Sara Mohammad, ordförande för Glöm aldrig Pela och Fadime (GAPF). Femton år efter mordet på Fadime Sahindal fortsätter hedersvåldet att skörda offer. Foto: Noella Johansson / TT
Skall idrotten få det samhällsstöd man förtjänar så måste man bli bättre på att kommunicera sin samhällsnytta. Här var golfen tidiga och har gjort ett bra arbete. Hästsporten har också agerat positivt. SvFF som största förbund har genom sina rekryteringar uppenbarligen tagit det strategiska beslutet att bli en större aktör.
Självfallet har SvFF ett egenintresse. Av de ca 5 miljarder som kommuner lägger på anläggningar betyder det mycket om SvFF kan påvisa för politiker att en konstgräsplan för 6 miljoner har en lägre kommunal kostnad för Svett per krona än en bandyhall för 200 miljoner.
Berör så många
Att bekämpa hedersförtrycket är inte bara en stor humanitär insats, det är också förutsättningen för en fungerande integration, dvs förutsättningen för att vi skall ha råd att bevara välfärdssamhället. Det TRIS (Tjejers rätt i samhället) gjort med Ronjabollen i Uppsala visar att det går.
Sen är motståndet starkt från stora grupper som förnekar och förminskar hedersförtrycket. De finns i flera av partierna, inom den akademiska världen och i civilsamhället. Det är modigt av SvFF att ta den här fighten.
Postmodernism i det här fallet identitetspolitik, intersektionalitet, postkoloniala strukturer och normkritik är de flummiga ord som används för att förneka och förminska hedersförtrycket. Postmodernism är skadligt.
Islamofobi är också frekvent använt för de som förnekar hedersförtrycket. Det är ett uttryck som inte existerar. Religionsfriheten är en rätt för individen och att vara emot, förakta eller till och med hata någon baserat på vilket gud de tror på, i det här fallet Muslimfobi är självfallet hur korkat som helst. Att kritisera religioner, dvs de organisationer som tjänar pengar och politisk makt på de som tror är sunt och en viktig del av att utveckla en sekulär demokrati.
Hedersförtryck handlar om någonstans upp till 240.000 unga tjejer som inte får idrotta. Ett exempel ur verkligheten handlar om den väldigt duktiga baskettjejen, bäst i laget, älskade sin basket som vid snart 13 år helt plötsligt inte dök upp på träning och när ledningen ringde hem fick de av modern reda på att nu hade ju hon blivit kvinna, dvs fått mens, och då kunde hon ju inte fortsätta att leka som ett barn.
Riksidrottsförbundet gör ingenting på det här området. Man är aktiv när det gäller inkludering av HBTQ personer som självfallet ur det principiella perspektivet är lika viktigt, men här lär volymerna vara små i relation.
De stora förbunden kan glatt och villigt haka på SvFF, finns ingen anledning att uppfinna hjulet och Sevana K Bergström kan frågan och har en bra plan.
Helgens Fadimegala påminner om vad som skedde. På måndagen är det 17 år sedan hon mördades av sin pappa. Två månader efter det att hon stått i Riksdagens talarstol och vädjat om skydd för sig själv och sina medsystrar i samma läge.
Idrotten behöver stöd
Sen kommer inte idrotten att orka eller ha maktmedel nog för att på egen hand kunna lösa problemen med hedersförtrycket. Här behövs staten i form av Riksdag och regering såväl som kommuner, regioner och myndigheter också vara med. JÖKen, Dvs Januariöverenskommelsen har ett par bra skrivningar, men det går för sakta för att jag skall vara nöjd. F.d. FP har bästa politiken på det här området och jag hade hoppats att de skulle få in mer.
På onsdag skall jag vara moderator för en hearing med politiker om hedersförtrycket i Riksdagen. En bra fråga då är självfallet hur politiken kan stödja fina projekt som det SvFF nu genomför så att idrotten kan göra mer.
Dan Persson
Skriv kommentar