arrangera fotbolls-VM. Men knappast sedan.

Evenemanget kommer för alltid att stå som ett tragiskt monument över hur fotbollen totalt tappade greppet om verkligheten och lät sig bli en handelsbana bortom kontroll för dem som den är till för; spelarna, åskådarna, de rimliga finansiärerna, TV-tittarna.

Rysslands-VM nästa år, till vilket Sverige nu kvalar som bäst, sägs kosta 118 miljarder. I det är bara så där lite lagom sanslöst i sammanhanget.

Jämfört med Qatar - varför kan inte bara alla länder bojkotta och strunta i att åka dit; någon gång, någonstans måste ju upproret börja – kommer det mesta att bara vara ”lite lagom”.

Förköpt sig på OS

Och här uppe i vår lilla avkrok sitter vi och svär över TV-bolag och distributörer som inte kan komma överens om vem som skall tjäna mest på vår bekostnad och blåser oss på fotboll vi betalt för.

Det är klart att Discovery-företaget (Kanal 5, Eurosport med flera)har förköpt sig med OS och allt och vill försöka suga hem så mycket cash som möjligt och Com Hem och Boxer vill väl ha ännu mera för att skicka ut både skräp och fotboll, antar jag. Vi som sitter längst ut i nätkanten och väntar på att kanalerna vi betalat för skall få liv igen har lite svårt satt hänga med i turerna och jag har inte sett någon (själv klarar jag inte sånt) som pedagogiskt och objektivt lyckats berätta vem som är girigast, vem som har rätt och fel, varför det plötsligt inte gick att se Sveriges match mot Vitryssland som nu - i varje fall för mig - räddades av att Aftonbladet kunde sända ut den i min dator. Hur nu detta gick till,

tekniskt, ekonomiskt, juridiskt, får ni vända er till någon annan än mig för att få hjälp med att förstå.

Och ingen tror väl att Com Hem kompenserar oss för kanaler vi betalat för men inte kan se. Fast det är ett brutet kontrakt som borde leda till repressalier.

Kan känna avsky

Ärligt talat - och detta säger en man som följt världsfotbollen i femtio år och älskar sporten alltjämt - är det första gången - med Qatar, med spelarköp i miljardklassen, med TV-bråken och allt tjafs om allt - som jag kan känna avsky, faktiskt en kväljande känsla och nästan ett självförakt för att jag låter mig lekas med som en liten jävla vante i denna helvetiska torktumlare som girigbukarna och det ekonomiska vansinnet satt igång.

Inte tror väl jag att Ryssland fick sitt VM utan att smörja men med Ryssland kan man ändå säga att landet är en stor idrottsnation, stark i fotboll även om de internationella framgångarna uteblivit, som kan vara förtjänt av ett stort mästerskap.

Sverige kan ta sig dit och det låter nästan, efter de 4-0 mot Vitryssland, som om alla nu tror att med en given(?) seger över Luxemburg och en förlust på mindre än två mål mot Holland i sista matchen så är Sverige i VM. Det är Sverige icke. Såvida inte Frankrike klantar till det ännu engång och missar gruppsegern. För som etta går Sverige direkt till VM.

Blir det en förväntad andraplats återstår också ett play off mot någon av de andra tvåorna. Och tittar man på hur grupperna nu ser ut skulle det kunna bli till exempel Portugal. Det gick ju inte så bra senast. Italien, Slovakien, Nordirland, Ukraina, det finns gott om stötestenar i den där påsen.

Kostsamt misstag

Man kan alltså gräma sig lite extra över Jakob Johanssons bolltapp, försvarsmissarna och den förlorade poängen nere mot Bulgarien. Den poängen hade varit guld värd, den kunde gett gruppsegern. 4-0- segern över Vitryssland i söndags var nästan oundvikligt. Sverige spelade sömnigt men det räcker ju mot en som sover. Ingenting förringar Emil Forsbergs påpassliga genomlöpningar som gav honom möjlighet att göra 1-0 och en stund senare spela fram Marcus Berg till 3-0 (Christoffer Nyman hade däremellan tack vare aggressivitet stulit en boll och smällt in 2-0) men ett totalt oorganiserat och viljelöst motstånd möjliggjorde för ett ängsligt Sverige att på halvfart vinna men 4-0. Sverige måste kanske till och med upp en nivå för att klara Luxemburg (som nådde 0-0 mot Frankrike – det betyder att tomten finns) och helst en poäng borta mot Holland.

Och Janne Andersson måste hitta ett innermittfält som innehåller både kraft, ork,  löpförmåga och – vilket saknats i två matcher nu – kreativitet. Varför han valt bort Oskar Liljemark eller Victor Claesson från start till förmån för Jakob Johansson kunde i varje inte de två kvalmatcherna klarlägga.