Det är dels enskilda motioner från Golf och Innebandy, två stora idrotter. Sedan är det en gemensam motion från Ishockeyn, Fotbollen, Handbollen, Bandyn, Basketen och simningen. Jag har inte räknat, men de här förbunden torde företräda ungefär två tredjedelar av svensk idrott. Nu är demokratin inom RF inte representativ på något sätt, så det är troligt att de inte har majoritet på RIM om de inte får några av de mindre förbunden med sig.

Måste bli effektivare

Kraven på att RF skall effektiviseras är tydliga och den underförstådda kritiken mot RFs ledning är stark. Det handlar om för lite pang för pengarna.

Det handlar också om en geografisk organisation som beslutades av Axel Oxenstierna 1634, där de stora SF föredrar att medel distribueras via dem till föreningar och inte via distrikten.

I rättvisans namn bör sägas att samhällsutvecklingen och myndighetskrav har skapat ett ökat behov av centrala resurser. Det gäller både SF och RF men det ökade behovet på nya områden har inte följts av minskade resurser på områden som samma samhällsförändring gjort mindre betydande.

RF/SISU har med sina 700-800 anställda inkl regioner först myndighetsuppdraget att fördela statsbidragen så effektivt som möjligt för att vara rädda om skattebetalarnas pengar. Här är det min enkla syn att det nya systemet bör göras så att en dator kan hantera detta i framtid medan det samtidigt läggs mer tid på att kontrollera att uppgifterna från bidragstagarna är korrekta.

Ett område där man direkt bör kunna dra ner är opinionsbildning som dessutom bör slås ihop med kommunikation av effektivitetsskäl. Samhällsutvecklingen har gjort att den modell för centraliserad opinionsbildning som var rätt för tio år sedan är fel idag. Idag är det mångfalden avsändare som är grunden för framgång. Ordförande bör självfallet fortsätta springa runt i Rosenbad och Riksdagshus, skriva artiklar och liknande. Det har Björn gjort framgångsrikt. Här kan vi se att det golfen, fotbollen och hästsporten gör på egen hand på området samhällsnytta förstärker varandra. Mer sånt. Vi behöver tusentalet opinionsbildare för att nå genomslag.

Nya områden

Min syn är att RF by definition inte går att driva effektivt. Som medlemsorganisation för 71 heterogena organisationer är det i praktiken omöjligt att få organisationen att fungera optimalt. Jag kan också se flera helt nya områden där det kan vara klokt med centrala resurser.

Att ta fram egna förundersökningar för att hantera en poliskår som inte utreder brott är ett sådant område. Att ta fram stödsystem byggda på AI och algoritmer som ger föreningar rätt verktyg för att rekrytera, behålla och utveckla sina medlemmar så att man kan hantera konkurrensen om människors fritid är ett annat område. Det första på grund av förvaltningskollapsen och det andra på grund av teknikutveckling. Inget av dem hade gått att förutse som behov för tio år sedan.

Ett effektivt RF handlar inte nödvändigtvis om antalet anställda, fördelningen på regioner, uppdraget till regionerna, antalet avdelningar på RF. Inte ens nödvändigtvis hundra procent måluppfyllelse är ett tecken på effektivitet.

Skälet till ovanstående är att samhället förändras snabbare än någonsin tidigare. Därför måste effektivitet idag beskrivas som förmågan att röra sig i samma hastighet som samhällsutvecklingen.

Ur det perspektivet är RF extremt ineffektivt. Inte mer än andra större organisationer, större myndigheter och större företag, men ändå.

Vid RIM 2019 kommer om inget oförutsett händer Björn Eriksson att omväljas på två år. Det är då hans sista period. Uppdraget för den gode Björn för sin sista period, liksom för alla som sitter en sista period är enkelt att definiera.

Han skall ge sin efterträdare bästa förutsättning. Det kan enkelt beskrivas som att lämna efter sig en effektivare organisation och att ha skjutit minst en av elefanterna i rummet som hämmar utvecklingen i varje större organisation.

Effektivare betyder här mer snabbrörlig. Att Björn har modet och förmågan behöver vi inte tvivla på. Förändringsrädd är inte ett ord jag hört någon säga i samband med Björn.

Frågan är om RFs operativa ledning är förändringsvillig nog, snabbrörlig nog. Riskbenägen nog? Att springa fortare i en terräng skapar risker men går man så når man aldrig målet. Att skjuta från höften skapar risker och man får kallt räkna med att missa oftare, men om målet bara visar sig några sekunder i taget har man inget alternativ.

Min uppfattning är att RF har en god ledning med mycket god kontroll över verksamheten, finanser, god förmåga att undvika risker men i för stor utsträckning för låg förmåga att bli den förändringsgeneral av Patton typ som krävs när samhället rör sig fortare. Kontrollbehovet är helt enkelt för stort.

Min motorsåg är döpt till Hugo, efter Jan Hugo Stenbeck och den extremt effektiva metod för management som Jan bedrev när jag jobbade där. Jan hade som princip att ligga före samhällsutveckling och tjäna pengar på samhällsförändringar. Dit kan en NGO som RF aldrig nå, men man kan ha det som vision. Vi arbetade för att skapa relevans för kundbehov som ännu inte uppstått och det tror jag samhällsförändringen skapar som krav även på organisationer som RF.

Det är bara specialförbunden som kan avgöra vad ett effektivt RF är. Ingen annan.

Ny flexibel struktur

Då handlar det i min bok inte om att minska personalantalet med 30% eller liknande generella nedskärningar utan om att skapa en helt ny struktur som kan förändras väldigt snabbt och den vägen har förmågan att ge SF det stöd de behöver på områden som vi inte ens känner idag.

När jag läser de tre motionerna så är de politiskt korrekta och välkammade men den underliggande kontexten är mer närliggande Leif Östlings famösa kommentar om skatterna ”Vad fan får jag för det”.