Till Dan Perssons krönika har Margareta Israelsson, Ordförande Parasport Sverige och Johan Strid, Generalsekreterare Parasport Sverige, inkommit med en replik: Parasporten ska utvecklas och växa!

Läs artikeln här: https://www.svt.se/opinion/article17439690.svt?cmpid=del%3Afb%3A20180323...

Utan att känna mig ond på nivån kulturredaktörer som driver människor att ta livet av sig kan jag se flera områden som går att ifrågasätta.

Det finns goda skäl att ifrågasätta de argument som Parasportarna för fram.

Till att börja med är antalet medaljer på Paralympics inget bra mått. Vi strävar trots allt efter ett samhälle där färre föds med funktionshinder och färre blir funktionshindrade i olyckor.

Det faktum att vi är ett av världens mest trafiksäkra land med 200 år av fred och hög nivå på vården ger oss väsentligt sämre underlag för parasport än många andra länder. Det tycker jag är något positivt.

Att vi har väsentligt färre barn och ungdomar med funktionshinder som väljer att börja idrotta än motsvarande bland barn utan funktionshinder är trist men min bedömning är inte att det beror på för lite resurser.

Möjligheter och hinder

Det beror på att vi har en mycket stor yta på en väldigt liten befolkning. Idag när urbaniseringen slår ut fotbollsklubbar på landsbygden för att det inte finns elva killar/tjejer per årskull så får vi än värre konsekvenser när andelen med funktionshinder är jämt spridda över landet och väsentligt färre. Att få ihop ett kälkhockeylag ens i Stockholm är mycket svårt.

En annan orsak är att digitaliseringen skapar ett läge för många med funktionshinder där andra aktiviteter där de kan tävla på samma villkor blir attraktivare. Dvs konkurrensen om barnens intressen är mördande och det krävs rätt mycket för att föreningen skall vara attraktiv nog.

Det jag reagerar mest på är dock förslaget att regeringen skall öronmärka 10 procent av bidragen till RF för parasport. Här kan vi först notera att paraförbundet är omsättningsmässigt ett av våra större förbund.

I omsättning per aktiv ligger man långt över alla andra förbund.

Motstridig idé

Det är naturligt då kostnaden per idrottstimme blir väsentligt högre med följare och annan hjälp som behövs. Hela idén att parasportens nya pengar skall komma från att andra skall få mindre är motstridig hela idén med en sammanhållen idrottsrörelse.

Att låta politiker öronmärka pengar har genomgående visat sig vara kodumt. Oavsett område blir det suboptimering och sämre nyttjande av skattebetalarnas medel. Principen att politiker ger medel till en folkrörelse som använder dem på bästa sätt och sedan redovisar den uppkomna samhällsnyttan är ofantligt mycket bättre.

Konsekvensen för idrotten när politiker av olika färg utifrån sina fördomar och bristande kunskap om hur idrotten fungerar skall bestämma hur vi får mest Svett per krona är en tanke som gör mig rädd.

Min bedömning är också att parasporten inte kommer att ha några problem att finansiera verksamheten om man får fler som aktiverar sig. Vi har en klassisk ”hönan och ägget” problematik. Samhället och sponsorer finns där om det finns verksamhet att stödja.

Sen skulle jag vilja se ett tydligare fokus på bredd inom parasporten. Årsredovisningar har ett nästan 100 procentigt fokus på elit vilket är motstridigt RFs strategi. Att träna ger alla bättre förutsättningar att klara sin vardag oavsett om man är funktionshindrad eller ej.

Att få större andel av svenska folket att träna mer är en samhällsnytta som är omistlig och ökad livskvalitet för individen. Samhällsnyttan av elit är mycket begränsad för parasporten precis som för övriga förbunds verksamheter också. Här finns ingen skillnad.

Otänkbar fyrdubbling

Samhällsnytta med elitidrott uppstår i praktiken numer bara när verksamheten är kommersialiserad och genererar stora skatteintäkter.

Att parasporten som omsätter knappa 50 miljoner skulle få 190 miljoner av statsbidragen, dvs en fyrdubbling av inkomsterna är helt enkelt inte rimligt då pengarna skulle tas från andra förbund och man inte kan visa att man kan fyrdubbla mängden aktiva medlemmar.

Framgångarna för parasporten bör dessutom inte räknas i OS-medaljer, de bör räknas i andelen med funktionshinder som tack vare träning får bättre förutsättningar att hantera sin vardag. Finns det någonting vi alla måste säkerställa att det finns pengar till så är det detta. Når någon elit och vinner medaljer så är det självfallet hur kul som helst, men det kan inte vara målet med verksamheten.

Till Dan Perssons krönika har Margareta Israelsson, Ordförande Parasport Sverige och Johan Strid, Generalsekreterare Parasport Sverige, inkommit med en replik: Parasporten ska utvecklas och växa!