Mindre än ett halvår efter det att läktarna på SHL-matcherna hade banderoller med SHL Hockeymördare skriver nu SEF och SFSU ett långsiktigt samverkansavtal. Jag har inte hittat något liknande i något land i Europa.

Det är självfallet så här det skall vara. Ett ömsesidigt beroende kan inte vara starkare än mellan de här två parterna. Fotboll utan supportrar är lika meningslöst som supportrar utan fotboll.

I överenskommelsen ingår också en modell för hur klubbarna skall bli bättre på att kommunicera med olika supportergrupper. Det är ett modernt nytänk som jag gillar av följande skäl:

Bättre på att lyssna

Klubbar, inte bara inom fotbollen, utan hela idrotten har varit dåliga på rekrytering av medlemmar och kommunikation med medlemmar. Inte lika dåliga som partier och en del andra aktörer i civilsamhället men dåliga.

Här behöver klubbarna utveckla sin kommunikation både med medlemmar men i samma utsträckning ge olika supportergrupperingar bättre och mer frekvent information. I samma utsträckning behöver man bli bättre på att lyssna, dvs kunna ta emot information.

Det som då är det nya är att de medlemsbegrepp vi traditionellt i 120 år använt inom idrotten och som är en del av varje förenings stadgar inte längre är tillräckliga för att nå alla de som har en emotionell relation till klubben.

Klubbens intressesfär kan inte bara vara medlemmar och sponsorer, varje gruppering av supportrar bör självfallet på de flesta områden exklusive de stadgemässiga ses som lika viktiga som medlemmarna. Både på området att berätta vad man gör och att lyssna på vad en gruppering är nöjd eller missnöjd med.

Det är också en framgång om de flesta organiserade supportrar även är medlemmar i klubben med de rättigheter och skyldigheter som det innebär. Det unika som skiljer supportrar från kunder är den emotionella relationen till klubben. Klubben är något man älskar och vill väl, inte någon man bara köper en biljett eller en tröja hos.

Eftersom klubbens medlemmar, spelarna, organiserade supportrar såväl som alla andra supportrar delar synen att de älskar när deras lag vinner så föreligger ingen skillnad i grundsyn om det viktigaste.

Laddade förutsätttningar

Att då åsiktsskillnader som kan uppstå när en gruppering anser att någon gör fel, ofta på grund av att laget förlorar, i 80 fall av 100 borde bero på bristande kommunikation och i de resterande på att det finns saklig grund för kritiken. Då är ökad kommunikation bara av godo. Alla vill vinna mer.

Jag anar att det bakom samverkansavtalet finns en ganska lång process med mycket initialt misstroende. Det gör mig imponerad över vad man uppnått. Om någon känner till något liknande avtal i någon annan fotbollsliga bakåt i tid får ni gärna höra av er.

För över 30 år sedan hamnade jag av en ren slump i Kapten Boycotts gamla hem på ön Achill i nordvästra Irland som nu var museum och pub (vi besökte pubdelen). Han som gav namnet till begreppet bojkott. Den händelsen fick mig att läsa på och sedan dess har jag insett att bojkotter inte fungerar. Det alltid är bättre att prata med varandra än att inte göra det.