Operabesökaren är heller inte någon lågavlönad landsortsbo eller arbetslösa från utanförskapsområden. Det är samhällets elit. Högavlönade, förmögna medelålders boende i ägda lägenheter i innerstan. Operan ligger så till att promenaden från Östermalm inte är så lång att man riskerar att bli svettig i smokingen. I synnerhet med möjligheten till en vätskepaus i baren på Grand Hotell som naturligt stopp.

Om en fotbollskille...

Redan idag subventionerar vi varje operabesök med över 1 500 kronor. Antar man att nästa renovering ligger 50 år framåt i tiden är det 2000 kronor till per individ som konsekvens av superrenoveringen. 

Det är ca sju gånger så mycket som vi subventionerar en åtta-årig fotbollskille på ett helt år med ca 80 matcher och träningstillfällen.  Överklassens bildning kan också bestå av evighetslånga Wagneroperor med förnazistisk ideologi, det räknas av outgrundliga skäl som det finaste, förmodligen för att det är ett så stort lidande.

4 miljarder är också 80 fullstora idrottshallar som kan rymma tiotusentals barn varje vecka som investering för samhället. 

Barn som genom idrotten för ökade möjligheter att klara skolan, något som bevisats i flera undersökningar. Barn som dramatiskt minskar risken för barnfetma och risken för övervikt som vuxen.

Så många plus

”Fotbollen har lärt mig att komma i tid till träningen, respektera min ledare, fungera i laget och att alltid göra mitt bästa, jag är anställningsbar” som en våra döttrar skrev i sitt första CV.

Men man får inte jämföra kultur och idrott säger vän av ordning. Jag hävdar att hen har fel. Stöd till civilsamhälle, kultur och idrott kommer från samma kassa. Idrott och kultur ligger under samma minister. Mängden pengar är mycket begränsad och konsekvensen är att får kulturen mer får idrotten mindre.

Blir inte idrotten bättre på opinionsbildning och tar konflikten med kulturen kommer man att fortsätta att förlora position.

I vårändringsbudgeten uteblev ett stöd på 20 miljoner till idrotten för att samordna äldres träning. En verksamhet som direkt minskar kommuners kostnad för äldrevård och mänskligt lidande med 50 till 100 gånger så mycket. Kulturen fick inga neddragningar alls. 

Många miljarder från olika givare

Vi har tiotals miljarder till det s.k. civilsamhället som ges ut varje år av ca 800 givare från olika myndigheter, avdelningar i kommuner, staten och stiftelser som folkbildningsrådet. Här finns ingen samordning, ingen uppföljning och ingen kontroll. Merparten av medlen går åt till att avlöna de som sökt bidragen under projektperioden med liten eller ingen bestående samhällsnytta. 

En miljon till konst för maskar eller 4 miljarder till att renovera/bygga om Operahuset. Fartblindheten är total och föraktet för medborgarna uppenbar. Stockholm är sämst i landet på idrottsanläggningar för barn och ungdomar i jämförelse.

Sen är kultur en omistlig del av samhället. Stöd till bibliotek som lär barn att älska att läsa är med stor sannolikhet bästa sättet att använda skattepengar. Men syftet måste vara bildning. Inte som det blivit, bara försörjning av kulturarbetare utan något som helst behov av att skapa en efterfrågan som minskar subventionen. Jag kan på egen hand notera att jag via köp av böcker, besök på privata muséer, konserter av kommersiella aktörer går att få i sig väldigt mycket kultur utan att samhället behöver betala för mina fritidsintressen. Tvärtom så skapar vi skattemedel som betalar vårt välfärdssamhälle.

Mer till idrott, mindre till kultur är ett bättre sätt att utveckla samhället.