Här kan vi se att de olika val som RF och fotbollförbunder gjort på området hedersförtryck och integration av flickor med invandrarbakgrund är ett exempel på detta. Det är 180 graders skillnad mellan hur man agerar.

Så skulle nya RF kunna se ut

Ett inspel från min sida som också vill ha ett förändrat, modernare, effektivare RF skulle se ut ungefär så här:

Självfallet utifrån grunden att ett starkt RF som en samlande röst för all svensk idrott är viktigt. Konkurrensen om människors fritid såväl som konkurrensen om stöd från samhället ökar och skall inte idrotten tappa så krävs det ett effektivt och starkt RF. 

Grunden för att förändra är att ta i för mycket. Det är ofantligt mycket enklare att reparera ett misstag genom att återskapa en verksamhet än att försöka minska en gång till. Därför tar jag ifrån tårna i det här förslaget.

Utgångspunkten är att RF skall ge sina ägare/medlemmar bättre förutsättningar att utveckla den idrottsliga verksamheten. Det betyder då att varje krona som inte går till mer idrottande är en förslösad krona för att travestera på Gustav Möller, socialdemokrat och socialminister på trettiotalet. 

Tre olika verksamheter

Till att börja med så får RF centralt tre delar/verksamheter. 

En liten myndighetsdel som har som uppgift att dels fördela statliga bidrag och dels göra de regelbundna kontroller av att mottagarna använder skattemedel effektivt och i enlighet med regelverket.

En uppdragsdel som agerar på uppdrag av Specialförbunden, dvs vi vänder på modellen och låter Specialförbunden tala om vad de behöver hjälp med av RF utifrån en princip där man gör sådant som är till glädje för många. Här kommer man ifrån den otidsenliga alltid för långsamma och reaktiva modell som motioner till RIM med +4åriga ledtider utgör. Här sitter specialisterna som blir för dyra ute i föreningslivet men utgör delad kostnad här.

En ”politisk” del som hanterar kommunikation med myndigheter och med Specialförbunden i frågor som rör idrottens roll i samhället och RFs styrning. 

Doping läggs som egen myndighet inte för att idrotten är dålig på att hantera den lilla del av dopingen som rör elitidrotten utan för att doping är en fråga om brott där merparten av missbruket sker hos motionsidrottare utan koppling till någon förening. Doping är narkotikabrott och skall behandlas som sådana. Här skall skyldiga i fängelse.

Med RF som en av flera stiftare bildas också en fristående tankesmedja enligt modellen för LOs Katalys och näringslivets Timbro. Uppdraget är att faktabaserat förändra mind set för idrottens roll i samhället hos offentliga beslutsfattare, ledarskribenter, krönikörer med flera samhällsdebattörer. 

Kopieras från tankesmedjor.

Modellen kopieras från övriga tankesmedjor. Uppdraget är att öka samhällets stöd till idrotten och förbättra idrottens förutsättningar. Vi kan inte fortsätta med en enmansarmé där vi nu nått ett läge att Björn Eriksson är mer välkänd än den organisation han företräder.

En politisk avdelning på RF bör fokusera på att ta fram rapporter och underlag. RF är så pass heterogen med sina 71 förbund att det är svårt att driva någon fråga utan att skada någon. Fristående tankesmedjor har visat sig effektiva och lönsamma i 70 års tid och det är totalt obegripligt varför man inte startat en inom Idrotten.

Centralt borde ovanstående gå att göra med väsentligt färre anställda.

Styrelsen får en tydlig roll att säkerställa att verksamheten levererar och anpassa organisation efter sådana nyckeltal. Men ett modernt RF är inte en överhet utan en uppdragstagare. Organisationer byggs nedifrån. Dvs RF agerar på uppdrag och samordnar men driver inte egna frågor som skall ”förankras” nedåt. Om något behöver förankras nedåt är det fel från början. Ett styrelsemöte i ett modernt RF börjar alltid med vilka frågor man utifrån den nya doktrinen inte skall ha synpunkter på. Ett tips är att allt som luktar identitetspolitik skall man akta sig för. 

Utgångspunkten är att också att RF är så heterogent att det är relativt få frågor som är gemensamma, dvs de flesta mår bättre att drivas av enskilda förbund eller grupperingar av förbund med samma problem med stöd av RFs experter.

Så här långt torde det vara ganska enkelt att uppnå. Utöver de stora problemen i hur statsbidragen skall fördelas som återstår att lösa. Här måste fasta basersättningar minskas, krav på egen extern finansiering ställas och taket lyftas väsentligt så pengarna går till maximalt med svett per krona istället för byråkrati och ”Internationell utveckling” som omskrivningen heter när hela styrelsen i ett litet förbund åker på EM och VM med respektive och minglar runt på trevliga partajer.

Vad ska ske med distrikten?

Den största och svåraste frågan är vad man gör med RF distrikten. De stora förbundens egna stora distriktsorganisationer är det som skapar problemet. Det är tragiskt att Axel Oxenstierna som byggde det moderna Sverige på 1600 talet nu är orsaken till idrottens största organisatoriska problem.

Här finns en omfattande suboptimering där de stora förbunden är lika skyldiga som RF. Problemet i förbunden är att distrikten också sitter på den politiska makten. Ett problem där lösningen är jätteenkel men omöjlig att genomföra. Dvs att ge föreningarna rösträtt på förbundsmöten. Digitalisering, e-röstning och andra moderna verktyg löser de praktiska problem som föreligger. Kommer självfallet inte att ske och då får de stora förbunden acceptera tanken att de är en del av problemet.

Att halvera den totala mängden anställda i de olika distriktsorganisationerna, dvs både RF och SF genom att ta bort all suboptimering borde inte vara omöjligt. Jag är också tveksam till Björn Erikssons argument att kommuner och regioner vill ha en part inom idrotten att förhålla sig till. Det måste vara så att kommuner och regioner väljer att lägga sina medel i bidrag och på nya anläggningar utifrån hur de används bäst, dvs välja bort det som ger för hög kommunal/regional subvention per krona. Här tror jag idrotten får fler anläggningar genom att konkurrera.

Sen skulle jag gärna se samhällsstöd till RF-distrikten för att genom anställda kontorister sköta de mindre föreningarnas bokföring. Ett av de största problemen i idrottens föreningar är att ideella kassörer lämnar för att de inte orkar. En kassör i en styrelse bör vara den som kontrollerar utfall och redovisar förslag på åtgärder. Inte en som bokför i timmar per dag. 

Krävs en större översyn

Det här är inte ett optimalt förslag, det är ett uppkast. Min poäng är något helt annat.

Poängen är att om RIM beslutar bifalla motionerna så finns det anledning att göra en större översyn och ta fram fler förslag på hur det skall göras varav minst ett är externt innan man går vidare. När det gäller RF-distriktens framtida roll så bör även de större SF distrikten ingå i en sådan utredning/åtgärdsplan.

För att då travestera kungens valspråk så väljer jag att avsluta med;

För RF i framtiden.