Att Lind en knapp månad efter sitt tillträde skulle ha lösningar på idrottens problem eller förslag på områden där problemen förvärrats under lång tid vore självfallet helt orealistiskt. Mina enkla frågor som vi mer resonerade om än jag fick svar på var som följer:

Söka lösning på ungdomars kondition

-Vi har runt 100 000 tjejer vars föräldrar kommit till Sverige under de senaste 15 åren, en del födda utomlands, en del födda här, som inte får idrotta för att de är flickor. Hedersförtryck är ett samhällsproblem som idrotten inte kan lösa på egen hand. 

Kommer regeringen att införa ett slöjförbud på barn upp till 15 år?

Här fick jag inte svar alls, min slutsats var att det tänker man inte. Min nästa slutsats är att regeringen inte tänker göra något åt hedersförtrycket mer än det FP fick in i punkt 43 i Jöken. 

Svenskarnas konditionsnivå har enligt en större undersökning halverats. En annan undersökning visar att ungdomar 11-15 år rör sig 30-35 procent mindre än för tio år sedan.

Vad är regeringens planer här?

Amanda vill finna åtgärder och ser också att det finns anledning att tillsätta resurser.

Om den kommersiella idrotten

-Idrotten genererar mycket stora skatteintäkter, undersökningar landar på 30-40 miljarder per år, vilket berör finansen. Den kommersiella idrotten är en stor aktör inom besöksnäringen som ligger hos näringsdepartementet och folkhälsofrågorna relaterat till breddidrotten hos socialdepartementet.

Vad anser kulturministern?

Amanda säger att hon skall ha fokus på idrotten och agera samordnare så inte stuprörspolitik skapar motstridighet. Här ville jag mest ge Amanda tipset att förklara för finansen att varje krona till idrotten ger 20 spänn tillbaka. Något RF har missat i 40 år i rad. 

Idrottens största enskilda problem just nu är anläggningsbristen. Vilken form av stöd kan staten ge kommuner som ger oss fler anläggningar för bredd, både barn, ungdom och vuxenidrott?

Fick inget svar

Här fick jag inget svar och hade inte förväntat mig det heller. Min följdkommentar var att samordning bör kunna sänka kostnader per idrottsyta rätt ordentlig.

-Mitt årliga operabesök subventioneras mer av samhället än barnbarnets 100 träningstillfällen och matcher under ett helt år. Genomgående subventioneras kultur oavsett om det är utövar- eller åskådartimmar med ca tio gånger mer än motsvarande utövar/åskådartimmar för idrotten. Idrotten mäts och utvärderas utifrån kostnad per individträningstimme medan kulturen snarare ses som finare desto färre besökare man får. Idrotten har 600 000 ideella ledare som tar hand om 2 miljoner barn och ungdomar medan alla inom kulturen skall ha lön. För två för samhället lika omistliga verksamheter som Kultur och idrott är villkoren mycket olika. Skall det vara så?

Ja, det tycker Amanda. Dvs inte ens begränsade resurser gör att regeringen är beredd att använda pengarna på klokaste sättet. Å andra sidan har det inte varit någon skillnad med Alliansregeringar heller. Själv funderar jag på om inte fotbollen borde lämna RF och söka sig till kulturen med ”gruppdans med boll”. Då skulle man kunna få helt andra anslag och då den normala subventionen för åskådare är väsentligt högre än Allsvenskans biljettpriser så skulle alla som gick på en match få mellan 300 och 1000 spänn i handen som tack. När Amanda säger att hon inte vill ställa idrott och kultur mot varandra tolkar jag det som att kulturen skall få ökat stöd på idrottens bekostnad, för det har alltid varit utfallet tidigare.

-Du är också Demokratiminister. Idrotten med totalt 3,2 miljoner människor i en demokratisk folkrörelse har problem med demokratin. Mängden deltagare på årsmöten minskar, mängden motioner minskar. Det är inte lika illa som i de politiska partierna, men det kan bli. Vad avser regeringen göra för att stärka demokratin i civilsamhället?

Hon förstår allvaret

Här kunde vi vara eniga om problemen. Och lika utan lösningar som alla andra. Men att Amanda förstår allvaret är ställt utom allt tvivel.

mFör att då sammanfatta ett trevligt samtal blev det både enkelt och trist. Det enkla är att det finns en god förståelse för hur problemen ser ut. Det trista är att det inte kommer att finnas lösningar. Risken att det blir nya projektpengar som gör ett avtryck för en kort period, men ingenting beständigt, är mycket hög. Det är ingen kritik av regeringen. Det hade varit lika illa med en annan regering. 

Vi kan se fram emot ett antal år till där idrottens roll i samhället inte får den betydelse den borde ha. Här bör vi vara noga med att konstatera att det inte behöver bero på regeringen. Det kan vara idrottens eget fel.